Från ett paradis till ett annat

Efter två dygn hos L, J & Alexander med dem + K, R & Emma på Vindö i Stockholms mellersta skärgård (bortanför Stavsnäs på Värmdö) och två efterföljande dygn med J, F & Milly på Singö i norra skärgården (bortanför Grisslehamn) så summerar vi en helt fantastisk vecka med underbara vänner (Tack L&J, J&F!) under en sista semesterhelg. Denna spenderar vi i Dalarna. Stella kände på en gång igen sina snälla kusiner och delade ut pussar på löpande band. De tar så otroligt väl hand om henne. Tar med leksaker hon ska få låna. Tar henne i hand och går och visar henne saker. Puttar på hennes gunga och hjälper henne med allt de bara kan.


Stella på upptäcksfärd med storkusin Arvid, 5. 


Kusinerna har varit i stugan med (far-)mor och (far-) far hela veckan, och sa i tisdags när de var på väg dit; "H, Lisa och Stella kommer väl vara där också?". Vi brukar nämligen tajma in så att vi är där samtidigt. När mamma sa att vi inte skulle det blev de lite sammanbitna. "Synd, det är mycket roligare...". Gullungar! Det är så underbart att se de tre barnen, de barn jag älskar så oerhört mycket, umgås, se deras samspel. Det värmer i hjärtat!



I både Nils, 2½ och Arvids blickfång. Stella likes!

Vi börjar se fram emot att landa hemma i Stockholm efter tre veckors turnerande, men först ska vi njuta sommarens femte och sista bröllop - L&R.

Kusinkärlek

Man kan göra så roliga saker med sin kusin.

Spana på - och jaga - katter....



...åka rutschkana...



...och pussas!


Ett kärt återseende

Idag träffades Stella och Milly för första gången på ett par veckor. Och snacka om att det var ett kärt återseende! När Stella yrvaket vaknade i vagnen på Jenny & F's balkong satt Milly inne och tjoade glatt, för hon hade sett att det var någon i vagnen, där på "hennes" balkong. När Stella sedan kom in gav Milly ifrån sig riktiga glädjetjut, och gick (börjat gå har hon också, sötisen!) till Stella med öppnade armar. Hon kramades och böjde sig fram för att pussas, gång efter gång. Stella, som precis vaknat, var något mer reserverad och besvarade möjligen entusiasmen men inte pussarna ordentligt. Detta fick Milly att lite besviket krypa därifrån och gråta lite, något sårad. Haha, snacka om Umgänge!

Men sen var de så glada så, kramades och klappades (nåväl, något mer försiktiga - "fiiina" - klappar skulle Stella behöva lära sig!) och hade superroligt. Inte en sur min på flera timmar, och än en gång slog det mig hur mycket jag saknar en jobbandes bästa Jenny med lilla Milly som till storlek och personlighet är så lik Stella. Älskade vänner!

Det är så häftigt hur de små gått från att ligga bredvid varandra sprattlandes till att nu röja omkring och verkligen interagera och kommunicera. Jag blir så varm i hjärtat, de är så otroligt fina!


Dela jordgubbar med sin kompis, det är sommar - och vänskap - det!

En läskig typ

Att vår tjej både är social och ganska orädd av sig har nog framgått redan. Ibland har jag tänkt att hon skulle behöva träffa ett lite "hårdhänt" barn, som skulle kunna lära henne att ha lite mer respekt för andra bebisar... Alltså på ett lagom sätt sådär. Hon är så nyfiken och exalterad själv, och med utebliven finmotorik i kombination med oförståelse för vad som gör ont och inte, så kan det ibland bli lite väl pushigt. Bulldozer har jag kallat henne några gånger...

Stella har hittills aldrig blivit rädd för något annat barn, eller någon annan person överhuvudtaget. Aldrig någonsin.

Idag träffade vi lille Alexander, som nu hunnit bli 3 veckor. Stella var fascinerad. Ville krypa fram till honom och "klappa". Satt och tittade på honom. Sen började han skrika lite. Då blev hon suuuuperrädd! Började gråta massor. Haha! Jag tror att hon såg en icke-levande liten docka framför sig, och fick en chock när han lät. Liten, ursöt, pyttig liten bebis med små bebisläten men - den första någonsin som skrämt Stella. Lite lusigt. :-)

Det kommer garanterat att gå över, men idag var han en liten läskig typ, tyckte Stella. Fast söt och spännande på samma gång. Själv tyckte jag bara att han var helt ljuvlig!

Hej kompis!

Stella fick ju en ny kompis förra veckan. Igår fick hon äntligen träffa honom (efter några inställda försök pga Stellas magsjuka osv...)

Se var kul, men röra hade varit ännu roligare, tyckte Stella, som trots idoga försök inte lyckades peta på lille Alexander det minsta.


Hur söt får man bli? Alexander är verkligen helt ljuvlig!


Och förresten - Åh vad de luktar gott de små! Jag snusar ju på Stella fortfarande och tycker nu som då att doften är magisk. Men när jag nu fått en dos nybebisdoft känner jag ju ändå en viss skillnad. En tydlig doft av lasagne från vår stora, till exempel.
En annan sak som slog mig var händer och fötter. Stella har verkligen inte bebishänder längre! I jämförelse med Alexanders små spädishänder så var Stellas verkligen en barnhand, inte en bebishand. Mjuk och mullig och så.

Förresten så är det aningen lugnare att ha en liten bebis som inte gör mycket väsen av sig, än en 11-månaders virvelvind som inte sitter still många sekunder i stöten utan klättrar som en tok, och knappt går att fånga på bild. :-)



Fast lugnet kommer inte råda länge för L&J. Tiden går fort, och så mycket händer på så kort tid! Och häftigt är att om inte allt för lång tid kommer Alexander vara "ikapp" och de kommer ha jättemycket utbyte av varandra. Så himla kul! Vad skoj vi ska ha framöver!

Citat Arvid, 5

När vi var i Turkiet så såg vi på vissa ställen väktare med k-pist. Det måste Arvid lagt märke till och funderat på, för en dag när de gick till vårt rum och vi inte var där så sa min mamma "Undrar vart de har tagit vägen då". Då svarade Arvid "Det kanske kom någon och sköt dem". Usch... så roligt men så hemskt på samma gång!

Lite barnfunderingar bjöd han också på. "Pappa, när jag blir stor, då ska ju jag också ha barn". "Ja", svarade min bror. "Ja, alltså, om jag hittar några förstås", fortsatte Arvid. Ah. Och än en gång så smälter hjärtat över den lille, underbara, filosofen.

En kusin att se upp till!


Härligt minne

När regnet öser ner är det verkligen skönt att tänka på hur härligt vid hade det i Turkiet. Vi fick verkligen en stor dos sommar där! Fast nog håller vi tummarna för att värmen kommer tillbaka hit igen och det snart - 8 grader och regn passar sig bara inte i Sverige i juni. Inte alls.
 

Till helgen får det gärna bli fint, för då träffar vi kusinerna med familj samt en massa andra vänner i Göteborgstrakten för en liten minisemester.

Vilken skillnad!

Tänk vad konstigt det är, att bara för 5 dagar sedan såg det ut såhär. Himlen var blå, vi var svettiga, dagen var härlig och vi åt glass i solen.


Och idag, då har min fina, fina vän en liten pojke som är 2 dagar gammal i sin famn. Livet är ett mirakel! Åh, jag är så glad för lille Alexander, och längtar så efter att träffa honom!

Badet är öppet i Turkiet

På onsdag åker vi till Side i Turkiet. Med oss har vi mina föräldrar och min bror med familj - min mysiga svägerska E och kusinerna Arvid, 5 och Nils, 2½.
 
Nils har ju lite koll på läget såklart, i sin egen tvååriga lilla värld. Vanligtvis så badar de i Maserhallen hemma i Borlänge. Just nu så är Maserhallen stängt för renovering. Badet är stängt.

Så nu när de pratat om att vi ska åka till Turkiet och bada där så var kanske Nils fråga given. "Kiet. Öppet?". Är det öppet i Turkiet, för Maserhallen är ju stängt, menade han med det. Jo... det är det ju. VIlken tur. Så nu går Nils omkring och säger. "Kiet. Bada. Kiet öppet."

Ah, gullunge!


Vad hände liksom..?

Det slog oss i fredags, när vi åt pizza, att det kändes lite som att skruva tillbaka tiden 15 år ungefär. Bara tjejerna. Händer inte så ofta numera - nu när alla i ligan sedan länge är stadgade värre. Pizza. Händer inte heller så ofta numera - när vi behöver ha en helt annan medvetandehet om vad vi äter än för 15 år sedan.


Fast sen kunde vi konstatera en extremt stor skillnad. I fredags 9 barn i åldrarna 9 månader (Stella är yngst! ...i en månad till ungefär) till 6 år, som rusade omkring och pockade på sina mammors uppmärksamhet. Vad sjutton hände, liksom?!

Det var hur mysigt som helst att hänga lite med hemma-vännerna. Det vara dock några som saknades. Med analkande bröllop under sommaren så får vi dock flera tillfällen att ses allihopa - tjoho för möhippor och bröllop!

Kvalitet ja, men även kaos... Kanske syns på bilderna nedan. Barnen är till och med för snabba för att hinna fångas på bild!

Lugnt i fem minuter eller så... Men så är detta också de största barnen.


På bilden tillvänster kan man hitta 4 barn och den högra 5 st. :-)

Stellis (9½ mån) och Emma (11 mån) är minstingarna. Fast om en månad kommer ett nytillskott (med hemstad Stockholm! Yippie!), så då blir de nog att kännas väldigt stora på nolltid.

Kalasfin

I söndags var Stella på kalas hos sin polare Nora som fyllde två. Eftersom hon skulle hem till en liten fashionista så åkte finkläderna på.

Strumpbyxor från Gant, kjol från HM, stickad hood från Ralph Lauren och jeansjacka från Levis.

Stella hade jättekul på kalaset, även om hon kanske tyckte det var lite snopet att bli matad med banan istället för att sitta med de "stora" barnen vid barnbordet och äta tårta själv - med händerna! Ja, lilla Nora var galet söt när hon tog sin tårtbit
och åt med handen som en bulle med följden genomgräddigt ansikte. Ja, hur skulle hon kunna veta skillnaden? Sötnos!


Lite fiskdamm blev det för lilla Stella såväl som de andra. :-)



Tack Nora med föräldrar för ett mysigt och trevligt kalas!

Kompisgung



Såhär mysigt hade Stella med sina polare Irma och Elea i Drakenbergsparken i tisdags. Lilla Elea fick göra gungdebut med de stora tjejerna. Kan det bli gulligare än såhär?!



Stellis i sina rosa Converse. Hennes tredje par basketkängor - oj vad hon sliter på dem! ;-)

Stellas syssling

Stella gillar ju verkligen bobbycaren hon fick av sin söta syssling Ella - som jag berättade om i ett inlägg i förra veckan. Nu finns bilde på Ellas sida där Ella med största koncentration putsar bilen. Hon ville ju överlämna en skinande bil! Gullunge!

Mamma S är grym att ta foton och fixa med också, och här är några urfina på Stella från 60-årsfesten.

Lillebror agerar storebror

Nils är urtypen för lillebror. Aningen busig, och vill ha allt som storebror har, och göra likadant. Som tvååring är det inte helt lätt att göra volter i vattnet från bassängkanten... Eller leka med mer avancerade leksaker. Men man ska inte underskatta vad en liten klarar av! När jag idag är hemma med Nils som inte får vara på dagis (eh... för han kräktes igår. Say no more.) så var det såklart läge tyckte han att leka på storebrors rum, och hans nya häftiga bilbana. Och tänka sig att lille Nils lätt kunde köra med bilarna, och till och med förstod att köra lite saktare i svängarna för att inte bilen skulle flyga av!


Nils kör. Jag tror inte han får det när storebror är hemma... Men vi passar på, bilbana är även en lek-aktivitet som passar mig, som vanligtvis inte är allt för förtjust i att leka på golvet.

Sen det där med att vara lillebror. Han knallar ju gärna in och sabbar brorsans grejer mitt i leken. Inte så populärt, men Nils han bara ler... och sabbar ännu lite mer. Nu får han smaka på egen medicin, då Stella gör just så. Dvs, tycker att allt Nils håller på med ser spännande ut och kryper dit för att ta över. Likaså ger jag Stella lite egna grejer, sånt som Nils sedan länge vuxit ifrån, men givetvis blir då Nils lite storebror och går och tar hennes grejer och lägger på en stol eller något som hon inte når. Haha.


Det är också häftigt att se hur Stella tar för sig och fascineras av Nils. De är så söta, kusinerna! Fast Nils gillar Stella får man säga. Han är hur snäll som helst mot henne, och gullar och hjälper henne och letar på leksaker hon kan få ha. En stund iallafall, tills han kommer på att leksaken kanske inte var helt fel...


Mellis-stund. Plain smörgåsrån för Stella och dito med smör på för Nils.

För övrigt så är det ju piece of cake att ha hand om två barn. Vem sa att det var jobbigt? Jag hinner ju både blogga, sminka mig och fila naglarna. Jag väljer att bortse ifrån att Nils energi är på typ 10% av sin normala, så han vill mest bara softa och kolla på barn-TV med nappen i. Och Stella är än inte så värst snabb och därtill ganska lättroad. Bortser också ifrån att den stora utmaningen återstår, dvs att få i mat i en vanligtvis inte så matglad liten herre, som efter gårdagens kräkningar förmodligen är än mindre matglad. Och sen få honom att sova på det. Oh well. :-)

En ny kompis

Och så kändes Stella sådär stor igen! Förra veckan träffade vi Carro med sin Elea, och idag träffade vi Vendela med sin Vincent. Han kom för 5 veckor sedan, men hade lite brått ut så han var liten som en nyfödd. Sååå liten och så supersöt! Det känns så konstigt att lyfta en liten 3-kilosklump, det är som att lyfta ett paket bomull eller nåt. Man har ju vant sig vid att lyfta en rätt stark 9-kilostjej.

Jag tog jättesöta foton på hur Stella satt på golvet och tog tag i korgen Vincent låg i, mycket nyfiken på vad det där knorrande lilla ljudet kom ifrån, men tyvärr råkade jag radera dem innan de blivit överförda till datorn ordentligt...

Det var iallafall kul att träffa lille V, och tänk att de om inte allt för lång tid kommer kunna leka med varandra... Kul!

Bäst med action

Det är inte bara jag som blir uttråkad, rastlös och enormt sällskapssjuk när vi är hemma ensamma. Även Stella gillar mer när det är lite folk, liv och rörelse och händer något. Idag var vi hembjudna till en tjej i mammagruppen, så vi var 4 mammor och 5 bebisar (japp, en med tvillingar) som hade väldigt trevligt några timmar på lunchen. Stella tyckte det var toppennice, och lekte järnet utan en endaste ledsen min. Efter lunch och fika var det 5 utmattade bebisar som somnade i sina vagnar under den efterföljande promenaden.
Jag hoppas det blir fler gånger! Ja, jag kan ju såklart också ta initiativ nästa gång, men jag börjar nästan känna mig lite löjlig när jag tjatar...


Stella sitter i mitten, outfit: Replay-jeans, Kid Kid-body, PoP-strumpor

Think happy thoughts

Ja, det gör jag. Så gör jag.




Nice med tjejerna

Det blir inte tid för så mycket bloggande när man har fullt ös med alla tjejerna - Stella, Karin och Emma. Ojoj vad mysigt vi haft!


Finbesök från Dalarna

I skrivande stund sätter sig min fina kompis Karin med sin dotter Emma på tåget från Dalarna ner till Stockholm. Nu ska vi hänga i några dar, och det ska bli hur mysigt som helst!
Emma är 6 veckor äldre än Stella, och de har - ve och fasa - inte träffats sedan Emmas dop i november! Jag och Karin har dock träffats några gånger. Hm, eller har vi det? Samtidigt som jag skrev det känns det som att jag ljuger, känns det bara som att vi har det för att vi pratar så ofta i telefon?! Amningshjärna....

Innan vi åker till centralen och träffar upp dem ska vi dock gå upp till Öppna Förskolan och sjunga lite.


Här är Stella 2 veckor och Emma 2 månader, de myser (fast Stella sover) i Emmas nya gym.


Vi var imponerande synkade i somras. Eller så var det just för att de mest bara åt och sov... :-)

Berättar hemligheter?


Jag vet inte riktigt vad det var för små hemlisar Stella och Johan pratade om igår när vi var och käkade, men mysigt värre hade de iallafall. Ja, vi övriga 3½ i sällskapet också! ½ för en efterlängtad som kommer samtidigt som sommaren ungefär. Efter en skön långpromenad ihop vid Årstaviken förtjänade vi en nice lunch, och det är just vad de har på Café Vero på Söder. Deras meny som innehåller en massa brunchgott, inklusive american pancakes, är en riktig söndagsfavorit.


Tidigare inlägg
RSS 2.0