Utbytt mamma och halleluja moment

Igår morse hade jag och Stella en riktigt mysig timme ihop innan jag lämnade för jobb. Och när det var dags att gå hoppade hon glatt till sin pappas famn och vinkade åt mig med ett leende. Vilket framsteg. Mammans utbyte har äntligen accepterats till fullo. Halleluja! Så apropå att bytas ut så följde dagen i samma tecken, då H drog iväg och hängde med två mammalediga tjejkomipsar till mig. Lek, promenad och fika, jojo. Men alltså, jag klagar inte mellan raderna för den som trodde det. Inte alls! För dagens största halleluja moment kom på jobbet. Ni vet matchen Sverige-Malta i förra veckan, med andnöd i 81 minuter men ändå en känsla av att inte behöva oroa sig? Den hade jag på jobbet hela förra veckan. Så nära målet men ändå så sjukt långt borta. Och på fredagseftermiddagen passerade vi inte alls minut 81, utan allt blev att kännas nattsvart och jag gick hem för helg i lite ångest.

Men igår på morgonen, 1.5 timme in på dagen, kom målet. Helt underbart! The inner geek (och konsulten i mig) jublade. Halleluja! Så ska vi bara bejaka denna ledning sista 10.... eller ja, alltså under veckans tester vill säga. Bra start på veckan oavsett. 

Utbytt, inbytt, halleluja. 

Begåvad tekniktjej

Hon är ju så begåvad vår lilla tjej. Att hon har en teknisk mamma märks verkligen. Igår till exempel så tog hon min mobil och fipplade. En timme senare dimper det in ett sms från vår kompis - ett svar på det video-mms som Stella tydligen skickat iväg. Duktigt va?! ;-)

Tur att det var till Mats och inte till någon jobbkontakt eller så...

Bråttom hem efter jobbet...

 Det är ju inte så konstigt att man har lite småbrått att komma hem om dagarna, när det som väntar är detta...


Dagiskompisar

Nu börjar flera av Stellas kompisar dagis. För henne är det nästan ett halvår kvar. Jag har dock funderat lite, och samtidigt som jag känner mig jätteglad att hon får vara hemma ett tag till så tror jag att hon är en sån 'sort' som skulle klara förskolan jättebra på en gång. Hon gråter på morgonen när jag går hemifrån, så det skulle nog vara lika, men hon är ju väldigt framåt. Kavat, social, självständig på något sätt.

Det ska bli otroligt intressant att se vad som händer med de barnen som börjar nu. Jag kan tänka mig att de kommer att lära sig hur mycket som helst på kort tid. Barn tar ju så fort efter varandra, så kan någon äta bra med sked så försöker de andra göra lika. Sen får de väl komma hem till oss och lära Stella lite, haha. :-)

Min chef berättade att hans 16-månaders kom hem efter några dagar och sa "Den MIN" om allt. Det är väl också sådant de kan lära sig hyfsat snabbt...

Sovmorgon

Inatt har Stella sovit hemma hos sin faster, och vi som kom hem i bra tid efter den trevliga 30-årsfesten kunde få en riktigt god natts sömn med lång sovmorgon. Jag, som brukar ha svårt att sova ordentligt när Stella är borta, och vakna titt som tätt för att något "saknas", jag hade verkligen intalat mig att nu var allt som det skulle och det var bara att sooova. H brukar däremot sova hur bra som helst när Stella är borta, vilket kan reta mig lite. Avundsjuk.

Inatt har jag sovit hur bra som helst, och vaknade 20 över 9 och kände mig hur utsövd som helst. H hade, citat: "drömt sin värsta mardröm någonsin". Han drömde att han haft ansvar för Stella, men plötsligt var hon bara borta. Så han hade varit uppe i sömnen och letat efter henne i hela lägenheten, i trapphuset och på balkongen. I säkert 5 minuter. Tills han kom på att hon helt enkelt inte var hemma.
Under tiden sov jag gott. Jag märkte inte ens att han var uppe och härjade.

Jag undrar om det är min återkomst till arbetslivet och hans start som föräldraledig som påverkat oss. Kanske?

Världen från axlarna

När Stella inte är sugen på vagnen, men bara orkar gå korta stunder innan hennes små ben blir lite för trötta (och hennes sällskap lite för otåliga för att orka vänta), då är axlarna perfekta. Att bära på en höft är lite för jobbigt åt ryggen numera, men på axlarna. Där blir det jämnvikt. Lätt att bära. Helt klart en favoritposition. För mig vill säga... Stella är väl halvnöjd. Kul en stund, kul när jag tar mig fram lite mer springandes och hoppandes.

Men jag. Jag älskar det. Stella lägger sina små händer på mina öron, och känner på dem lite lätt, liksom masserar. Sen klappar hon på mina kinder. Klappar mitt hår. Och sen tillbaka med de där små mjuka händerna till mina öron. De små mjuka händerna, som är bland det finaste jag sett och känt. Det är kärlek. Så mycket kärlek så mitt hjärta slår dubbelslag.


Härligt ettårskalas

Det är så kul med ettårskalas. Barnen njuter godfika och lek i massor, och vi föräldrar har bra trevligt vi också. I söndags var det A's tur - ett charmtroll utan dess like. Stella var enda tjejen i sällskapet, men tog minst sagt för sig och röjde järnet med killarna. Det är ju så härligt att se dem leka så bra, värmer hjärtat!

Stella hade med sig en Brio draghelikopter åt A. A gillade, och tydligen Stella också.  



Annars var A's nya teletubbie alla barnens favorit... Så det är tur att Stellis nyss fått en egen. Tubbien blev en present från L&J, vars present vi fick byta då vi fick dubbelt upp. Så tack L&J, mäkta poppis!



A's gulliga mamma Sandra hade gjort fantastisk tårta åt oss vuxna, och även fixat massa extra åt barnen. Barntårta med mycket frukt och mindre sött var populärt, men Stellas absoluta favorit var äppelbullar. Hon slukade intensivt, och rörde knappt på sig innan bullen var helt slut ned till minsta smula. Här finns receptet på dessa.



Nya tider, kontrasternas tid

Jag kan inte riktigt minnas säkert när jag var ute och verkligen klubbade i Stockholm senast. Ute har jag varit, men nattklubbs-klubbande, där man inte pratar Vassa Eggen eller Undici eller sånt, utan i kategorin Spy Bar/Laroy/Köket/ja ni vet. Eventuellt ljuger jag inte om jag säger ett par år..? Med tanke på graviditet och Stella och så... Men igår avslutades kvällen just så, och OJ vad kul det var!

Och något annat som skiljde rätt rejält var uppladdningen inför detta. När jag igår gjorde iordning mig inför jobbets middag och fest - årets "finaste" jobbfest med klädsel kostym osv - var det med en liten tidssabotör runt benen. Lite leksaker på badrummet trodde jag skulle hjälpa, men samtidigt som jag duschade fick jag rädda leksakerna från att spolas ned i toaletten. Och framför allt, fånga barn som klättrat upp på toalettstolen - gång på gång på gång. Jag sminkade mig samtidigt som jag stekte blodpudding. Torkade golv samtidigt som jag försökte undvika att få kladd på kläderna jag lyckats få på mig i all hast mellan några andra fånga-barn-aktiviteter. Det var något svettig jag lämnade hemmet, med en Stella som lyckats bli både tvättad och klädd innan vi drog mot stan. Jag festuppklädd och partysminkad mot månadsmöte och fest och Stella mot snälla M som skulle barnvakta en stund i väntan på att H slutade jobbet. Snacka om simultankapacitet!

Än en gång slog det mig, vad annorlunda livet är, och vilka oceaner av tid man besatt innan man hade barn... Och än en gång slog det mig, vad bra det går att kombinera. Hur bra som helst. Än så länge så förstår jag inte de som hävdar motsatsen, som inte kan säga annat än OJ vad allt ändras och vad man inte kan göra si och så. Fast å andra sidan har ju jag en man som ställer upp på mig i samma utsträckning som jag ställer upp på honom. Likaså har vi båda en inställning att livet inte bara behöver handla om barn fast man har barn, och att saker blir så svårt man gör det. Dvs, rätt lätt om man istället har den inställningen.

Oh well. En grym kväll var det iallafall med mina fantastiska kollegor och världens bästa arbetsgivare. Tacksam är jag... för detta såväl som morgonens sovmorgon och dagens hittills softa schema, om man säger så. :-)

Sleeping beauty...

Imorse vaknade Stella kvart i 7 (ja, sedan hon flyttade tillbaks i sitt rum har vi sluppit 6-morgnar). Och nu, under hennes lunchsömn, så har hon sovit i 2½ timme. 2½ timme! Det finns inte! Runt 1½ brukar det bli vanligtvis, max.

Antingen är hon helt slut efter sin sväng på öppna förskolan, där hon gick totalt bananas och verkade som att hon aldrig sett varken andra barn eller leksaker tidigare i hela sitt liv. Duracellkanin, var ordet. Eller så börjar hon bli sjuk.
Låt oss hoppas på det första...

Update: Det blev 3,10. Snacka om rekord! Det har inte hänt sen hon var typ 3 månader.... Undrar vem som tyckte det var skönast med den långa luren, Stella eller jag? :-)

Raggar pappor

Det är vad jag sysselsätter mig med den här veckan. Och jag har faktiskt hittat flera finfina kandidater!

Ja, då menar jag såklart kandidater till H att hänga med. Vi är lite samma sort jag och H, och samtidigt som han verkligen ser fram emot att vara hemma så är han orolig att han inte ska ha nån att hänga med och sådär. Socialtorka uppskattas icke. Men jag som varit på babycafé och öppna förskolan denna vecka har sett att det är flera Kajenpappor med barn i Stellas ålder som lite oroligt flackar med blicken och undrar hur saker och ting går till på dessa inrättningar. Några samtal och jovisst - det stämmer att de har sina första pappadagar och försöker komma underfund med hur saker funkar och hur de ska spendera tiden med sina små. Just så som H kommer bete sig nästa vecka med andra ord, och nu när jag raggat pappor i några dar så tror jag att han känner sig lite lugnare inför sin första vecka och med lätta steg kommer gå till varenda föräldrahak som finns i närheten. :-)

Bloggtorka

Oj, vad trött jag är om kvällarna. Och vad jag prioriterar att ägna 100% av min uppmärksamhet åt Stella, när jag kommit hem. De där 1½ timmarna jag hinner med innan hon ska sova.
Och dessutom så är Henkes mamma här, så surfande på kvällarna går bort. Om det nu funkat - vårt nätverk hemma har lagt av (igen) och grannens är hur segt som helst, och signalen är låg. Oh well.

Lite kort så känns allt super med att jobba. Jag är nästan lite ledsen att det blivit en till bonusvecka på hemmaplan, då jag nästa vecka går hem igen och börjar jobba som tänkt 31 augusti. Detta då det aktuella projektet inte dragit igång än, och det är lite ovisst hur det blir. Jag sitter nu på kontoret och pluggar, fixar administrativa grejer och rycker in lite där det behövs. Rätt skön start faktiskt.

Stella har vaknat ovanligt tidigt den här veckan, före halv 7 tre dagar av fyra. Jag tror (och hoppas) att det beror på en kombination av att hon är lite mammig och pappig nu när vi båda är borta hela dagarna, och att hon sover i vårat rum - och således ser oss så fort hon vaknar och vill komma upp till oss och pussas (vilket vi dock gillar). På morgnarna är hon i våra fothasor hela tiden, hänger runt våra ben, vill leka och gosa och inte släppa oss ur blicken. Jag lämnar ett gråtande barn på morgonen, vilket såklart är lite jobbigt. Fast det funkar, jag vet att hon har det toppenbra så fort jag försvunnit och hon accepterat läget. Nu har vi kommit på en bra grej dock, jag och farmor - om Stella får sitta på sin älskade gunghäst och gunga samtidigt som hon vinkar till mig så går det bra. :-)

Stella har ett intensivt men roligt schema om dagarna, och både hon och hennes farmor njuter i fulla drag, det märker man tydligt. Lekparkar, Långholmen, Rosendahls trädgård, Aspuddsparken, lunchdejter med faster, bebiscafé och öppna förskolan, långpromenader, lek, bokläsning, ... Grymt! Bättre barnvakt kunde hon inte ha, vår prinsessa.

På kvällarna möts jag av en tjej som är sååå glad att se mig. Som möter mig med stort leende och vill gosa och leka. Det är underbart!

Så jobblivet funkar bra. Och latte dricker jag, i massor! Betydligt fler - och lugnare och därmed godare - än när jag var hemma. Lattemamman har verkligen kommit fram nu, när jag börjat jobba... :-)

Garderobsrensning

Nu kommer Stellas farmor för att ha hand om Stella en vecka, och med tanke på vad hennes mormor och morfar sa sist de var här så var det hög tid för en rejäl garderobsrensning...
"Oj, här är en som INTE behöver ett enda nytt plagg!" och "Hur ska vi kunna klä henne, vi ser ju inte vad som finns i den här röran" var bara två av uttalandena.

Och... när jag idag rev ut allt och rensade ur allt som är för smått (eller väldigt somrigt och på väg att bli för smått) så blev det ju en del... För i Stellas skåp hittade jag saker ända ned i storlek 68 (!). Sedan dess har 74 passerats och i 80 funkar nästan bara klänningar och tunikor helt hundra numera.

Något färre kläder i skåpet nu! Dock saknas en stooor vittvätt så helt sanningsenlig är inte bilden. Men nästan!

Så nu känns det helt legitimt med lite höstshopping. Tjoho! :-)

Lugnet före stormen

Vi har allt haft en finfin dag jag och Stella idag, trots att babyrytmiken på Kulturfestivalen var tokfull redan sedan tidigt imorse (tokigt folk? som alltså varit där och hämtat biljetter på morgonen...). Men vi shoppade lite - vilket vi gillar båda två, och sen somnade Stella, och jag lunchade med Jenni & Carro. Trevligt som alltid! Sen gick J till jobbet och jag och C med våra småflickor knallade omkring på stan en stund till, och sen promenerade vi till Kungsholmen och åkte buss hem därifrån. Nice.

Nu har vi landat hemma jag och Stella, och pustar ut. För snart blir det inte lugnt på ett par dygn. Storebror med familj är på ingående. Att Stella inte sovit mer än en timme idag (igen) kommer säkert inte märkas när kusinerna kommer och stojar och leker med henne. Guld.

Kanske tar vi en sväng till Andys nu på seneftermiddagen.

En sak är säker. Jag bör passa på att softa lite nu, för snart anländer cirkusen. :-)

Sista lediga dagen...

Idag är en konstig dag. För idag är min sista dag som föräldraledig. Det känns SÅ konstigt. Verkligen blandade känslor. Fast tro inte att detta blir ett filosofiskt inlägg för det. Oh no. För det enda jag kan tänka på är hur jag ska spendera denna dag. Denna alldeles speciella, lediga dag!

Jag har varit vaken sedan 7, och hittills alltså tänkt på detta i 2½ timme. Duschad, sminkad, hyfsat redo. Men jag kan inte bestämma mig. Eventuellt sitter jag kvar här i eftermiddag och tänker fortfarande samma sak.


Kräftbabyn Stella

Detta babyhoroskop för Stellas stjärntecken "Kräftan" läste jag någonstans på nätet.

Kräftan
21 juni - 21 juli
Din kräftbaby är full med starka, varma känslor redan från start. Hon knyter genast till sig sina föräldrar och verkar ha det hur mysigt som helst. Kräftan tar gärna all din uppmärksamhet och vill gärna bli bortskämd, men lika mycket som hon tar ger hon också igen med märkbar uppskattning och massor av värme och kärlek.


Sen hittade jag en annan lite längre variant också - här.

Om det stämmer? Njae... jag vet inte jag. Känslig - jo kanske. Fast ändå tuff och social mot alla. Gillar närhet, har gjort från början, och visar helt klart kärlek och tillit - hon gosar till max. Fast passion och känslostormar och allt sånt, det ser jag inte på en enda rad och med tanke på hur detta är ytterst karaktäristiskt för Stella så får det mig att tvivla lite på horoskopets exakthet.

Bilder av en framtida fotograf?

Stella älskar att låna min telefon. Ibland får hon det, för att jag bara inte orkar ta fajten, och för att den ändå är helt slut (eller vad sägs om att jag ofta måste ha högtalare på för att jag ska kunna höra något alls, och att jag inte kan ringa någon vars namn börjar på K - för då startar den om sig själv..?).

Idag fick hon låna den vid två tillfällen - dels när jag packade våra grejer inför dagens utflykt, och dels på tvärbanan hem. Och när jag tömde den nyss så kunde jag konstatera att Stella knäppt sina allra första foton. 3 foton på sina rån i en burk och 2 foton på sina skor. De är riktigt konstnärliga, kanske är det fotograf hon kommer bli när hon blir stor. :-)


Stellas första bilder i helt oredigerad tappning.

Way to go, girl!

En enda gång behövde jag visa hur innebandyklubban ska användas. Stella greppade direkt - så duktig och en stolt mamma! - och jagade bollen länge och under höga skratt. Jag filmade lite, hoppas få upp på bloggen inom kort. Hon älskar bollar vet vi redan, och insikten att bollen kan förflyttas inte bara med händer och fötter utan också med klubbor av olika slag uppmuntas också. Heja Stellis!



När man kunnat gå själv i en dryg vecka så är det dags att få en klubba i handen!

Sjöbjörn på Ålands hav. Grymt härl

738f943828aafc151edd1d6570b0f79b.png


Grymt härlig båttur med F pappas mycket vackra snipa. Stella tyckte det var mysigt (om än lite frustrerande mellan varven då det var lite svårt att hålla balansen), och somnade till och med i min famn en stund, trots att det inte ens var sovdags alls egentligen.

Vi åkte Singös kust fram och tillbaka, och det är verkligen en fin ö. Väldigt lite bebyggelse längs med vattnet, och fina fyrar. Älskar båt, det är så rogivande och underbart! Dagar som denna saknar jag verkligen vår älskade Flipper...


Snålskjutsåkar-blogg (för hur stavar man freerajda?)

Man bör ju skriva sina egna inlägg när man bloggar. Men än en gång så sätter Sanna Lundell så bra ord på hur det känns.

När Stella är borta så brukar jag ju berätta att jag inte alls sover bra och djupt som jag borde, utan bara sämre, och att jag längtar så efter henne. Sen kommer hon hem och jag är glad att hon är hemma men är samtidigt helt slut, och orkar knappt vara med henne på det sätt jag både vill och bör när hon varit borta.

Det är ju för att jag känner mig halv när hon inte är där. Och just detta är det Sanna Lundell skriver om i detta inlägg. Läs!

Hem, ljuva hem

Efter 11 dagar i Dalarna är vi nu äntligen hemma igen. Så underbart! I söndags började jag bli MER än mätt, men efter en mysig kväll på stan bara jag och H med middag och några drinkar så var det skönt att bara softa. Och igår roade jag och Stella oss gott, då vi åkte till Maserhallens äventyrsbad med 4 av mina tjejkompisar och deras 7 barn inklusive efterföljande lunch och fika. Superkul... och tur att det hände något, annars hade jag nog blivit tokig. Men anledningen att vi väntade ut helgen var att H skulle på svensexa igår, så först idag var vi redo att rulla mot Stockholm.

Tidigt imorse drog jag och S, och åkte förbi Ågs Bruk och hämtade H & M. De hade avslutat svensexan hos vänner som haft världens bästa Ernst och hans Sommar med Ernst" på besök de senaste veckorna. En bastubåt, ett båthus och en jordkällare har han jobbat med där - helt fantastiska resultat, missa inte programmet som går nästa och nästnästa vecka!

Nu 3½ timme senare är vi hemma, och det känns helt underbart. Jag är trött efter att ha sovit dåligt inatt och sedan kört 3½ timme, och H rusar omkring och packar upp och grejar. Och ser nånstans inte så nöjd ut. Usch. Det är inte så skönt att vila när man liksom får dåligt samvete på samma gång... Bu och bä. Såklart bra att han har lite plockenergi, men jag har det verkligen inte. Och förmodligen borde jag inte ha dåligt samvete för att jag vilar lite, när han varit ifrån oss i 1½ dygn, och även golfade i söndags.. Hm. Fast egentligen ser jag mest fram emot att Stella ska somna så jag kan ta en liten lur med gott samvete.

I min egen säng. Åh, hem, ljuva hem!

Tidigare inlägg
RSS 2.0