Flytten har gått!

Nu har jag och Stella flyttat. Vi finns på wordpress numera, på adressen

STELLABYSTARDUST.WORDPRESS.COM

Jag hoppas att alla ni som hittat hit följer med oss dit!


Flytt pågår...

Snabbt ska det gå, när jag är i farten. Snart flyttar jag till Wordpress (typ under kvällen), så därför kommer bloggens design se lite konstig ut under dagen, medan flytten pågår.

Bloggbyte?

Jaha. Till mitt stora förtret har jag konstaterat att blogg.se inte fungerar med någon (?) iPhone-mjukvara, och givetvis vill jag mer än gärna kunna blogga enkelt från min nya telefon. Det är ju också så att blogg.se är rätt kasst generellt, med få funktioner osv. Wordpress ska vara betydligt bättre, som en Ferrari jämfört med en Volvo 240 ungefär. Är det dags för ett byte, möjligen?
Vad jag förstår så ska det gå att importera sina gamla inlägg osv på sin nya wordpress-blogg. Är det någon som vet om det funkar så bra som det sägs vid första anblicken? Jag vill ju ha allt på ett och samma ställe och inte missa en massa gamla inlägg, och behöver skapa en helt ny blogg.

Tål att funderas på. Input mottages som vanligt tacksamt.

Härlig hösthelg

Vilket väder vi har denna helg! Inte ett moln på himlen, klarblått, hög och klar luft men ändå varmt. Underbart! Och att just en sådan helg vara i skärgården är inte fel.

Nu är vi dock hemma, och H har precis gått och lagt sig efter morgonpasset (vi tar oftast varannan timme på helgmorgnarna). Sjäv hoppas jag att Stella ska roa sig själv, så jag kan leta lite iPhone-program och fixa lite. Det är ju illa att ha en sådan och inte kunna blogga ifrån den till exempel. Måste fixas pronto... Vi får väl se om det trillar in något mobilinlägg under dagen.


50 nyanser av grått

I söndags var jag duktig värre och rensade hela sovrummet inklusive min garderob. Ytterst nödvändigt. När jag sedan tog en titt i min välstädade garderob kunde jag konstatera att jag måste se ut som sorgen själv varenda dag. Någon som anar ett plagg med färg? Alltså, om man bortser ifrån något typ blekrosa eller vinrött? Näe. Herregud.

Kunde också konstatera att jag inte behöver köpa de där svarta tjocka strumpbyxorna jag tänkt på i flera veckor, för jag hade 7 par sådana. Exakt sådana. Helt hela och fina. Det känns som att mer regelbundna garderobsresningar inte bara vore bra för ordningens skull utan även för ekonomins...

Mot mörkare tider..?

Många är det runt oss som går mot mörkare tider såhär på hösten. Blondinbella och Gynning är väl några av de mer kända svenska representanterna. Jag talar såklart om brunett-trenden. Funderar skarpt på att gå dit jag också. Visserligen händer det regelbundet, typ varannan höst för att vara exakt. Och den hösten då jag inte färgar mig mörkare så säger de flesta att jag inte ska göra det igen, för att det är bättre ljust.

Men ändå. Det vette sjutton. I somras blev solblekningen mer rejäl än någonsin, och nu är jag så enormt less på ljust i kombination med inte fullt lika ljusa rötter så att säga.

Blondinbella och Gynning började som lagom-brunetter, men är nu riktigt, riktigt mörka.


Blondinbella och Gynning, bilder från deras bloggar.


Nyansen jag skulle sikta med vore lite mer såhär, som Marie Sernholts.


Marie Sernholt, bild från hennes blogg.


Vad säger ni? Mot mörkare tider? Våga brunett 2009?


Cykelpendla!

Att kunna cykla till jobbet, det är en riktig ynnest det. Alltså "kan" - det kan väl de flesta, men att ha lagom avstånd - vilken lyx! Efter att ha jobbat i Kista i många år - vilket i min värld är lite för långt för cykelpendling från stan/söder - så vet jag verkligen att uppskatta ett lagom avstånd. När jag förra veckan jobbade var jag SÅ ledsen över att jag var för förkyld för att kunna plocka fram min underbara cykel och ta mig till jobbet på det härliga sättet. Men nästa vecka, DÅ!

För alla Stockholmsbor som undrar hur man bäst tar sig på cykel från en punkt till en annan så är sajten BillyBike riktigt grym - tips tips!

Lite less

Dagar som denna borde man verkligen göra något kvalitativt. En söndag i Stockholm helt utan planer, en augustidag med sol och lagom värme. Dagar som bara rinner på utan något betydelsefullt innehåll känns så bortkastat på nåt sätt. Kanske gör min fortfarande mycket påtagliga förkylning sitt till - ingen träning känns aktuellt och jag blir andfådd av att gå uppför en trappa (och funderar faktiskt allvarligt på att hoppa söndagens tjejmil för första gången på 5 år, det känns bara inte kul!) och känner mig därmed hyfsat energifattig. Smaklust i Tanto ska vi absolut ta en sväng till, men det känns ändå inte tillräckligt. Aaaaargghh. Jag hatar såna här dagar samtidigt som lugnt tempo är skönt också. Gillar inte känslan av att inte fånga dagen. Så otroligt frustrerande.

Några trevliga utflyktstips på lut, kanske?

Personlighetstest

Tror du att du egentligen borde ha blivit polis? Eller kanske präst? Eller jobba på en reklambyrå? Gör ett gratis test här; http://se.41q.com/.

Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

För egen del så tycker jag nog att testet verkar stämma till viss del. Konsult är jag ju (även om begreppet konsult används lite väl vitt och brett). Eventkoordinator frilansar jag som (FEAB). Psykolog skulle nog vara mitt drömyrke nummer två, och politiker eller skribent skulle jag också kunna tänka mig som alternativ karriärväg. Eller lärare, den dag jag tycker att jag borde jobba lite mindre.

Fast fel på många sätt också. Eller på vilket sätt sätter en säljare andras främst? Och i min egen personlighetstyp; "ogillar objektiv analys"... Eh... jag måste ha svarat fel - eller osanningsenligt - på något. För det är ju ungefär så långt ifrån verkligheten man kan komma. Likaså tror jag inte att jag skulle vara så bra som hemmafru. Och jag ser VERKLIGEN inte allt ur ett mänskligt perspektiv... eh, nono. 

Stämmer det för dig? Har du valt rätt karriärväg, eller borde du bli polis istället? :-)


På jobbet...

...framför datorn. I lugn och ro, med en nybryggd latte i handen. Som jag kommer få dricka helt utan störningsmoment. Jovars. Det funkar det här också.

Nu är jag inte på projekt än, så det är därför jag har lite soft såhär i början. Fast lite... eller ja väldigt mycket... administrativ catching up finns minst sagt att göra, så det blir inte helt lugnt idag ändå.

Vad händer med bloggen..?

Imorgon gör jag comeback på jobbet! Jajemen! När jag har gått i affärer på slutet har det känts lite som det gjorde när man var liten och skulle börja skolan efter sommarlovet. Jag har liksom varit sugen att köpa nya kläder och något nytt schysst kollegieblock och några roliga pennor. Dock har jag hoppat framför allt det sista, då något sånt behov inte riktigt finns... Jag får göra en djupdykning i skåpen på jobbet när jag är tillbaks istället.

Iallafall.

Många har frågat vad som händer med bloggen nu när jag går tillbaks till jobbet. Kommer jag fortsätta skriva? Kommer H ta över? Eller kommer den dö helt och hållet?

Svaret är att jag inte vet. Jag gillar att blogga, och på det sättet dokumentera min dotters utveckling och liv. Och att hålla släkt och vänner med i vårt liv på daglig basis. Och - att få uttrycka mina åsikter och funderingar, och underhålla intressen som barn-shopping och så...

Så bloggen kommer att leva kvar. Möjligtivs blir vardagsbetraktelserna färre. Stella-vardags-fokuset mindre. Uppdateringarna mer oregelbundna. Kanske kommer jag skriva mer om föräldraskap och karriär, om livspussel och det där att komma kombinera och prioritera.
Och förhoppningsvis kommer ett antal gästinlägg från H.

Nåt sånt. Vi får se. Jag hoppas iallafall att ni stannar kvar, ni runt 100 unika läsare om dagen. Och ju fler kommentarer, desto mer sug att fortsätta rapportera. Att förbereda lite inlägg på kvällen framför TV-n (som jag ändå inte tittar på) som kan publiceras med lite lagom intervall. Jag fortsätter blogga, så gott jag orkar och har lust med. Bara att hänga med!

Bloggtips: Husmusen & nytt från Lisa Bengtsson

Min favoritblogg inom inredning är utan tvekan Husmusen. Där huserar en tjej som kan sin sak - stilsäker, som är med där det händer och fotar hur läckert som helst. Helt klart ett ställe där man kan hitta hur mycket inspiration som helst. Enda minuset är nästan att hon är för proffsig. Bloggen var nästan allra bäst i början, när hon var helt personlig och mer iakttagande och kunde sväva ut något mer. Men iallafall. Hett tips för alla som är det minsta intresserad av inredning!

Idag berättar Frida på Husmusen att Lisa Bengtsson är på g med lite nyheter igen. Duktiga, genomgulliga Lisa som vi blir så glada när det går bra för. Det går inte bara bra för henne dock, utan bättre än bäst - hon kallas ofta en av Sveriges absolut hetaste mönsterformgivare, och 2008 blev hon tilldelad ELLE Deco International Design Award som "årets stjärnskott". Det är mönster som är hennes grej, men vi gillar ju hennes tavlor också.

Läs: Husmusen, om Lisa hos Husmusen senast och på hennes egen site.

Dagens asgarv

Läs här.

Eller dagens andra. För nyss sa jag "jag är så trött, jag orkar inte äta. Kan inte någon bara komma och mata mig", varpå H svarar "Mmm. Sondmata". Det tyckte jag var kul, i mitt dagen-efter-bröllop-trötta tillstånd.

Fast Alex Schulman ovan. Kul kul på riktigt. Jag riktigt ser framför mig hur Apolivadamen fångar Pollysar med munnen och säger "Åh Polly vad gott" med manisk röst. Haha.



För övirgt så har Facebook-gruppen "Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen" i nuläget över 85000 medlemmar...

Just nu hos oss

Vi satt på balkongen. Blev lite trötta. Och småkalla. Gick in för en kaffe i soffan. Så hittar Marcus Stellas "Min första stora bok om djur". Vid vissa bilder av djur står lite små frågor. Som "koala". "Koalan bor i träd. Vilka andra djur bor i träd?" Stora gissningsleken utspelar sig, och helt plötsligt har en riktig tävling satt igång, utifrån Stellas barnbok. Haha! Jag vet inte vilket som är värst. Att detta överhuvudtaget utspelar sig, eller att vi inte kan svaret på hälften av frågorna. Sorgligt. Och sorgligt.

Lite egentid...

Jag vet inte hur ni som är föräldralediga spenderar er egentid om dagarna. Den där stunden då den lilla sover. Själv tar jag alltid en kopp kaffe, och njuter lite av lugnet. Passar på att uppdatera mig lite på datorn. Kanske skriva ett blogginlägg, men framför allt läsa bloggar jag tycker att är intressanta, kolla och besvara mail och uppdatera mig lite på nyheter. Fixar lite administrativa grejer. Läsa några krönikor och debatter. Med andra ord en skön blandning mellan okynnessurfande och allmänbildning. TV intresserar mig inte. (Det sista är också svaret på frågan "Hur sjutton hinner du blogga?").

Nu är vi i stugan, och här är också min bror med familj och mina föräldrar. Det är så fantastiskt mysigt! Men, en liten baksida finns... När vi får en liten brejk på schemat - mellan utflykter, barnumgänge (/passning/matning/...), matstunder osv så tar jag gärna min egentid vid datorn. Kanske en kvart i stöten, två gånger om dagen. Egentid! Men då kommer kommentarerna... "Kan du passa på att göra det där klart nu, så kanske du kan umgås sen" (med lite småbitter underton). "Hur kan det vara så intressant med daaaaaaaaaaaatorn". Osv. Det gör mig lite trött. Ingen klagar liksom på den som tar sig en liten powernap, eller läser dagens tidning. Varför ses vissa saker som helt okej, medans lite slösurfning är osocialt och lite störande?

Jag behöver mina minuter vid datorn om dagarna. Det är min egentid. Hur underbart det än är att umgås med min älskade familj så vill jag inte det 100% av tiden....

Fast sen, när jag uppdaterat mig klart om världen, då återgår jag gärna till umgänget. Fast jag gör det helst utan kommentarer. Verkligen.

På fairway?

-6a530062ae8e0470dda6eb489734f2d.png


Jag och mamma golfade idag. Vi såg inte röken av denna högklippta fairway, där brorsan fotade H under deras runda igår. Konstigt.


Bloggtips: Alex Schulmans pappablogg

Det här är ingen blogg jag följer egentligen. Men jag har kikat in några gånger, och nog får han en att känna saker, det får han.

Som när han berättar om att han fått många reaktioner på att han några gånger lite omedvetet råkat skriva "han" om sin dotter Charlie. Sedan berättar han om när de fick reda på att de väntade en dotter, och han från början blev chockad av beskedet för att senare verkligen vilja ha en flicka och inget annat. I sista meningen skriver han sedan "han" istället för "hon". Det krävs ingen raketforskare för att förstå att det var medvetet, och provocerande - han är rätt provokativ och på det sättet underhållande. Sen får han enormt många kommentarer på detta, folk som argt påpekar att "Nu skrev du ju HAN igen!". Å halleluja, det är så fantastiskt roligt!

Och sen kommer ett sånt där inlägg som känns ganska simpelt, men bara berör.

Jo. Jag gillar det. I lagom doser.

Årets sommarplåga,

och ledsången för gårdagens möhippa - Rap das armas (Parapapapa), Cidinho & Doca . Jag tycker den är grym... fast hur många veckor det håller återstår väl att se, jag tror denna kommer bli hyfsat sönderspelad under sommaren. Å andra sidan kommer ju inte jag vara ute många gånger - den tiden är förbi - så det känns väl lite som att det kvittar.



Men alltså, låtens innebörd och texten... Kan man inte bara få låtsas att man inte vet (vilket man gör om man läser här) och fokusera på beatet.... Hm.

Bounce Tribute to Michael Jackson

Det här är bara så coooolt!!! Kolla klippet.


600 skötbordsolyckor om året...

Imorse berättade de på nyheterna att det kommer in 600 barn till akuten om året som har skadat sig genom att ha ramlat ned från skötbord. Fy! Det är också en av mina absoluta hang-ups (ihop med varm vätska som kaffe, klämda fingrar och hoppa-ur-vagnen), och det med all rätt verkar det som. Det går så otroligt snabbt, så man kan inte lämna ett barn på skötbordet så mycket som en millisekund utan att ha handen på barnets mage eller så. En "ska bara slänga blöjan i hinken precis bredvid" kan räcka. När jag ser någon lämna barnet så, så får jag direkt lite ont i magen, även om det såklart 999 gånger av 1000 är utan minsta problem. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0