Tisdagskväll...

...och dags för den vanliga tisdagsrutinen. 21.00. Desperate Housewives - det enda programmet jag aktivt följer. Till det gör vi äpplen i ugnen. Klyftar ett par äpplen, öser på kanel och in i ugnen. Färdigt när de är mjuka, och avnjutes bäst med vaniljkesella. Grymt gott, och nyttigt dessutom.


Klyftar med praktisk grej från IKEA - snabbt och smidigt. Lägger på teflon-ugnsform som inte behöver smörjas (men lite smör kan ändå vara gott på), på med kanel och in i ugnen. Klart en kvart senare.


En riktigt rolig present

Stella har en otroligt gullig tremänning i småländska Ella. Hennes mysiga mamma S läser bloggen, och på den vägen bestämdes att vi skulle ses för en fika när de var i Stockholm för några veckor sedan. Femåriga Ella var då hur gullig som helst med Stella, och lät henne bland annat sitta och leka med hennes halsband mm. När de kom hem sade Ella "Tror du Stella vill ärva min Bobbycar?".

Det ville ju såklart Stella gärna! Ella putsade själv sparkcykeln hur noga som helst. "Den ska skina!" hade hon sagt. Stella fick direkt sitta på bilen, och satt hur stabilt och bra som helst. Hon behärskade till och med att komma framåt - dubbel stegisättning kör hon ju redan i gåstolen, så det kan hon.

Stort tack Ella!


Hur kul som helst! Stella har kört runt i bilen här hemma både igår och idag.

Lättja avslöjad

Det tog ett tag innan Stella förstod hur hon skulle komma under saker och ting, men när hon nu behärskar konsten att lägga ned huvudet och åla så avslöjas ett och annat. Som hur vi slarvat med sladdarna under sideboardet...



Ålat under och tagit av fronten från ena högtalaren. Så nöjd så! Ska vi fixa detta eller ska vi flytta, det är frågan. :-)

Lätt att stega i vårsolen

Idag invigde jag en ny stegräknare. Jag köpte en för några veckor sedan för att peppa mig lite, så jag var aningen besviken när jag redan dagen därpå råkade tappa den... Den jag har nu följde med gratis vid en annan beställning, och är både ful och klumpig - men den får funka.

Och idag på premiärdagen gick jag nära 18 000 steg. Det är en rätt grym början va? Det hade nog mest med vädret att göra, och att jag var sjuk hela förra veckan så jag inte kunde träna - så jag var minst sagt lätt-peppad. Jag och Stella började med en promenad till mysiga Fruktparken, där Stella fick gunga - precis lika entusiastiskt idag som sist. Jättekul! Sen gick vi och köpte en take away latte, och satt på en bänk och njöt varm sol samtidigt som Stella fick lite mellis. Tog sedan en långpromenad runt Årstaviken och lite till - runt milen hamnade vi nog, och Stella sov gott.

Lite tvätt, plock och städ på det, följt av storhandling och flera turer till vårt avlägsna garage och stegen var i hamn. Vi får väl se om jag lyckas följa upp detta... Men en härlig dag har vi haft bestämt haft idag!


Hm... Vd är det där svarta för nåt? Vill jag också ha!....verkar hon tänka. Och faktiskt så borde hon ha solbrillor själv, för hon är otroligt ljuskänslig.


Redo för storhandling i Sickla. Kul att sitta i kundvagnen!

Festbilder

Det var en väldigt rolig 60-årsfest i lördags. Och Stella var såklart så fin så! Förutom fin var hon stabil också - inte en sur min, trots väldigt många nya famnar, stimmig omgivning och fullt ös hela kvällen. Att hon verkar tycka att ombyte förnöjer är något jag är väldigt glad för!


Med mamma och pappa innan festen började. Sen blev det inte så mycket med det, då var det andra som ville passa på att få en dos bebisgos.


Stella outfit: Klänning & body HM. Givetvis åkte hennes fina namnarmand på! Själv lånade jag Stellas namnsmycke. Det är sååå fint, måste nog köpa mig ett eget också.


Det var fullt ös med Stellas tremänningar (dalmål för 'sysslingar') - E och tvillingarna H & M.   


Stellas älskade Smålandsfarbröder ihop med kvällens huvudperson.

Frisyrspecial 3 - Sista dagen med tofsen

Det var lite av en sorgens dag, när Tofsen fick säga tack och hej. Denna karaktäristiska, söta lilla fjong på Stellas huvud som hängt med ända sedan hon föddes.

Det var i torsdags för 1½ vecka sedan som jag upptäckte att det längst ut på tofsen bildats en liten dreadlock, som inte gick att få ut. Så, med det samt att hon numera inte är en spädis utan större bebis som inte ska behöva ha en lustig frisyr i åtanke tog jag fram saxen och klippte av den.

Rest in peace, Tofsen!


Tofsen med lilla fnurret fångat på bild strax innan klippögonblicket. Möjligtvis lite svårt att se...Men om ni tittar längst upp i bild, ca 9 cm över resten av hennes hår (som för övrigt är ganska långt och mycket nu), skymtas den.

En natt utan mat

De senaste veckorna har Stella ammat  två gånger per natt - runt 1-2 och runt 5. Aningen jobbigt! Det har också känts som att det (nästan) varit nödvändigt, för hon har varit ganska dålig att äta om dagarna. Först de senaste dagarna har vi hittat en riktigt bra rutin för maten, och det i kombination med populära matsorter har gjort att det känts mer som att nattmaten borde kunna jobbas bort om vi bara skulle ha orken och övertygelsen.
Samtidigt har hon börjat vägra välling. Just som vi vant oss vid denna mysiga stund, och börjat bli övertygade om vällingens fördelar. Samtidigt så förstår hon ju sambandet mellan välling och mättnad, så vi var ändå säkra att hon skulle ta välling igår natt om hon skulle vilja ha mat.

Klockan två inatt - när vi just var på väg att avsluta vår trevliga festkväll - vaknade Stella sin vana trogen och ville äta. Vi erbjöd då bara välling, och hon vägrade. Så det tog ett bra tag innan hon somnade om, men till slut gjorde hon det - alltså utan mat. Vi hade ju haft festtrevligt, så att amma var inget alternativ, och det var ändå rätt skönt att behöva vara bestämd, samtidigt som vi ju faktiskt orkade ta striden eftersom vi ändå var vakna. Klockan 5 vaknade hon igen. Snacka om att det är en vanesak, tiderna för uppvak! Då plockade jag över henne till mig men erbjöd inte mat och hon somnade på en gång efter att hon borrat in sig i min armhåla typ. Sen sov hon till 7, ammade och vaknade för morgon 07.20 (08.20 sommartid).

Dvs, faktiskt ingen mat på hela natten! Det var flera veckor sedan sist!

Undrar om jag orkar vara stark inatt...För nu VET jag ju med säkerhet att hon inte behöver maten på natten egentligen. Dags att ta kommandot och komma tillbaka till bra nätter igen med andra ord!

Festuppladdning pågår

Lördag eftermiddag. Man måste vila om man ska orka med 60-årsfest.


Att äta med ögat

Visst är det härligt när maten är vackert upplagd, och ser aptitlig ut. Det höjer en middag ett snäpp, utan tvekan.

Frågan är om bebisar tycker samma sak. Häromdagen kokade jag lite blodpudding i mjölk, som jag sedan mosade. Detta enligt ett tips från Mosboken. Så med tanke på hur det som serverades såg ut i kombination med hur Stella smaskade glatt och tyckte det var gott så tror jag att bebisar inte äter med ögat. Inte alls faktiskt. Eller vad tror ni..?


Blodpudding mosat med mjölk. Mums för gommen men inte ögat...

På sydligare breddgrader

Man förväntar sig inte direkt att åka från Stockholm till Småland den 27 mars och göra detta i snöoväder... Men det är just vad vi gjorde idag. Det tog såklart betydligt längre tid än vanligt, men fram kom vi till slut. Stella var duktig i bilen, sov en stund och var sen allmänt nöjd. Hennes faster var en klippa som hade bebistjänst i baksätet, och matade, sjöng och lekte under många timmar. Tackar vi för!

Nu är vi redo att festa in svärfars resa över 60-årsstrecket. Ska bli supertrevligt! Viktigate gästen på festen enligt honom? Stella såklart - så därför börjar festen imorgon redan klockan 5. :-)

Tidig potträning?

Det talas en del om tidig potträning. Det behöver inte betyda att man tidigt försöker lära barnet att hålla sig eller så, utan bara att göra dem bekväma på pottan så det inte tar emot helt när det är dags att börja med potträning på riktigt. Genom att lära sig tyda barnets signaler kan man introducera pottan lite som ett komplement. Eller ja, det finns såklart olika "skolor", men detta är vad tidig potträning skulle innebära i vår värld iallafall.

Vi ska inte potträna Stella, men eftersom man i princip skulle kunna ställa klockan efter hennes "tvåa" så köpte jag hem en potta för att prova att sätta henne på den om morgonen. Än så länge har det dock. fallit på att jag inte riktigt orkar masa mig ur sängen på morgonen innan hon hunnit med att göra det hon ska... Det brukar snarare vara tvärtom, att då är jag så illa tvungen att släpa mig upp. :-)
Fast när jag gör iordning mig på morgonen brukar hon lattja omkring i badrummet naken, och det har hänt flera gånger tidigare att jag hade behövt en potta att sätta henne på om man säger så... Så i dessa situationer kan den helt klart komma till användning.

Söt är hon iallafall när hon sitter på den, det är ett som är säkert!


På sängens botten

I förrgår sänkte vi botten i Stellas spjälsäng. Eftersom hon nu försöker sig på att klätta upp på saker och ting, så känns det bara som en tidsfråga innan hon drar sig upp till stående med hjälp av spjälorna. Och när det händer vill man ju gärna ha varit steget före...

Eftersom hon numera också ligger precis hur som helst i sängen, och man ofta hittar henne med fötterna utanför spjälorna så har jag köpt ett bredare spjälsängsskydd. 399:- kostade det från RättStart, BabyProffsen - galet pris för en sådan produkt om ni frågar mig!

Tänk om de här förändringarna skulle kunna få henne att sova lite bättre igen! Phssttfhhhfffff troooooligt. Not.

Gott med vatten!


Leksands-supporter. Bara ett år till nästa års kvalserie. Suck.

Gott med japanskt

Det blev en väldigt trevlig kväll igår kväll med J & C (&E) på Roppongi - en av Stockholms bästa Sushirestauranger, som jag varmt kan rekommendera. Att äta god sashimi fick mig dock att tänka på restaurangen Social House på hotellet Treasury Island i Las Vegas. Där serveras japansk mat av världsklass, vilket kan kännas lite intressant med tanke på att det är mitt i öknen... Jag överdriver inte när jag säger att jag intagit en av mina absolut bästa middagar i livet på Social House. Tyvärr kommer jag nog inte tillbaka till Vegas i höst, för om jag får åka på den årliga konferensen som brukar ligga där så kommer den i år hållas i Phoenix. Attans. Fast vilket lyxproblem. :-)

För övrigt så - Ja, vi pratade väldigt mycket jobb! Skönt var det. Och aj vad kasst det är att vi är på olika bolag nuförtiden. Same same but different. Dålig tajming på den, minst sagt...


Att pussas med Stella

Det är det absolut bästa som finns! Trots att det kan vara lite hårdhänta tag och göra lite ont i kinden...


Hon tar tag i mitt huvud, och draaaar mitt ansikte mot hennes. Gapar och slickar gärna lite på mig. Slabbigt värre, men mysigt, åh så mysigt. Förmodligen det allra bästa som finns. Kärlek!




Långa Raden i Velamsund

Det finns alltså ett ställe som heter så - Långa Raden. När jag väntade Stella på slutet och det var mitt i sommaren ville vi såklart komma ut och göra lite utflykter. Dock ville vi inte ha båtväg tillbaka, utan hålla oss till fastlandet. Via denna webbsida hittade vi då många restauranger och fik i Nacka-trakten, som vi gjorde mysiga utflykter till. Det var också så vi hittade guldkornet Långa Raden.

Detta ställe ligger fint vid vattnet vid riktigt lantlig miljö. Maten från dagmenyn är okomplicerad men vällagad och god, med saker som gulaschsoppa, fiskgryta och clubsandwich på menyn. Miljön inomhus är hur mysig som helst, med välvda väggar, tända ljus, öppen spis och lantlig känsla.

I söndags tog vi med oss mina föräldrar dit, för en mysig liten söndagsutflykt. Det var väldigt trevligt, och jag är säker på att vi kommer åka tillbaka till Långa Raden fler gånger.


På bättringsvägen

I förrgår och igår hade jag feber och var allmänt risig. Jag ska inte klaga dock, det finns de som har det betydligt värre, så min lilla febersläng är knappt värd att nämnas. Iallafall så kan jag konstatera att det är ganska jobbigt att ta hand om bebis när man är hängig. Igår var det dock inte fel att få nära två timmars förmiddagssömn med prinsessan nära, nära i sängen. Och det med gott samvete. Ljuvligare blir det inte!
Resten av dagen fick Stella leka friskt med såväl fjärrkontroller som mobiltelefon... Vad gör man inte för lite lugn och ro, med en värktablettsfylld kropp. Idag har jag haft vissa problem att ladda min telefon. En trolig teori är att den rostat vid laddningsuttaget, med tanke på den stora mängd dreggel den fylldes med igår.

Idag mår jag iallafall bättre och är feberfri, och har varit på en långpromenad i det härliga (men på tok för kalla!) vädret med C&E. Sen blev jag trött igen, så nu är jag hemma och laddar. Vill inte missa kvällens middag på Roppongi. Skulle tränat, bastat och ätit middag med en kompis men eftersom jag inte är helt kry så hoppar vi allt utom det allra bästa. :-) Jag ser fram emot lite vuxensnack, och hoppas att vi kommer prata riktigt mycket jobb! På riktigt alltså.


Namntoppen 2008

Jag såg idag att Namntoppen för Stellas årgång - 2008 - är på plats. Stella har sjunkit lite i popularitet sedan året innan, och är nu på en 44e placering.

I förra veckan träffade jag en bekant som sa att hon läst en namntopp per stadsdel i Stockholm, och då låg tydligen Stella etta i Vasastan. Det kan nog stämma att det är ett namn som är vanligare i storstäderna. Det var tidningen Mitti som redovisade stadsdelsstatistiken. Jag hittar dock bara 2007 års statistik, men det kanske var den hon åsyftade.

Allra vanligast förra året var Maja. Med all rätt, det är ett underbart namn tycker jag! Och så känner jag flera toppenbra Major också. :-)


En grym författare och en klok mamma

På en och samma gång. Det är Camilla Läckberg det.

Den här intervjun i Mama är väldigt läsvärd. Jag tycker att hon säger många klokheter, och jag håller verkligen med om så mycket som hon skriver om föräldraskapet.

Jag hade tänkt skriva lite mer om vilka uttalanden jag gillar speciellt och varför, men orkar inte riktigt just idag. Starka åsikter kring det här med barn för mig kan dock till stor del sammanfattas i; Viktigt att barnen lär sig att sova, Jämställdhet, Låt barnet hänga med och bli inte för bekväm samt Våga erkänna dina "svagheter" som förälder och hitta en bra kompromiss istället - var pragmatisk! istället för att slå knut på dig själv för att leva upp till orealistiska krav från omvärlden.  

Nedan är några delar från intervjun med Camilla Läckberg som jag gillar - om du inte orkar läsa hela alltså.


Hur länge var du deppig då?
- Det hängde ihop med Willes sovande. Han kunde bara sova på mig, jag fick sitta blickstilla i soffan. Jag visste inget om förlossningsdepression då, förstod inte vad det var. Men i tre månader var det riktigt illa. Så bestämde vi att så här kan vi inte ha det.
- Jag började läsa Anna Wahlgren och införde hennes sov- och matrutiner. Plötsligt kunde jag få en timme här och där då jag kunde duscha och fixa lite hemma. Det var en sådan lättnad med struktur, och det blev min räddning. Nu för tiden skickar jag alla mina böcker signerade till Anna Wahlgren.
- Jämställdhet är viktigt för mig. Jag har så svårt att se varför en vuxen ska hålla en annan vuxen under armarna. Jag tycker att det är bullshit att kvinnan är mest lämpad att ta hand om barn, även om jag inte tror på millimeterrättvisa - vill Martin jobba mycket en månad drar jag det tyngre lasset, mot att han gör tvärtom när det behövs.

Pappaledighet är en öm punkt för mig, jag tycker det är så fruktansvärt irriterande med alla dessa undanflykter.
- Många kvinnor delar inte med sig av sina föräldradagar för att de är ego, de tycker det är jätteskönt att vara lediga. Men de berövar ju barnet chansen att connecta med sin pappa! Då har man väl inte barnets bästa i åtanke? Och papporna som skyller på att de måste tjäna pengar. Om du inte vill vara hemma med ditt barn, varför då skaffa det?
...
När Martin är pappaledig tänker jag stänga av telefonen. Jag vill att HAN ska säga till mig att "nej, nu gillar vår bebis inte äppelgröten längre".

Du själv då, är du helt ledig?
- Jag är jättedålig på att vara föräldraledig, men jag tror att barn mår bra av att hänga med. De första tre månaderna kan man ta det lugnt, men sen är de mer utåtriktade och då går det bra att jobba lite.
- Vi människor har alltid levt i storsamhällen med många vuxna omkring barnen. Nu ska vi leva i den lilla kärnfamiljen, där ingen har koll på barn och hur de funkar innan de får egna. Det blir lätt en konstig verklighet, där barnen får bestämma. Jag minns själv när jag var liten, hur vi somnade under vardagsrumsbordet på fest - det är positiva bilder för mig. Nu orkar ingen lämna hemmet efter klockan 20. Jag försöker ha med mig barnen, så de inte blir rädda för människor.

Detta är bara några av alla klokheter jag tycker Camilla pratar om i artikeln. En stor skillnad dock är att jag verkligen tycker att bebistiden passar mig - jag njuter fullt ut!

Välling-rookies

Vi är ju inte helt vana vid det här med vällingblandningen, eftersom Stella bara druckit det i en knapp vecka. Grötblandning kan vi båda göra i sömnen dock.

Så ikväll imponerades jag lite när H sa "Tycker inte du att det blir lite tjockt om man tar så mycket som det står?".
Några sådana slutsatser har jag inte alls kommit till än! Så H blandade lite mindre den här gången. För att få reda på vad han tyckte var en bra mängd så jag kunde göra lika frågade jag hur mycket han tog nu. "Jag tog nog bara typ 8 skedar istället för 10 sa H".
Hm... Jag hade ju fått för mig att det var 5 matskedar per 200 ml sa jag, inte konstigt att jag inte tyckt att det varit så tjockt då!

Sen läste vi på förpackningen.. och skrattade ett bra tag åt att det faktiskt var 5 det skulle vara. Inte konstigt att H upplevt det som "lite" tjockt, Stella har ju fått dricka gröt för sjutton!
:-)

Oh well. Alla är vi barn i början. Och hon har ju inte klagat heller. Men nu vet vi, och lär aldrig göra fel igen!

Roligt födelsedagsfirande

I helgen kom Stellas farföräldrar upp till Stockholm. För att vara barnvakt, var vad de trodde. När de följde oss till det ställe dit vi skulle och inte möttes av våra kompisar utan av H's syster, blev de därför väldigt förvånade. Vi skulle inte alls bort någonstans, utan vi hade styrt upp en heldag åt svärfar, som fyller 60.

Lite bilder får illustrera vår fantastiskt roliga dag!

Vi började med boule på Boulebar i Vasastan. En tuff duell slutade 1-1 mellan juniorerna och seniorerna. Grymt kul! Boulebar är himla trevligt verkligen. Vi avslutade med en brunch där - bra utbud, fräscht och en brunch som helt klart kan rekommenderas. Jättebra pris var det också, och juice och kaffe (och boule) ingick i priset - det är man inte bortskämd med. Jag måste också nämna personalen, som verkligen var hur trevliga som helst och verkligen serviceminded. Hit kommer vi tillbaka!

 
Födelsedagsbarnet in action, samt lagbild.


Med min sessa, som var hur duktig som helst under dagen, och hängde med med idel glad min, trots stimmig omgivning och mycket flängande och hoppande mellan famnar. Hon är så otroligt social, jag slutar aldrig förvånas!


Sen drog vi till Kungsholmen och Ballbreaker. Där körde vi en trekamp med grenarna golfsimulator, dart och bowling. Slutvinnare blev ingen mindre än födelsedagsbarnet själv - Grattis!


Åter igen födelsedagsbarnet in action vid golfen. Farmor imponerade på bowlingen, vilken talang!


Sen väntade en annan stor överraskning. Vi åkte till Och himlen därtill - skybaren i skatteskrapan på Söder. Där inne väntade mina föräldrar med en flaska champagne. Trevligt! Efter drinken åkte vi hem till oss och tog det lugnt en stund, och sedan avslutade vi kvällen med en god middag på vår kvarterskrog Brasseriett.


Utsikt från Och himlen därtill. Mellanlandning hemma hos oss.


Svärfar blev helt klart rejält firad. Fast vi fortsätter fira honom nästa helg också, när det vankas fest. :-)


Kalle Kryp

En ny (tror jag?) produkt på bebismarknaden är halkskydd för knäna - Kalle Kryp. Tanken med dem är att det ska bli lättare för bebisarna att komma upp på knä på de hala parkettgolven, och således kunna (lära sig att) krypa lite lättare.

Kalle Kryp var helt klart en bra produkt, jag märkte direkt att Stella lättare kunde sätta i knäna och drog upp rumpan ytterligare lite. Däremot var de löjligt dyra - de kostade 98 kronor på Babyproffsen. Verkligen för mycket, om man tänker på att de är precis som ett par halkstrumpor som är öppna i båda ändar. Men vad gör man inte för att hjälpa sitt ålande barn lite på traven!


Med Kalle Kryp på knäna och mockasiner på fötterna går ålningen
lite långsammare men krypningen kommer närmare.

Gungpremiär

Idag gjorde Stella gungpremiär. Varför har vi inte gjort det tidigare? Hon tyckte att det var precis hur roligt som helst, och skrattade högt. Härligt, nu har vi en mycket enkel och lättillgänglig utflykt att göra dagligen. Mysigt värre!


Underbar rugbytröja



Den här underbara rugbytröjan köpte vi (såklart) i USA. En riktig Polo Ralph Lauren-klassiker, med sina stora emblem. På den ena står det "381 Bleeker Street", vilket är adressen i Greenwich Village, NY där Polo Ralph Lauren har en stor butik. Nertill Replay-jeansen.

Bröd på Blooms bageri

Igår hade vi en väldigt trevlig eftermiddag, då vi hängde med Vendela & Vincent, Carro & Elea hela eftermiddagen. Vi satt på Blooms Bageri och tiden bara rann iväg... Att vara mammaledig känns lite som att vara student, sa Vendela. Kan lätt hålla med om den liknelsen! Mycket tid men dåligt med pengar. :-)

Brödet på Blooms är vida känt, då det är riktiga hantverk vi talar om. Bakat från scratch och utan otäcka tillsatser. Bageriet nämns bland annat i Den hemliga kocken. Jag köpte med ett äppel- och valnötsbröd hem, hur gott som helst! Det var dock allt annat än barnvänligt på caféet, inte ens en barnstol fanns det... Men eftersom de småttiga mest sov så var vi tre vuxna som kunde turas om att hålla i min spratteldocka, så det gick bra ändå.


Stela outfit: Strumpbyxor PoP, piké-klänning Tommy Hilfiger, body HM

Efter ett tufft träningspass...

...gäller det att fylla på ordentligt med vätska. Träningspasset för Stella idag innebar att vara hur glad och nöjd som helst på barnpassningen. "Har hon varit här mycket?" fick jag höra från tjejen som jobbade idag, apropå att hon varit så otroligt bekväm där. Detta finfina uttalandet följdes dock av mindre smickrande "Allt har gått jättebra, förutom att hon skrämde slag på den andra lilla killen som var här".
Ujuj. Vår lilla ligist med mistlursstämman.


För övrigt illustrerar bilden framför allt Stellas nya grej. Hon totalvägrar att dricka vatten ur nappflaska. Vanligt glas ska det vara, eller vad som helst som mamma dricker ur. Som en stor vattenflaska till exempel...

Vikt- och längdkurvor

Det är lustigt det där med hur dessa kurvor fascinerar folk. Föräldrar generellt, mor- och farföräldrar (ej Stellas, men hört skrämmande exempel i mammagruppen) dessutom, och förutom dessa även typ alla andra runt omkring en. Himla konstigt faktiskt! "Oj, vad stor", "Oj, vad lång", "Oj, vad kort", "Oj, vad liten".
Tänk om man skulle hålla på så till andra vuxna också. Oj vad lång och tjock du är, hur mycket över medelsvensken ligger du egentligen? (Okej, vissa gör det visserligen, men det lär ju mest bara tyda på låg EQ eller nåt.)

Visst kan det vara intressant att veta hur stora bebisarna är, och jag frågar också ibland samma sak. Jag menar det helt utan värderingar dock, och det gör säkert många. Fast om man själv är lite fundersam i att sin bebis är liten eller smal eller tvärtom så skulle man säkert gärna undvika dessa kommentarer, även om de inte är uttalade på något negativt sätt.
I gårdagens inlägg menade jag inte alls att Stella är för smal eller något sådant. Hon hade bara avvikit ganska mycket från sin egen kurva. Och det är ju denna kurva som är intressant, inte någon "normal"-kurva eller så. Vi har en lång tjej, inte så konstigt när både jag och H är långt över genomsnittet... Matdiskussionen igår handlade allra mest om hur jag kunde lägga upp det för att möta hennes uppenbart högre energibehov nu. Dessutom med utgångspunkt i att hon helt plötsligt är hungrig igen på nätterna. Absolut inte för att det är någon fara på taket eller så.

På det stora hela så märks det ju på barn som mår bra, oavsett vikt och längd. Äter glatt, är pigg, utvecklas - då mår också barnet bra! Oavsett hur deras vikt och längd ser ut i förhållande till genomsnittet.

Kapitulerade med gott resultat

Första knystet från Stella kom inatt redan strax före midnatt. Jag gick direkt upp och ammade. Lade ner henne igen, och hon somnade om av sig själv. Vid 2 hörde jag henne igen och hann tänka "åh nej redan nu, hur blir det nu, om jag ger henne mat igen är vi ju tillbaks vid stort energiintag på natten, och hur länge sover hon sen" osv. Sen somnade jag tydligen om. Hon också - alltså utan mat eller hjälp eller något. Bra!
Sen vaknade hon vid halv 6 först. Min vana trogen tog jag över henne till oss och ammade, men sen ville hon inte somna om. Hon började pratade massor, klappa på kinden osv, sånt som är otroligt mysigt... typ 2½ timme senare. Haha. Så jag gick tillbaks till hennes rum och lade ner henne där. Hon låg och pratade och jag la mig och stoppade i öronproppar. Henke fick ta över "lyssnandet", för han går ändå upp strax därefter... Men hon tystnade kort efter och vaknade för morgon strax efter halv åtta.

Jag är glad att vi kapitulerade. Det här mönstret kan jag köpa ett tag. Inte länge - för sen ska första mattillfället bort - men ett tag som sagt. Idag är jag pigg och glad! En känsla jag gillar. :-)

Och Stella, ja hon slipper spikmattan. För den här gången!


(obs, för er som ej förstår så är det där med spikmattan lite ironi. Ni behöver inte anmäla mig till soc för detta. Möjligtvis för det där med burkmaten men ej för spikmattan.)

Eller spikmatta?

Spikmatta känns lite som en hype i år. En positiv effekt av den ska vara att man sover bättre.

Så om inte mer mat om dagarna visar sig vara ett lyckosamt drag för att få Stella att sova bättre så kanske vi ska lägga henne på en sådan en stund. ;-)


Ska jag ligga på den där om jag inte lyckas börja sova bättre?

Från hela nätter till stökiga uppvak

Jag har inte riktigt redogjort för hur våra nätter blivit sedan Stella var sjuk sist. Eftersom hon var magsjuk så fick hon amma lite mer både på dagarna och på nätterna. Runt halvåret sov hon ju hela nätter, 12 timmar utan mat, men på slutet har hon ofta vaknat till runt 5. Eftersom hon då kan vara lite svårsövd och man själv känner sig stressad att somna om fort eftersom det snart är morgon (eh... intressant logik) så har jag tagit över henne till oss, ammat och sen har vi sovit några timmar till.

När hon var sjuk fick hon såklart amma några gånger per natt, 2-3 gånger, för att få i sig som hon skulle. När hon sedan blev frisk började hon trilskas lite med maten, och var inte alls lika lättmatad som tidigare. Hon ville däremot amma mycket, skulle hon valt helt själv skulle hon lätt valt att helamma... Jag har fått ge henne de överlägsna favoriterna spaghetti och köttfärssås samt lasagne typ fem dagar i rad för att få i henne hela portioner.


De senaste 3-4 nätterna har Stella vaknat till rejält redan klockan 01. Det har givetvis känts hur jobbigt som helst, verkligen bakslag - då vi tidigare haft hela nätter.

När jag gått upp han hon blivit tokförbannad - förmodligen för att hon vill amma, men jag har tyckt att det varit för tidigt och försökt söva om henne. När H gått upp har hon kunnat komma till ro och somnat om, men lätt har det inte varit. Hon har somnat om efter typ en timme, och sedan bara sovit till 4-tiden. Stackars H blir ju såklart helt slut som ska upp och jobba, och inte sover jag något mer jag heller, och har varit hur sliten som helst på hemmaplan. När Stella inatt vaknade 1, somnade halv 2 och vaknade 2 så kunde vi konstatera att hon nog faktiskt inte är helt mätt. Och mättnad är ju en förutsättning för att kunna sova hela natten!


Efter dagens möte med min BVC-sköterska så är planen nu - TYVÄRR - att inte bara ge henne mer mat om dagen, utan också att låta henne amma eller få välling redan om hon vaknar klockan 1 under en period. Vi får helt enkelt hoppas att hon snart får i sig mer på dagen och sover över 01-målet. Eller så får vi jobba bort det mer aktivt när vi fått bukt på hennes dagsintag istället. Sen är det allmänt känt att sömnen kan börja stöka lite just runt 8-månadersstrecket. Under en liten tid framöver får vi nog helt enkelt gilla läget, och ta små steg mot bra nätter igen.


Förresten är det inte 4 tänder som kommit under de senaste två veckorna, utan en närmare kik idag visade ännu fler. Totalt 6 stycken nya! Helt galet ju! Inte konstigt att hon sovit lite oroligt... Bantningskur och onda tänder. Vem skulle inte ha svårt att sova under de förutsättningarna?!


8-månaderskoll

I söndags blev Stella 8 månader - hipp hipp och hurra i efterskott! Då jag råkat missa att boka tid för 8-månaderskoll på BVC, så gick jag idag upp på drop-in för den obligatoriska mätningen och vägningen.

Stella är nu 72,5 cm lång och väger prick 9,00 kg.

Vi som varit bortskämda med en mer än hälsosam viktuppgång från start fick för första gången konstatera att viktuppgången varit lite i underkant, och att hon nästan väger aningens lite till sin längd. Jag har anat detta, då det finns flera goda orsaker. Ökad aktivitetsnivå med ålning och allmänt aktiva rörelser och matvägran efter sin sista kräksjuka är två väldigt tydliga sådana. Min BVC-sköterska var som alltid hur bra som helst, och vi satt länge och pratade strategier för maten framöver. Mer mat är konsensus, och jag ska verkligen jobba på med detta även om jag inte just nu vet hur det ska gå till... Hon äter glatt nu också som tidigare, men inte med fullt samma entusiasm och när hon väl har bestämt sig för att hon inte vill ha mer så är det stört omöjligt att få i mer. Det kan gälla redan efter en tugga eller två...

En bebis får gärna ha lite extra vikt, det är ju hur bra som helst om det finns lite att ta utav. Så jag ska jobba på mer med maten, för hellre en plus-size bebis än en minus-size bebis, alla dagar i veckan.


Vem brås hon på?

Hmmm... Varken sin mor eller sin far iallafall.



Inte längre rädd för dammsugaren. Snarare tvärtom, idag gav hon det röda monstret (som vi alla här hemma tycker att det är) en rejäl match istället.

Barnvagnsbio - en kul aktivitet!

Idag gjorde vi alltså debut på Barnvagnsbio. Utvalda filmer visas ungefär en gång i månaden, mitt på dagen på några av SF's biografer. Detta till samma pris som en "vanlig" bioföreställning. Vi åkte till Sickla, där det var helt lagom mycket folk. Första raden var fullbokad, vilket jag förstår - det måste vara absolut bäst att sitta där så man kan släppa lös barnen lite på ytan framför, även om sikten blir något sämre.

Filmen visas med lite lägre ljudvolym och det är lite mer ljus i salongen, så man utan problem ser sina barn och t.ex kan byta på dem på någon av de skötbäddar som låg iordninggjorda - med gratis blöjor och våtservetter och allt. Service! Efter halva filmen blev det paus, och då stod mikrovågsugnar framtagna så man kunde värma mat åt sina små. Det var gott om plats för benen, så de med mindre barn kunde utan problem ha med liggdelen till sin vagn in och ha framför fötterna.

Stella (och alla hennes vänner som var med idag) skötte sig hur bra som helst. Hon var vaken hela filmen, men nöjd hela tiden. Babblade givetvis på rätt högt som vanligt, men runt om hördes spridda skurar av tjo och tjim och lite skrik, så det var inget som störde mer än något annat. Stundtals var hon tagen av filmen och omgivningen, och satt helt bakåtlutad och bara myste. Helt underbart måste jag säga... Hon gillar visserligen att gosa generellt, men att just sitta avslappnat med bakåtlutat huvud händer ju typ aldrig nuförtiden.

Just ja, filmen - Dumpa honom (He's just not interested), ja. Den vimlade av kända skådespelare (Scarlett Johansson, Jennifer Aniston, Ben Affleck, Drew Barrymore för att nämna några) och var en riktig feel-good film. Chic-lit när den är som bäst - dvs allmänt mysig och lite egen, kändes inte som att man sett samma hundra gånger tidigare. Rekommenderas för de med samma ytliga filmssmak som undertecknad ;-)

Jag tycker verkligen att det var trevligt med barnvagnsbio. Ska lätt passa på att gå fler gånger! Visserligen kostar det ju en liten slant, men en gång i månaden ska man väl kunna kosta på sig ett besök, med tillhörande lunch och latte. :-)


En biosal som kryllade av småttingar. Under pausen.



Biobesökarna. Jag & Sandra med Stella & Alfred, och Carro & Y med något yngre Elea & L. Trevligt sällskap! Hänger du på nästa gång? ;-)

En underbar dag

Tänk om alla lediga mammadagar var just som den här. Då skulle jag garanterat aldrig vilja jobba igen någonsin!

Vaknade av ljuvlig dotter. Massa gos. Tittade ut på en strålande sol, och kunde konstatera att det redan tidig morgon var hela 5 grader varmt. Vår i luften! En Stella som var på gott humör hela morgonen, så redan strax efter 9 var vi redo att bege oss iväg hemifrån. Eftersom det var så himla härligt väder fick det bli en långpromenad via Årstaviken till Sjöstaden, där Carro och Elea anslöt. Njöt solgass och knallade vidare till Sickla, där ytterligare två mammor med kids mötte upp - urtrevliga Sandra med gulliga lilla Alfred och Carros kompisar Y & L. Sen dags för Barnvagnsbio med filmen "Dumpa honom". Närmare recension på denna aktivitet kommer i eget inlägg, men vi hade iallafall grymt trevligt, och njöt en bra film för chic-lit-älskare i sällskap med våra 4 barn som alla var hur nöjda som helst. Följde upp med en lunch på det grymt fina caféet Garden i Sickla. Sen drack vi en take-away latte mot en vägg och kände solens strålar värma. Avslutade med en promenad tillbaka till Sjöstaden, där jag sedan tog tvärbanan hem.


Garden café ovanpå Designtorget var verkligen trevligt, rekommenderas! (bortsett från vagn-förbud och mycket trång vagnparkering i entrén). Kolla vad Alfred och Stella hänger. Stella berättar något och Alfred lyssnar noggrannt, kan man tro iallafall. :-)

Vilken dag! Lattemorsaliv när det är som bäst! :-)

Fler vårtecken

Jag får aldrig nog! :-) 

Idag var det tillräckligt ljust för att kunna jogga runt Årstaviken efter att H kommit hem från jobbet. Underbart!


I slutet av rundan strax efter 18. Årstavikens vatten från Tantolunden. Observera ankan nere till vänster!

Ett nytt löparset från Stadium hjälpte motivationen lite på traven, men dagsljuset var den allra bästa triggern. Helt underbart att komma ut och jogga den här årstiden, och bättre och ljusare blir det för varje dag som går!


Sluttampen på SatsBaby

Snart kan vi nog inte gå på SatsBaby-passen längre, för Stella håller sig inte vid min step-bräda... Som tur är så är hon mest fascinerad vid sin spegelbild dock, så får jag en sån plats går det ett tag till. Dock möjligtvis inte i Sickla, för där är det galet mycket folk, helt fullt! När jag var i Farsta fanns det betydligt mer svängrum.


Outfit helt sponsrad av snälla mormor: Klänning IdaT, mockasiner Novali.

Å andra sidan har det gått hur bra som helst de två gånger jag lämnat henne på MiniSats - dvs barnpassningen på SATS, så jag får göra det istället när det inte längre funkar att ha henne med.

Vårklädd

Nu när det är flera plusgrader så struntar vi i fleecemössa och tar fram fina vårmössan från Svea istället. Jag är verkligen glad att Stellas superfina Molo-jacka som snälla A med famij gav henne när hon var ett par månader fortfarande passar. Jag tror faktiskt hon dessutom kommer kunna ha den i flera månader till. Kanon!


Jacka Molo, mössa Svea, rolig båge Bugaboo

Tänk om det var ett genombrott!

I förmiddags var jag på stan och agerade åter igen bröllopsklännings-smakråd (börjar bli något av expert på detta känns det som, haha). Det var trevligt och faktiskt även fantastiskt på ett sätt, som jag kanske återkommer till (fast träffad vet. oh well). Iallafall, sen åkte jag hem strax efter lunch, men kände att jag inte var helt sugen att vara hemma själv hela eftermiddagen, och försöka roa den lilla, som numera inte alls är så förtjust i att leka varken själv eller med sällskap på golvet. Och jag orkar inte riktigt dansa och sjunga HELA dagarna... bara halva. Så jag snikade mig in på öppna förskolan, där det tisdagar och torsdagar är för barn som är över 10 månader.

Där var det röj vill jag säga! De flesta barnen kröp, och några gick, fast Stella smälte bra in med sitt målmedvetna ålande. Och som hon ålade! Hon öste på järnet, och helt plötsligt hade två timmar gått. Två timmar med en genomnöjd Stella, som hittade massa roliga leksaker (framför allt bollar var poppis, way to go girl!!!) och nya kompisar.


På Öppna förskolan där det svävar fåglar i luften. Outfit: Bruna byxor och brun body från HM, strumpor och t-shirt från PoP.

Efter lite promenad med sömn, matpåfyllning och lite sång och mys så leker hon nu på golvet här hemma och är hur nöjd som helst med det. Tänk om hon idag på ÖF hittade tillbaka till sitt härliga humör och inställningen att livet är en fest, som hon haft förutom stundtals de senaste två veckorna?! Det vore ju fantastiskt!

Så rätt men ändå så fel

Nu märker man tydligt att Stella börjat förstå ord. Säger man lampa tittar hon mot lampan till exempel. Ofta brukar jag peka på våra bröllopsbilder och visa "pappa", "mamma" och "hästen". Då ler hon stort, jag tror hon tycker att det är häftigt att hon kan urskilja olika ord. När H var borta häromdagen och ringde sa jag "nu ringer pappa". Då tittade hon snabbt upp på bröllopsbilden. Helt rätt, där är ju pappa! Så varje gång man säger pappa nu så tittar hon på kortet. Inte på H. Så rätt men ändå så fel...

Vi skrattar rejält åt detta, samtidigt som H missnöjt säger att han inte vill vara "en sån där pappa som bara är på kort, vad tragiskt!". Vi får hoppas att hon snart förstår sambandet mellan pappan på bilden och han som kommer hem och lattjar varje kväll. :-)
Och att hon lär sig "mamma" också förstås!


Barnvagsnbio och taskig filmtitel

En grej jag inte provat på än är Barnvagnsbio. Det är alltså när SF visar bio mitt på dagen, och har lite ljusare i salongen och en liten paus mitt i för att man ska kunna ge sitt barn mat och lite så. Helt enkelt anpassat för mammorna. Och lite för barnen, även om det inte är för deras skull man går. ;-)
Jag undrar lite om Stella är för stor för att ta med på detta, med tanke på att hon nu är så rörlig... Fast samtiigt är just Barnvagnsbio något jag tänkt innan jag gick på föräldraledighet att jag ville testa, så kanske är det dags att passa på innan hon blir ännu snabbare. På onsdag går filmen Dumpa honom i Sickla klockan 11, och jag tror jag ska åka dit.
(Sällskap vore roligt. Någon?)

Men helt seriöst, de som har som jobb att översätta filmtitlar (typ), HUR kan de överhuvudtaget få betalt varje månad? "He's just not that into you" är ju en rätt skön fras, och en titel som skulle kunna låta som en småkul komedi. Översättningen "Dumpa honom" förlöjligar minst sagt. Inte ens en urdålig romantisk komedi förtjänar en sån titel! När vi var i NY så gjordes väldigt mycket reklam för en film som hette "Forgetting Sarah Marshall". Överallt stod saker som typ "Yes, you DO look fat in that skirt, Sara Marshall" och "By the way, I hate your mother, Sarah Marshall". I flera veckor undrade man vem sjutton den där Sarah Marshall var - innan filmen väl kom till biograferna. Sen gick vi på bio och fick se en - för den gengren - grymt rolig film. Vilken översättning den fick i Sverige? "Dumpad". Tror ni den drog några som helst besökare på bio med den titeln? Jag tvivlar!
Så SUCK för dåliga titelöversättare, och tips att hyra roliga "Dumpad". Och lite sällskapsraggning också ja!


Med vårkänsla på bordet

Snön är ju på väg bort, och jag tänker bannemej fokusera på vår nu. Härliga tulpaner på bordet hemma är ett säkert vårtecken iallafall. Så genom detta lite tråkiga inlägg hoppas jag sprida lite vårkänslor på bloggen också.


Vita tulpaner från Hötorget (billigt och bra kvalitet), fräscha doftljus i
limegrönt och ljusblått som jag fått av snälla J med familj.

En egen dator

Oj vad smart jag tyckte jag var när jag tog fram en gammal avlagd dator som Stella kunde få lattja med. Så det var ju synd att Stella inte gick på den enkla finten, utan föredrog min dator. Det var bestämt krälande över till min burk, som hon klättrade upp på, och när hon väl hade hela burken i besittning avfyrade hon jordens leende - hur nöjd som helst. Haha. Hon får en eloge för sin finurlighet och medvetenhet, även om jag skulle föredra att ha min dator i fred från klåfingriga bebisfingrar. ;-)


Outfit: Velour-leggings och tunika från Me&I, present från farmor och farfar (tack!). Mockasiner från Novali - numera ett viktigt plagg då tårna sätts i när hon går upp mot krypställning, samt vid de dagliga promenaderna (med hjälp eller i gåstol alltså).

Vällingskräp

Äh, det gav ju ingen supernatt den där kvällscocktailen med välling och alvedon. Stella vaknade 01 (!!! - suck) och bokstavligen krävde mat. Sedan igen klockan 04. Mellan 5 och halv 7 var det i princip ett konstant snuttande och dålig sömn - hon halvsov bara, vände och vred på sig och sparkade sin stackars mamma i mage och rygg, och vid halv 7 bestämde hon sig för att det var morgon.
Sa jag att jag är trött? Och söndag och ingen ny chans till återhämtning på 5 dar... aaaaaaarrrgghhh.

En annorlunda kvällscocktail

Stella har alltid ratat ersättning, och varje gång vi erbjudit välling har resultatet varit detsamma - hon har totalvägrat. Så vi har lite gett upp det, även om vi tänker att det kanske kan bli aktuellt längre fram.
Igår hade vi ett par kompisar har, och då Stella vaknade redan kl 23 och verkade hungrig blev vi förvånade - hon vaknar aldrig och är hungrig före 04-05-tiden. Eftersom jag druckit lite vin ville jag inte amma (dessutom måste vi vänja henne av med det där amnings-närhetsknarkandet hon återgått till när hon varit sjuk, med mer amning än hon behöver - hon får bara dålig sömn av det), så vi tog fram en vällingstetra och erbjöd. På nolltid slurkade hon 100 ml och somnade om.
När hon ikväll inte åt så värst mycket gröt så gjorde jag ett försök på vällingen. Döm om min förvåning då jag fick fylla på, och hon på en halvtimme drog i sig allt jag erbjöd - 180 ml. Otroligt! Det var en väldigt mysig stund också, när hon satt i mitt knä och mös och höll flaskan med en hand om myste när hon åt.  
Sen fick hon en alvedon också, för idag har det varit gnälligt värre och  jag tror ändå att det är de där små tandsingarna som gör sig påminda.


Vällingen som helt plötsligt gick hem hos Stella.

Hon somnade gott strax efter 7, och nu ska det verkligen bli intressant att se hur hon sover på den uppladdningen. Eftersom H är på svensexa så jag är själv hemma så hoppas jag hon sover riktigt länge och gott. :-)

Om detta nu innebär att hon blir en vällingdrickare - vilket jag nästan hoppas - så har jag dock ändå ambitionen att hon inte ska somna ätandes, dvs inget äta-snutta-insomnande. Likaså ska nattmålet bort! Vi har varit slöa på slutet så hon har fått komma över till oss + amma runt 05-snåret, men det borde inte vara så svårt att ta bort, har ju gått hur bra som helst innan. Gäller bara att vara lite bestämd, och framför allt att orka söva om henne den tiden. Det är ju lätt att bli slö och ge mat för att man då vet att hon somnar om fortare...

Det är såhär det ser ut

Uttrycket som ackompanjerar gnäll-ljudet.

Först tittar hon uppofrande på mamman (eller pappan). Ser ut att tänka "men livet är ju så skiiiit ju".


Sen bryter hon ihop. Som en tvååring typ! Det här kan jag tycka att ser lite roligt ut. Hon lägger ner huvudet på det som är underlaget för tillfället - kan vara sängen (som på bilden), golvet eller helt enkelt gåstolen om hon sittter i den, eller ja, vad som. Ner med pannan och ännu mer "skit. Ja verkligen skit är livet".


Jag får erkänna att jag då tycker att det är ganska skönt när den här synen kommer istället.


Missnöjeanledning?

Förresten, jag pratade om dubbel tandsprickning förra veckan, men det är faktiskt inte mindre än 4 tänder som kikat upp under loppet av en vecka. Båda framtänderna uppe, och så har de befintliga två gaddarna i mitten nere fått sälskap av ytterligare en på vardera sida. Så nu har hon 6 stycken. Vore kanske inte så konstigt om detta påverkar hennes humör lite... det är ju hur svårt som helst att veta om hon har ont och lider lite av det eller inte.

Det där ljudet...

Känner ni så ibland, att "Nu pallar jag inte att höra det där ljudet mer, jag blir tokig"? Och då syftar jag till ljudet från sin egen älskade bebis, men det där riktigt gnälliga halvgråtande ljudet. Inte Jag är ledsen, ta upp mig-ljudet. Eller Jag är hungrig, ge mig mat-ljudet. Eller Jag är trött, jag vill sova-ljudet. Utan Allt är så jobbigt och jag vet inte vad jag vill men jag gnäller lite så kanske nåt blir bättre-ljudet. Och som förälder tar man upp, underhåller, gör allt man bara kan, men allt håller bara i några minuter och sedan är det tillbaka igen, det där ljudet.

Efter ett par dagar av allmänt missnöje från Stella kan jag säga att jag får erkänna att jag för tillfället känner så. Jag orkar inte höra det där ljudet en sekund till!

Åter igen hoppas jag att det är en kort liten fas. Sist jag skrev om en personlighetsförändring så gick det faktiskt över på bara några dagar, sedan var Stella tillbaka som sin vanliga lilla solstråle igen. Jag glömde bara att berätta det ;-)
Men just nu. Ja suck.

Borta bra men hemma bäst

Skönt hemma på Kajen igen. Trots snö och kyla.



Fast det var såklart riktigt tråkigt att lämna (mor-)mor och (mor-)far. Fast vi ses snart igen!


Lunch och gos med (mor-)mor på Kupolen innan avfärd.

I passagerarsätet

När jag sitter i passagerarsätet kan ni räkna med att jag får höra om jag somnar. Då är jag så tråååkigt sällskap, och usch och fy och ja, allt sånt. Lite taskigt, för det finns ju ingenstans man sover skönare än i bilen! När jag idag åkte med Stella bredvid mig var inställningen helt annorlunda. Ju mer och längre hon sover, desto bättre! Hoppas bara hon inte tar det personligt. ;-)


Iallafall så gick resan hur bra som helst, Stella somnade när vi lämnade Borlänge och vaknade sin vana trogen vid Rinkebystoppet. Den här gången firade jag inte det genom att köra in i bilen framför. Kanske för att jag inte behöver vara lika stressad över en vaken bebis längre, för till skillnad från när hon var pyttig så skriker hon inte så fort hon är vaken i bilen. Så okej då, hon var mysigt sällskap vaken också. Satt och bladdrade och var så söt så.

För övrigt är det mysigt att ha henne fram. Jag får dock lägga band på mig så jag inte hela tiden tittar på henne. Det är dock svårt att slita sig, hon är ju bara så sjukt fin. :-)

En mammig tjej

Stella har blivit lite mammig senaste dagarna. För första gången visar hon tydligt att hon vill komma till mig när hon är hos någon annan, genom att sträcka ut båda händerna mot mig och nästan hoppa över i luften. Så gulligt!
När jag sitter i närheten av henne på golvet när hon leker så ålar hon ofta till mig och klättrar upp i min famn. Mammahjärtat smälter...

Det bor visst en afrikan i mig

Det var faktiskt något av en överraskning, att det bor en afrikan i mig. Det märkte jag idag, när jag för första gången provade passet SatsAfro på Sats. Det var ett dansaerobicspass med afrikanska rörelser och rytmer. Istället för att sträva uppåt så jobbar man mot marken, och detta till afrikanska trummor och takter.

Detta pass passade mig ypperligt, och jag kände att det allt bor en afrikan i mig. Något som tydde på det var dels det här med jordnära. Det kan ju också ses lite som motsatsen till spänst, och det passade således mig som handen i handsken, det här med att sträva nedåt. Sedan handlar afrikansk dans om att släppa loss, att göra stora lite slängande rörelser, och ledaren poängterade att så många deltagare det finns på passet, så många stilar finns det som är rätt. Tada! Också detta toppen för mig ju! Sen var det stegkombinationer, roliga sådana och på en helt lagom nivå, och man kunde verkligen ta ut sig ordentligt under dessa. Verkligen släppa loss och låta energin flöda. Härligt! Och energi har jag gott om, så ja - det är en tredje sak som tyder på en afrikansk läggning hos mig. 

SatsAfro var verkligen något för mig, och faktiskt grymt roligt. Det ska jag köra fler gånger. Det är ju roligt också det här med afrikanen i mig, för jag är gift med en man som flera gånger sagts vara en vit kenyan. Så då passar vi ju hur bra som helst ihop! Sen att han kallas för det för att han har en oväntad men självklar läggning för långdistans med lätta, spänstiga steg, och jag för mina lufsiga markrörelser, det är ju möjligtvis något ologiskt, men ändå.

Vill inte vill inte vill inte!

Nu får det vara slut med snö och vinter. Iallafall söder om dalälven. Ja, mor och far bor preciiiis söder om, så det är lite gränsfall just här... Men nu är det ju tydligen inte bara i Dalarna det snöat massor, utan även i Stockholm. SUCK! Vill inte! Inatt ska det bli minus 15 här. Galet! Nu får det faktiskt ta och bli vår.


Inte den värsta sorten just här, men ändå - Jag gillar inte denna syn. Inte alls.
Och framför allt inte en bra bit in i mars.

Vanligtvis brukar jag tycka att ett litet lager snö räcker i Stockholm - typ ½ centimeter för ljusets skull. Där vill jag ha sköna isar och en snöfri bil. Sen kan det vara gott om snö här uppe istället, för vintersporternas skull. Då får jag det bästa av två världar. Lite ego möjligen men joråsåatt ;-)

Står med stöd

Stella har kunnat stå med stöd ganska länge, och sedan en vecka eller två kan man släppa henne en stund - fast man får såklart vara beredd, då hon ännu inte har förstått kopplingen mellan Hålla i sig och Inte ramla.


Stella i nya kjolen - hur fin som helst! Jeanskjol - Name It, body + strumpbyxor HM.

En avslöjande handling

Är det när rullbandet ser ut såhär som man verkligen visar sig vara en riktigt dålig mamma?


Inte ens genomgående Hipps ekologiska! Men de är ju så
himla vattninga och sladdriga i konsistensen...

Möjligtvis enligt många av de där galningarna på Familjeliv iallafall. (Fast där är jag nog redan rökt som har en blogg med en bebisoutfit-kategori)
Nädå, oroa er inte, jag driver bara med mig själv lite nu (och de på Familjeliv, alla är inte galningar... fast ganska många). Man väljer helt enkelt sitt engagemang, och jag lägger tiden på annat, som att busa och skratta riktigt mycket. Fast det är inte heller hela sanningen. Inte alls faktiskt. Jag har gjort lite hemmalagat också, flera storkok har det blivit. Resultatet har dock varit att Stella rynkat på näsan och inte velat ha mer än några skedar. Så jag är inte alls nöjd att det är burkarna hon helst vill ha. Men huvudsaken är väl att hon tycker om mat generellt, att hon är lättmatad och entusiastisk över såväl kött som fisk och vegetariskt. Och inte lär hon äta burkar hela sitt liv heller, det känns onekligen ganska otroligt. Så jag känner inte alls någon stress över att hon är ett burkbarn, och snart blir hon ett år (hua!) och då kan hon äta lite salt och överhuvudtaget käka mer samma saker som vi. Då får jag ta igen det för tillfället uteblivna hemlagade, det är säkert det.

Lillebror agerar storebror

Nils är urtypen för lillebror. Aningen busig, och vill ha allt som storebror har, och göra likadant. Som tvååring är det inte helt lätt att göra volter i vattnet från bassängkanten... Eller leka med mer avancerade leksaker. Men man ska inte underskatta vad en liten klarar av! När jag idag är hemma med Nils som inte får vara på dagis (eh... för han kräktes igår. Say no more.) så var det såklart läge tyckte han att leka på storebrors rum, och hans nya häftiga bilbana. Och tänka sig att lille Nils lätt kunde köra med bilarna, och till och med förstod att köra lite saktare i svängarna för att inte bilen skulle flyga av!


Nils kör. Jag tror inte han får det när storebror är hemma... Men vi passar på, bilbana är även en lek-aktivitet som passar mig, som vanligtvis inte är allt för förtjust i att leka på golvet.

Sen det där med att vara lillebror. Han knallar ju gärna in och sabbar brorsans grejer mitt i leken. Inte så populärt, men Nils han bara ler... och sabbar ännu lite mer. Nu får han smaka på egen medicin, då Stella gör just så. Dvs, tycker att allt Nils håller på med ser spännande ut och kryper dit för att ta över. Likaså ger jag Stella lite egna grejer, sånt som Nils sedan länge vuxit ifrån, men givetvis blir då Nils lite storebror och går och tar hennes grejer och lägger på en stol eller något som hon inte når. Haha.


Det är också häftigt att se hur Stella tar för sig och fascineras av Nils. De är så söta, kusinerna! Fast Nils gillar Stella får man säga. Han är hur snäll som helst mot henne, och gullar och hjälper henne och letar på leksaker hon kan få ha. En stund iallafall, tills han kommer på att leksaken kanske inte var helt fel...


Mellis-stund. Plain smörgåsrån för Stella och dito med smör på för Nils.

För övrigt så är det ju piece of cake att ha hand om två barn. Vem sa att det var jobbigt? Jag hinner ju både blogga, sminka mig och fila naglarna. Jag väljer att bortse ifrån att Nils energi är på typ 10% av sin normala, så han vill mest bara softa och kolla på barn-TV med nappen i. Och Stella är än inte så värst snabb och därtill ganska lättroad. Bortser också ifrån att den stora utmaningen återstår, dvs att få i mat i en vanligtvis inte så matglad liten herre, som efter gårdagens kräkningar förmodligen är än mindre matglad. Och sen få honom att sova på det. Oh well. :-)

Nu är bilstolen flyttad till framsätet

Stella likes!



Fast än åker vi inte mot Stockholm. Vi har det så bra, så vi stannar tills torsdag.


Badkillar...

...och badtjej. Idag har vi varit i Tunet och badat i deras varma bassäng. Jättemysigt, och skönt med de 31 plusgraderna. Kusinerna visade såklart alla sina tricks för sin lillkusin. Det var hopp i massor, framåt och bakåtvolter och allmänt fullt ös. När Arvid i helgen har sitt kalas ska han ihop med sin kompis ha "badkalas". De har hyrt hela badhallen... Jag tror att något liknande aldrig blir aktuellt för Stella, eller tror ni man kan lyckas med något dylikt i Stockholm? Ibland är det inte fel att bo i en mindre stad... Eller ja, ganska ofta faktiskt.

Det var enklare fast svårare för E att få på Arvid och Nils kläderna efter badet. Speedade killar. Nils naken i ett skåp och Arvid halvklädd bredvid. :-)

En heldag i Romme

Alltså slalom, det måste ju vara den absolut bästa familjeaktiviteten av alla (bortsett från den ekonomiska biten). Frisk luft, motion och en allmänt mysig och härlig aktivitet tillsammans. Bror med familj har varit duktiga att ta med sina barn tidigt. Arvid som nyss fyllde 5 åker utan att tveka svarta pister från toppen själv, och Nils som blev 2 i januari åker också han från toppen fast såklart i sele. Grymt duktiga! H är helt inne på att Stella ska ställas på ett par skidor redan nästa vinter, och jag protesterar inte. Såvida hon lär sig att gå senast i höst så lär det väl bli så. 


Hela ligan i stolsliften till toppen. Jag, H, Nils, E, Arvid och O.


Lite busväder var det, men kul iallafall. Här åker Nils med O och nere står H, Arvid och E och inväntar lillebror.

Bara mjölk och glass

Stella har inte varit så sugen på mat sedan sin lilla sjukdom. Jag har varit tillbaks nästan till helamning. Fast glass i form av glassbåt som hon fick smaka av svägerskan E igår, det var populärt, haha.


Vinter igen

I flera veckor har jag kikat lite på vårnyheterna i butikerna, både åt mig själv och Stella. Kännt solen värma, sett asfalten kika fram, kännt vår i luften - om än inte riktigt än så snart.
Idag har jag åkt slalom hela dagen i rejält snöfall. Sett drivor längs med vägarna och kännt isande vindar. Hyfsad kontrast! Så ja, vi tog oss iväg till Dalarna lite senare på dagen igår, och det är jag verkligen glad för. Man ska inte ropa hej så jag säger inget om att brorsöner och andra fortfarande är friska så har jag inget sagt ;-)
Vi har iallafall haft en urhärlig dag i backen, och nu åker H till London och jobbar och jag blir kvar här hemma i flera dagar till. Det känns hur härligt som helst!


Ett vackert språk

Det verkar som att H gärna vill åka upp senare idag, eller om det blir imorgon. För nu sitter han och finslipar lite på språket, genom att köra den här videon på repeat. Jag behöver nog titta lite jag också, så jag dammar av min klang lite, eftersom jag inte varit hem på riktigt länge.


Gilla läget och fånga dagen

Det här är första gången några "större" planer blir grusade för att Stella är sjuk. Det kändes till en början oerhört frustrerande. På samma gång som vi såklart allra mest tyckte synd om henne, så kunde vi inte låta bli att tycka lite synd om oss själva som fick ställa in alla helgens trevligheter.
Men det är det här som gäller nu, kan man ju bara inse. Gilla läget, och göra det bästa av det. Jag måste säga att jag faktiskt är ganska duktig på det.. (fast oss emellan så har H en del att lära ;-)) Vi kan ju inte påverka detta, det är som det är. Så istället för att låta grusade planer och därmed besvikelse gå ut över varandra och bli klagiga så kan man tänka "jaha, en fredagskväll/helg/... bara familjen, vad gör vi då?".

Ikväll fick det bli god men enkel och snabbt fixad mat. Till förrätt kallrökt lax med pepparot- och äppel creme fraiche i lite plockform medan Stella fortfarande var vaken. Sedan ugnsbakad rostbiff med caprese (grym mozzarella!) och haricot verts med olivolja till varmrätt. Ett litet glas rött därtill. Lite kvalitetstid ihop, summera veckan och prata om ditt och datt. Senare Let's dance i bakgrunden, och en sovande dotter och senare halvslumrande föräldrar i soffan. Imorgon kanske vi köper lite färskt bröd till frukosten, och tar en skön förmiddag hemma. Tar en promenad, eller åker på någon liten bilutflykt.

Att vi hellre hade umgåtts med mor & far, bror med sin mysiga familj, firat Arvids 5-årsdag, åkt skidor mm, råder det inget tvivel om. Men när det inte är ett alternativ så tycker jag vi har det mysigt under förutsättningarna. Vi får helt enkelt lära oss att såhär kommer det bli många gånger de närmaste åren. Sen är det bara att bestämma sig för hur man hanterar det. Gilla läget och njuta så gott vi kan, det är iallafall den inställningen jag kommer att ha. För en mysig hemmakväll med sina allra närmaste, det är inte så dåligt det inte. Man ska ta vara på det man har. Det man tycker är en självklarhet idag kanske inte alls finns där imorgon. Fånga dagen må låta klyshigt, men nog sjutton finns det en poäng i det uttalandet. Så ikväll fångar jag dagen, och njuter av att vara med min fina, underbara lilla familj. Bättre blir det (nästan) inte!


Inte så pigg tjej

Trots nattens och morgonens tuffa tider har Stella haft matlust idag, så hon har fått amma massor. Efter varje matstund har jag lagt ned henne, och efter en vakentimme imorse somnade hon klockan 9 redan och sov en timme. Var vaken 1½ och sedan sov hon i 3 timmar. 3!!! Det har inte hänt sedan hon var typ 3 månader eller nåt. Så framåt seneftermiddagen tyckte jag att det iallafall var läge att testa ge henne riktig mat. Hon åt med stor aptit, fast jag lät henne bara få halva burken, så det inte skulle bli för mycket för lilla magen. Det var tur det, för några minuter senare låg den halva burken inte längre i hennes mage utan över henne sjläv, stol, golv och mina jeans. Härliga tider.
Nu sover hon igen, lilla snuttis.

Det blir inget Dalarna idag iallafall. Men eftersom jag tänkt stanna till onsdag så hoppas jag att vi kommer dit om inte imorgon så kanske på söndag.


Kanal 5 är besvikna

Förvånade och besvikna över det dåliga tittarresultatet, uppger sig Kanal 5 vara, för deras program "Den rätte för Rosing". Förvånade? Men herregud. Det lär de vara ensamma i Sverige om att vara.

Så galet trött och dålig tajming

Somnade sent igår, som alltid på torsdagar (då H är och spelar innebandy och kommer hem sent). Vaknade ett par timmar senare, runt 02, av att Stella hostade till rejält och det avslutades med ett konstigt ljud. Gick in till henne och upptäcker att hon kräkts lite. Bytte sängkläder, pyjamas osv, och hoppades på att det var hostan som gjorde att hon kräktes lite och inte tvärtom. Men nejdå, det var såklart tvärtom. Mellan 02 och 04 blev det ytterligare tre omgångar. Tjoho... inte. 05.30 ville hon sen ha mat, och somnade runt 06 i sin säng, som vi då burit in till oss för att kunna höra henne lite bättre. Ny olycka halv 7. 7 dags för mig att gå upp för ett läkarbesök.
Så idag är jag trött! Och H såklart, som masat sig till jobbet, inte allt för pigg kan jag tro. Men mest synd är det såklart om Stella.

Tajmingen är för övrigt usel. Idag skulle vi äääntligen få åka hem till Dalarna och umgås med familj och vänner, åka skidor och ha det riktigt bra . Men vi vill varken smitta kusinerna eller någon annan, och dra iväg med en inte-så-pigg bebis, så vi får hålla oss hemma. Hoppas att hon snart blir bättre så vi kan åka imorgon bitti istället.


Bloggtips - Leila bakar

Sprang på den här bloggen: http://leilabakar.blogg.se, där det bloggas om såväl bakning som äkta mat vs. mat med tillsatser. Både trevliga inlägg och mycket klokheter hittar man där kunde jag konstatera. Själv hade jag ett nyårslöfte för ett par år sen om att köpa mer ekologiskt. Det började jag göra, men jag får nog erkänna att även om jag ofta försöker handla medvetet så blir jag ibland dumsnål. Man kan ju undra varför då. Föräldraledig i all ära, men vi kan inte påstå oss leva på marginalerna och det är en helt kass punkt att snåla in på! Hur sjutton kan man tycka att närproducerat, ekologiskt och naturliga råvaror inte får vara värt lite extra?!
Så detta är en Note to self: Ändring på detta! Nya tag igen! NU!

En fantastisk man!

Ja, nog har jag det! Hån pushar mig för att komma iväg utan Stella, att träffa vänner, stanna ute sent. Han sköter gladeligen läggningar många gånger i veckan. Har det varit jobbiga nätter vet jag att jag kan väcka honom för avlastning, och efter tuffa veckor tar han utan snack hela nätter på helgerna. Han ser det som positivt att jag vill hålla kontakt med jobbet, och kommer åka på konferenser eller gå på månadsmöten trots att jag egentligen är föräldraledig. Han ger Stella mat så gott han kan, lyssnar på mina funderingar och fixar och pysslar och donar här hemma.

Att han är fantastisk och "ställer upp" är många i min omgivning eniga om. Det får jag ofta höra. Väldigt, väldigt ofta faktiskt. Och att han ska vara föräldraledig i ett halvår, det är ju också fantastiskt, säger många till mig.

På något sätt så känns det ofta - för att inte säga i princip alltid - som att lika ansvar och en naturlig, i princip jämställd fördelning hemma förtjänar att mannen höjs till skyarna.
Och missförstå mig inte nu och tro att jag underskattar detta, eller inte uppskattar min man - det är inte det jag vill få fram. Jag älskar honom för detta, och jag skulle aldrig vilja leva på något annat sätt. Jag vill bara uttrycka en liten stilla fundering kring om det finns någon som tänkt samma sak om mig, att jag är lite extra fantastisk som ger min man precis samma (fast ännu mer) utrymme, möjligheter och annat som han ger mig. Jag tror inte det...

2009 är året. Är vi där ännu? I det där jämställda samhället, som väl de flesta väl strävar efter? Möjligtvis hos många i teorin, mer än tidigare. Men ibland skiner det igenom, arvet vi har med oss och fortfarande kämpar emot. Och det inte så lite tydligt....

Flourtanten

Idag var flourtanten på vår föräldraträff på BVC och berättade om hur vi bäst ska ta hand om våra bebbars gaddar. Ja, hon var faktiskt flourtant! Coolt va!? Och hon sa att det bara är i Stockholm som det finns flourtanter nu. Skön var hon, och sa att hon är mycket häftigare och mer poppis än de gamla flourtanterna. Haha.

Iallafall så fick vi uppmaning att borsta morgon och kväll med lite barntandkräm, och lite andra små tips och tricks. Det viktigaste var borsta, vila (2-3 timmar mellan varje mål) och bara vatten och välling i flaskan (inget smaksatt). Jag upptäckte samtiigt att Stella inte bara har en framtand uppe på gång, utan att det är på väg en kompis till de två små i nederkäken också. Dubbel sprickning alltså! Hon uppvisar dock inga större symptom på detta, så det är vi tacksamma för.

Vänta ett helt år?

Men! Vaddå vänta med att få skidor i ett helt år till?!


Lunch med H

På allmän begäran, en bild på hur Henke får lunchsällis. Väldigt mysigt tycker de båda, som synes. Eller ja, alla tre förstås!


Salladslunch på Panini i Kungshallen.

Nyshoppat med känsla av sommarsemester

Idag bytte jag några grejer Stella fått som var lite små. Det fick bli en solhatt och ett par tunnare knästrumpor från Gant. Hur gulliga grejer som helst! Blir finemang till sommarsol, något vi hoppas få se mycket av i år.


Här testar vi sommaroutfiten i semestervagnen. Jorå. Blir nog bra det där(även om hon just här hellre ville sova än sitta i vagnen...)!


Sulkyn är här

Igår fick jag hem den beställda sulkyn Chicco Lite way från Toddler.se. Helt suverän service måste jag säga. De till och med ringde i förrgår bara för att berätta att de var på väg att skicka iväg den, och igår låg den alltså och väntade på mig på videobutiken, levererad av DHL.
Så ska ni ha en paraplyvagn och inte vill betala tokmycket men ändå få en modell som är testad med riktigt bra resultat så tipsar jag om denna vagn, och framför allt kan jag verkligen varmt rekommendera att köpa ifrån serviceinriktade Toddler. Sen får vi väl se i slutet av maj hur Stella gillar vagnen. Ah, längtar! Alltså inte efter just att använda vagnen, utan efter resan den ska användas på såklart. :-)

Kvällens middag - Kokoskyckling

Det här var riktigt gott faktiskt. Bra vardagsmat. Jag åt haricot verts till (en riktig favvo). Smarrigt. Tips!

Framtand på g

Idag upptäckte jag en liten spricka i Stellas överkäke. För nog borde man kunna säga spricka, eftersom man säger tandsprickning? Iallafall så ser man ett litet streck för ena framtanden, och lilla grynet siktas lite lätt där under. På humöret har jag inte sett bågra tydliga tecken på detta, även om hon igår hade lite svårt att komma till ro och somna - fast vi var inte hemma och hon skulle sova i vagnen så det var inte så konstigt.

Att framttand ett är på g råder det iallafall inga tvivel om, så vi får väl se om vi märker något mer av det under natten eller så.

The City

Jag har tidigare berättat att jag gillar The Hills, som går att se på MTV's hemsida. Nu har jag äntligen upptäckt att det finns en efterföljare. När Whitney drar till New York för att jobba så skapar man helt enkelt serien The City som följer hennes äventyr i New York. Åh, underbara, älskade New York! 8 minuter in i avsnitt ett sittter de i vår favoritstadsdel Meatpackning District och käkar på en italienare vi besökte flera gånger - Nero (fast vi gillade Vento bättre). Sen fortsätter det så, med konstanta bilder från miljöer jag känner igen och saknar. Njutning! Slår The Hills med hästlängder, enbart av den anledningen.

Nu hoppas jag att Stella sover länge, för jag har lite svårt att slita mig från datorn och fulla episoder. :-)

Målmedveten

Såhär ser det ut här hemma numera. Vid det här tillfället var målet...eh... någons stortå. :-)


Morgonsnorig pyjamastjej överger sina leksaker för intressantare saker.

IKEA möjligen?

Här tuggas på lister, fingras i eluttag, dras i lådor, smälls i skåpsluckor. Ska jag möjligen samla kraft för att åka till IKEA och köpa massa barnsäkringsprylar, och göra slut på det roliga för vår äventyrslystna lilla bebis?

Med Stella i bilens framsäte?

Det går helt okej att åka bil med Stella. Att säga att hon ääälskar det som mångas barn gör vore dock att överdriva rejält. Förutom om hon ska sova vill säga, då somnar hon skönt. Vaken kan hon trivas ett tag, men inte några jättelånga stunder. Hon tycker helt enkelt att det är för tråkigt att sitta fastspänd och stirra in i en stolsrygg. Inte hennes tekopp!

Jag skulle gärna ha henne i framsätet när jag åker själv med henne, så man har lite mer koll. Nu har det kommit en ny rapport om att det är precis lika säkert som bak, om man kopplar ur airbagen. I vår bil finns en elektronisk variant där man kan koppla bort airbagen själv med en liten nyckel, men vi har tidigare tyckt det känts osäkert att det verkligen ska funka helt hundra och så. Tydligen inte enligt rapporten. När jag nästa vecka åker själv från Dalarna till Stockholm med henne ska jag absolut ha henne fram.

Att övertala hennes pappa borde inte bli så svårt om han läser artikeln. Nedan är ett utdrag och här är den fulla artikeln.


Kommentar:
Barnet fram - även med krutladdningen kvar
Dagens besked från Folksam och alla tunga aktörer är häpnadsväckande. Tidigare har vi på Auto Motor & Sport - och många med oss - hävdat att inga bakåtvända barnstolar ska placeras i framsätet så länge krockkudden (och dess drivsystem) finns kvar i bilen.
Nu är det plötsligt OK. Det räcker med att kunna stänga av krockkudden elektroniskt, säger man i den nya policyn.
- Vi har bytt fot, säger Maria Krafft. Men vi har gjort det efter mycket noggranna studier och teknisk forskning.
Hon säger att ingen olycka skett där avstängda krockkuddar utlöst sedan 1998.
- Och det var med ett gammalt system som sedan länge är återkallat. Nu garanterar bilverkarnas tekniker att det problemet är ur världen.
/Michael Åhman


Stella & papps


Hängde i Västermalmsgallerian i lördags.

Semesterplaner!

I sommar blir det Sverige som gäller.

En riktigt stor höjdpunkt blir något som många bloggat om senaste veckorna, nämligen världsartisten Madonnas spelning i Göteborg den 8 augusti. Jag surade över missade biljetter till konsterten den 9e, då en ängel dök upp och inte bara tipsade om extrakonserten utan också fixade biljetter till denna. Nämner inga namn, men du - jag är så sjukt tacksam över din hjälp! Det ska bli så enormt roligt att gå, och det blir också en härlig semesteravslutning på västkusten med våra kompisar där.


Som den 70-talist jag är så har Madonna hängt med under stora delar av livet. Så det ska minst sagt bli bli grymt häftigt att se en sån legend bjuda på show!

RSS-feed

RSS-feed är en smart grej. Genom att prenumerera på bloggar på en samlingssajt så kan man ha koll på alla sina favoritbloggar på en enda sida, istället för att klicka sig in på flera olika webbsidor.

Jag har testat Netvibes ett tag, och den är bra, fast ibland verkar inte bloggarna uppdateras direkt så jag är lite trött på den sidan. Testar nu Bloglovin för bloggarna jag följer. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Jag vet inte riktigt vilka alla är som läser min blogg, men jag vet att jag har runt 60-70 unika läsare om dagen. Så två uppmaningar - kommentera mera och följ min blogg med bloglovin.


Jakten är över

Jeanskjolsjakten är över. Bästaste svägerskan E messade över en bild på en Name It-kjol till halva priset (nu 75:-) från Lager 157 i Sågmyra. Helt rätt! Så nu är jakten över och kjolen på ingående. Toppen. Tack E!


Stockholmskärlek!

Idag har vi upplevt årets hittills bästa dag - helt underbart väder, och en ordentlig långpromenad denna vackra, ljuvliga dag värmde i hjärta och själ.
I värme från solens strålar knallade vi på Trekantens och Årstavikens is. Vi mötte en kille som joggade på isen iklädd shorts, och det var väl en ganska skön sammanfattning på dagens väder. :-)

Under mina 7 år i Stockholm har jag aldrig tidigare lyckats pricka in rejäl is på innerstadsisarna. Det var verkligen häftigt, och det var ett rejält lemmeltåg som siktades på isen. Två timmar promenerade vi, och det var en riktig energiboost!

Vi kolhydratladdade innan, med brunch på Brasseriett på första parkett med utsikt över vattnet. 


Första biten av promenaden hade vi trevligt sällskap av Mackan & Lotta. Gick då runt Trekanten, och tog vägen över isen tillbaka.

Sedan knallade vi mot favoriten Årstaviken, för ett varv runt - som istället blev ett varv . På mysiga Loopen satt folk ute i filtar och njöt av solen. Såg hur härligt ut som helst!  Loopen i förgrunden och folk på isen längst upp i bilden. Tagen från Liljeholmsbron. Från Tantosidan ser man Kajen.



En fastfrusen båt och fullt med folk som njöt solen på isen. Charmigt, vackra vackra Stockholm!



Hela familjen lapade sol och myste!



En helt underbar dag, och dagar som denna känns det helt otänkbart att bo någon annanstans än i Stockholm.

RSS 2.0