Nya tider, kontrasternas tid

Jag kan inte riktigt minnas säkert när jag var ute och verkligen klubbade i Stockholm senast. Ute har jag varit, men nattklubbs-klubbande, där man inte pratar Vassa Eggen eller Undici eller sånt, utan i kategorin Spy Bar/Laroy/Köket/ja ni vet. Eventuellt ljuger jag inte om jag säger ett par år..? Med tanke på graviditet och Stella och så... Men igår avslutades kvällen just så, och OJ vad kul det var!

Och något annat som skiljde rätt rejält var uppladdningen inför detta. När jag igår gjorde iordning mig inför jobbets middag och fest - årets "finaste" jobbfest med klädsel kostym osv - var det med en liten tidssabotör runt benen. Lite leksaker på badrummet trodde jag skulle hjälpa, men samtidigt som jag duschade fick jag rädda leksakerna från att spolas ned i toaletten. Och framför allt, fånga barn som klättrat upp på toalettstolen - gång på gång på gång. Jag sminkade mig samtidigt som jag stekte blodpudding. Torkade golv samtidigt som jag försökte undvika att få kladd på kläderna jag lyckats få på mig i all hast mellan några andra fånga-barn-aktiviteter. Det var något svettig jag lämnade hemmet, med en Stella som lyckats bli både tvättad och klädd innan vi drog mot stan. Jag festuppklädd och partysminkad mot månadsmöte och fest och Stella mot snälla M som skulle barnvakta en stund i väntan på att H slutade jobbet. Snacka om simultankapacitet!

Än en gång slog det mig, vad annorlunda livet är, och vilka oceaner av tid man besatt innan man hade barn... Och än en gång slog det mig, vad bra det går att kombinera. Hur bra som helst. Än så länge så förstår jag inte de som hävdar motsatsen, som inte kan säga annat än OJ vad allt ändras och vad man inte kan göra si och så. Fast å andra sidan har ju jag en man som ställer upp på mig i samma utsträckning som jag ställer upp på honom. Likaså har vi båda en inställning att livet inte bara behöver handla om barn fast man har barn, och att saker blir så svårt man gör det. Dvs, rätt lätt om man istället har den inställningen.

Oh well. En grym kväll var det iallafall med mina fantastiska kollegor och världens bästa arbetsgivare. Tacksam är jag... för detta såväl som morgonens sovmorgon och dagens hittills softa schema, om man säger så. :-)

Kommentarer
Postat av: Sandra

Tror ni har HELT rätt inställning! Vi försöker desperat att tänka så men får nog kämpa lite faktiskt, är rätt bekväma från början vissa stunder. Det där med nätverk och man som är delaktig är nog det viktigaste, det är ju så otroligt skönt att kunna tacka ja till något spontant och veta att någon tar hand om ens barn, så man kan koppla av den biten. Du inspirerar med dina äventyr och aktiviteter, får faktiskt mig att våga lämna alfred lite mer utan dåligt mammasamvete, bra jobbat! kram kram

2009-08-29 @ 19:09:15
URL: http://frusandra.wordpress.com
Postat av: Lisa

Vad bra att du (ni) blir peppade! Men jag tycker ni är duktiga redan nu dock! Sen är ju allt en avvägning och prioritering- vad gäller i vilken utsträckning man vill göra saker själv eller göra saker som är lite jobbigare med barn och så. Man ska ju inte slå knut på sig själv heller.



Kram

2009-08-30 @ 21:06:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0