Praktiskt och härmapa

Stella härmar allt. Konsonanterna begränsar sig dock till b, p, v och f. Inte m. Dvs, hon säger pappa men inte mamma. Ibland är det praktiskt. Som när man frågar henne "Vem ska ge dig kvällsmaten nu och byta alla dina bajsblöjor resten av helgen?" och Stella högt och tydligt svarar "Pappa". Word! :-)

Äh, lika bra att fortsätta ha det

MMS

Äh, lika bra att fortsätta ha det bra. Uteserveringen i huset bredvid oss är grymt nice. Jag är ordförande i ledighetskommitén kan man lugnt påstå.


Jag och Stella tar en lunch i sole

MMS

Jag och Stella tar en lunch i solen på Nyfiken Gul vid Årstaviken. Såhär skulle man ha det när man har det som sämst, som min pappa brukar säga :-)


Powerwalkspaus. Idag har jag det s

MMS

Powerwalkspaus. Idag har jag det sådär bra igen. Stella får gärna sova riktigt länge...


Att amma eller inte amma, det är frågan

Jag har uppskattat amningen. Verkligen. Den har sedan starten fungerat gnisselfritt och varit en mysig stund för mig och Stella.
När jag åkte bort i helgen visste jag att jag kanske skulle sätta saker på ända. Men jag tyckte ändå att det var värt det, för Stella är så pass stor, och kanske skulle det bli ett naturligt avslut på amningen - även om jag kanske hoppats på att hålla morgonamningen vid liv i några månader till. Likaså har det varit både praktiskt och bra att kunna ta till, och jag har resonerat att amning som "mellanmål" måste vara bättre än frukt i tid och otid. Med Stellas kosthållning med i princip uteslutande lasagne, gröt och välling så har det också känts bra att veta att hon fått i sig mer näring genom amningen. Samtidigt så ser jag fram emot att få tillbaka min kropp helt, och att vara helt 100% jämställd med H vad gäller att vara "viktig" för Stella.

När jag kom hem i söndags tog det inte lång stund innan Stella tydligt visade att hon ville amma. Det var inga konstigheter - och jag hade när jag var borta pumpat en del (fast det är svårt...) för att hålla produktionen uppe. Men... jag märkte redan morgonen efter att hon inte blev mätt, för efter att hon morgonammat var hon inte helt nöjd, och då hon fick efterföljande välling åt hon glatt 200 ml. Samma igår morse. Imorse åt hon 100 ml välling - så kanske var mjölkproduktionen på väg upp igen. Likaså har hon ammat någon gång per dag. Fast... jag har nog märkt att det inte mättat lika mycket som tidigare.

Så här står jag vid ett vägskäl. Amma på, för att få upp produktionen lite igen, eller helt enkelt bara sluta erbjuda det. Jag är hur kluven som helst. Stella efterfrågar, men inte lika mycket. Jag vill gärna amma ett tag till, fast inte lika övertygat. Min kropp verkar också direkt ha fattat vinken, att den här eran är över om inte idag så inom ganska kort. Och hon är ju hela 9 månader... Bara 9 månader!

Något hände i helgen. Jag tror att jag faktiskt klippte navelsträngen lite, där och då. En helg då jag var 100% Lisa lämnade lite avtryck hos mig mentalt, och jag kom tillbaka med den där Lisa lite mer närvarande i mammavardagen. Jag ser detta faktiskt som något positivt, för jag blir inte mindre mamma eller sämre mamma för det. Kanske snarare tvärtom.

Som sagt - kluven. Och lite sorgsen... De flesta i min omgivning har känt sig så otroligt klara när de slutar. Jag vet inte om jag känner mig helt sådär klar som alla talar om. Sen är det svårt att inte påverkas. På samma sätt som det hetsas kring måste-amma i början så hetsas det nästan åt andra hållet när dryga halvåret passerats. Amningshets i dubbel riktning. Sen har jag ju sagt att detta handlar både om vad jag och vad Stella tycker, och hon verkar ärligt talat lika kluven som jag. Vill ha i ena stunden för att tröttna kort därefter. Bli urförbannad på natten när jag kommer in för att jag inte erbjuder, och somnar om för att sova länge och sedan vara nöjd med välling i nästa stund. 

Jag ger det några dagar till, som det känns nu. Men snart så. Snart är det nog över. Och det är verkligen med blandade känslor jag ser fram emot denna dagen - och fasar för den.

Väldigt konstig och väldigt rolig dag

Rolig i form av aktiviteter, och konstig i form av min rutin-dotters totalt upp-och-nedvända personlighetsdrag.

Vi gav oss iväg hemifrån vid 10 imorse, och kom hem igen 18.10. Detta efter en underbar mammadag, med ÖF med världens gladaste, mysigaste och duktigaste bebis, långpromenad själv i solen, halvlyxig utelunch med Carro & Elea, häng med C&E och Lisa & Irma, mer långpromenad med hela ligan, fika och massa lek hemma hos C och - ja, späckat med aktiviteter och en hur grym dag som helst.

Stella upp och ner har visat sig i form av:
- Vaknade 06.30 imorse istället för vanliga 08.00
- Ännu mer knä-aktiviteter än mag/sittande. Inspirerad av barnen på ÖF och av Irma? Kanske Se och Lär som is the shit!
- Solskenshumör hela dagen! (Okej då, är det oftast, men mer än vanligt förmodligen för att hon fick mer stimulans - hon gillar andra barn och nya leksaker och ställen att utforska)
- Ville inte sova på eftermiddagen vilket hon alltid gör. Hon helt enkelt struntade i det, men var ändå superglad hela kvällen.
- Åt glatt en hel burk till lunch. Brukar äta 1/3. Trugandes. 
- Åt en hel banan uppdelat vid 2 tillfällen. Brukar rata banan.
- Åt glatt en hel burk till kvällsmat. Brukar äta 1/3. Trugandes.

Vissa dagar är bättre än andra. Denna var betydligt konstigare. Men bättre!

Jag förstår inte varför jag varit

MMS

Jag förstår inte varför jag varit så dålig att ta mig iväg till öppna förskolan på slutet. Stella älskar det! Röjer runt, leker, skrattar, socialiserar, trivs som fisken i vattnet. Jag kan sitta och läsa en tidning ifred, prata med andra mammor, ta en kaffe. Så otroligt bra bara! Note to self: Helt klart värt ett stopp trots sol utomhus. För oss bådas skull. Inget gnäll där inte!


Likisar. Både jag och Stella kör C

MMS

Likisar. Både jag och Stella kör Converse och jeansjacka idag.


Jag var till läkaren i morse som s

MMS

Jag var till läkaren i morse som sa att jag inte har streptokocker, och med dagen har jag blivit att må bättre. Efter drygt en timmes sömn på eftermiddagen känner jag mig ännu starkare, så nu är vi på t-banan till stan. Ska träffa min kusin som är i stan på utbildning, och två kusiner som bor har. Riktig tjej-kusinträff, det händer inte ofta! Den tuffa tjejen på kortet lämnar jag till H i stan.


En solig eftermiddag vid Trekanten

Stella gjorde gräspremiär idag. Hon tyckte att gräs var sådär bara. Ganska rejält skeptisk. Men i övrigt var det toppenmysigt!




En kraschlandning i vardagen

Jag vaknade idag på härligaste tänkbara sätt vid kvart i 8, dvs av en underbar babababaande dotter, och lika härligt var det spendera första halvtimmen intensivt gosandes i sängen.
Fast lite trött var jag, efter problem att sova inatt. Lite konstigt och väldigt illa efter de sammalagda 8 timmarna de senaste två nätterna... Dessutom vaknade jag med halsonda från hell.
Sen gick förmiddagen med en närhetstörstande dotter, som inte köpte mycket annat än att klättra i mitt knä, eller stå mot bord och saker och därmed behöva ha mig sittandes bakom hela tiden. Det tog mig 2 timmar innan jag lyckats få i mig en kopp te...
Sen följde förmiddagen med en hel del gnäll och en massa mat-trugande. Kladd i kubik, testande av gränser - dvs extra kladd och gnagande på elkontakter. Disk och plock. Fix och trix. Och mer gnäll. Mindre glamouröst med andra ord! Med konstant halsont och en kropp inte helt på topp så kändes det verkligen som en kraschlandning i vardagen

Efter lunchen lyckades jag iallafall skrapa ihop tillräckligt med energi för att göra iordning oss båda, och rulla ut i solskenet. Köpte en latte på på ett fik och rullade till Trekanten, där vi lekte en stund i fruktparken. Sen satt vi länge i gräset, Stella kröp lite, vi gosade, och tittade på de otroligt spännande kråkorna. :-)
Stella åt en full portion gröt och en massa frukt helt utan kladd, och ammade lite på det. Vi myste och gosade tillsammans i gräset. Sedan tog vi en kort promenad varpå Stella somnade, vilket hon fortfarande nu - en timme senare - gör på balkongen.

Åh underbara vardag!

Fast... ont i halsen har jag, och onda aningar om att det är värre än förkylningsont. Jag gurglar med saltvatten och hoppas på det bästa!


Fantastiskt vackra Gardasjön!

Det var alltså inte Comosjön vi skulle till, som jag trodde - utan Gardasjön. Tydligen hade det blivit ändrat någon gång under våren, och eftersom jag inte är så uppdaterad så hade jag missat det.
Men iallafall så var vi till den lilla byn Desenzano vid Gardasjön. Och vilket underbart ställe det var! Så otroligt gulligt och charmigt, och med en härlig utsikt över sjön och med alptoppar på andra sidan sjön. Italien när det är som bäst! Jag skulle verkligen vilja åka tillbaka dit och ha lite mer tid att utforska omgivningarna.

Vårt hotell Villa Rosa, och stranden nedanför.



Lunch i det gröna en bit ifrån byn - underbar utsikt och härligt solgass.



Desenzano.

Och i Desenzano hittade vi någon charmig nattklubb som var Italian style. Grymt kul hade vi - och här har jag fastnat på bild såg jag på en kollegas Facebook (som jag för övrigt lånat några bilder ifrån - hoppas det är ok, JM...).


Första gången utan Stella-känslan

Jag möttes idag på Arlanda av en liten tjej i vagn som fullkomligt strålade när hon fick syn på mig. Det var ett ordentligt leende och hennes små armar viftade upp i luften mot mig. Åh vilken underbar kram, som jag har längtat!

Men faktiskt så lyckades jag riktigt bra med mitt mål - att kunna njuta - under helgen. Det kändes grymt jobbigt när jag lämnade henne i torsdags, och jag undrade lite hur sjutton jag tänkt när jag bestämde mig för att åka. Det blev dock att kännas bättre successivt under eftermiddagen och kvällen i takt med att jag träffade mina härliga kollegor och blev inställd på att jag faktiskt skulle vara borta.

Under helgen längtade jag såklart massor efter Stella, och blev otroligt glad varje gång ett mms trillade in. Fast jag kopplade bort det ganska bra, eftersom för mycket längtan ändå inte skulle "ge någonting". Bättre då att fokusera på att ha det bra och verkligen slappna av. Och nog lyckades jag med det. Med mitt underbara företag, roliga konferenspass som fick mig att känna att jobbet i höst ska bli riktigt roligt (även om jag är glad att det är 4 månader kvar), god mat, härligt umgänge, roliga fester och allt detta på ett underbart ställe, så njöt jag totalt av min vuxentid och hela situationen.

Så det var en lyckad premiär, och helgen har varit bra och viktig på en massa sätt för både mig och H. Och just ja, amningen..? Den var hon ganska tydlig med snabbt att hon tänkt sig att erbjudas ett tag till. Så inga problem på den fronten!

Det känns som att denna ålder var en ganska okej "lämna-för-första-gången"-ålder. Hon blev glad när hon såg mig, men hade uppenbarligen saknat mig. Efter en minuts kramandes så var dock hissknapparna intressantare osv, så för henne var liksom ordningen återställd på nolltid. Under tiden jag varit borta har hon ju också haft det bra. För min egen del så hade det varit precis lika jobbigt att lämna henne första gången vid 1½ år som nu vid 9½ månad. Så det finns nog inget bättre eller sämre, utan gäller att bara bestämma sig och bita i det sura och åka. Fast det är inget jag skulle göra utan riktigt bra anledning, såklart...

Ikväll har vi varit hemma själva, jag och Stella, och hon har såklart fått 100% uppmärksamhet. Underbart umgänge med min underbara lilla dotter.

Borta bra men hemma bäst. Jo, så är det.

Det är ett regnigt Milano vi lämna

MMS

Det är ett regnigt Milano vi lämnar. Ska bli underbart att komma hem till min familj igen!


Det blev många matcher, för vi tog

MMS

Det blev många matcher, för vi tog oss till final där det blev torsk med 2-1. Vi är nöjda med vår fina placering i det tuffa motståndet. Enda negativa med detta är att vi knappt kommer hinna duscha innan kvällens blommiga fest.


Jag och min dubbelpartner vann för

MMS

Jag och min dubbelpartner vann första matchen. Jag tar inte åt mig äran om man säger så :-) Men vi hade en mycket bra (och lite feg) taktik. Huvudsaken med sport är ju att vinna. Det ska jag lära min dotter när hon blir större ;-)


Lunchdags! Fast nu hoppar jag vine

MMS

Lunchdags! Fast nu hoppar jag vinet, för om några timmar väntar tennisturnering.


Vb: DSC00012.JPG

MMS

På hemmaplan njuter far och dotter av sol på Djurgården. Själv hade jag en grym kväll igår, det är liksom lika bra att passa på så det blev nattklubb och hela köret. Fast jag avslutade inte med ett dopp i Gardasjön, som några av mina kollegor... Nu är det jobb igen och jag känner att det är bra att jag är van vid mindre än 4 timmars sömn. :-)


Nu har vi varit duktiga hela dan,

MMS

Nu har vi varit duktiga hela dan, så synen från vår balkong ser god och välförtjänt ut - snart bubblande fördrink. Tänker mycket på min lilla sessa, men njuter mest fullt ut, både av jobb och situationen i stort.


Konferenspaus. Jobba är roligt men

MMS

Konferenspaus. Jobba är roligt men en liten paus är skönt det också :-). Okej då... Det är varmare i Sverige just nu har vi förstått, men lunchpastan har är bättre och vinet mer. ;-)


Morgonkaffe vid gardasjön (svårt a

MMS

Morgonkaffe vid gardasjön (svårt att ta kort i motljus). Härlig utsikt, blå himmel, god latte.


Nu så! Nu lämnar jag mina finaste

MMS

Nu så! Nu lämnar jag mina finaste och åker till italien med jobbet och konfererar. De kommer ha det så bra! Och jag också förhoppningsvis. Fast med lite ont i hjärtat allt... Längtar (nästan) redan till söndag när jag kommer hem till dem igen.


Vi hinner mysa lite iallafall. Och

MMS

Vi hinner mysa lite iallafall. Och morgonen var bästa någonsin, kände hon på sig att något var på gång? Var hur gosig som helst, slappnade av mot mig och bara kramades och pussades. Mys! Givetvis tänkte jag tanken imorse att jag kanske ammade för sista gången. För jag vet ju inte alls hur hon känner när jag kommer hem igen. Känns... verkligen sorgligt som bara den. I sånt fall måste vi skaffa syskon pronto ;-). Nädå... Det är en risk jag tar när jag nu åker, och om hon nu blir färdig med detta så får jag vara det också - hon är ju ändå över 9 månader.


Hur många gånger kan man hinna pus

MMS

Hur många gånger kan man hinna pussa sin bebis på en kvart? Nedräkning... och ångest


9 månader i vardera riktning

Ja, 9 månader upp och 9 månader ner menar jag med det. Jag har läst någonstans att lika länge som man är gravid, lika lång tid ska man räkna med att det tar innan man är tillbaka vid sin gamla form igen. Inte kortare, men heller inte mycket längre. Ett lagom riktmärke sådär!

Jag gick upp 15 kg med Stella, och efter 6 veckor var bara 2 av dessa kvar. Det har ju dock varit med mindre träning än tidigare, så kroppsformen har inte varit nära för det. Under tiden man ammar ska man inte banta, utan intaget måste vara högre än vanligt. Så det var väl en anledning till att resten inte försvann av sig självt... Likaså tillät jag mig själv att fika varenda dag. Och det var SÅ värt det under den här tiden! För första gången i hela mitt liv kunde jag helt slappna av kring mat- och vikthets, och bara tillåta mig att vara och att njuta av tillvaron. Jag har allt annat än en förbränning som tillåter det i vanliga fall. Det var verkligen helt underbart att kunna slappna av på den här fronten en period, och det för första gången i mitt liv!

Men sen kom Stellas 7-månaders dag. Då hade jag 4 kg kvar. Konstigt va ;-) 
Då tänkte jag på 9-månaders riktmärket, och började ta tag i levernet igen ordentligt. Slut på fika varje dag, ökad intensitet på träningen och åter till mitt gamla sätt att leva med eftertänksamhet och prioriteringar på intagsfronten. Så en vecka före 9-månadersdagen nådde jag startvikten, och kände mig glad över det. Samtidigt är inte kämpandet slut för det - det fungerar tyvärr inte så för mig....

Sen ändrar man kroppsform lite när man får barn, och för egen del har jag mätt några pluscentrimetrar runt höften mm. Men det är nog sånt man får ta! Jag tänker kämpa på lite mer, för inskrivningsvikt var egentligen kanske 2-3 kg plus från min absoluta trivselvikt, men jag är iallafall glad och nöjd att jag tog sikte på 9-månadersgränsen och kämpade mot den.
 

Nedan lite bilder från min resa uppåt!


Costa Rica och sen New York - i vår lägenhet på Upper West och utanför den.


Mer New York - Brooklyn Bridge och Times Square.


I vecka 32 åkte jag hem, för då slutade min försäkring gälla. Bilder hemifrån, från Liljeholmskajen och från Peace&Love-festival.

Jeansshopping

Idag har jag gjort något som är bland det värsta jag vet - nämligen shoppat jeans. Det har varit så otroligt tråkigt att kolla i garderoben och konstatera att de nyaste som inte har en stor resår som går över hela magen är över två år. Medan jag inväntat att kroppen helt ska återhämta sig efter bebis så har jag köpt ett par "under-tiden-jeans", men halvfula från Zara och ett par Cheap Monday som redan från början var trasiga i dragkedjan har inte känts så skoj. Så idag var det dags.

Nu sitter jag här hemma med ett par ljusa Acne på mig, och undrar vad de menade med "ta absolut inga större, de går ut sig!". Hur många timmar tar det? Bör jag sova med byxorna på?
Ja, eller bör jag ta det andra par jag köpte hem eftersom jag inte kunde bestämma mig, vilket var ett par från Tiger. Något mjukare och därmed bekvämare, men kanske känns Acne lite roligare...

Problem, problem, problem! Men eftersom jag är glad att överhuvudtaget ha fått på mig några i okej storlek så är det väl ett lyxproblem antar jag....


Acne modell Hex, Tiger modell Skogsberg (köpte dock ljus tvätt). Och näe.... såhär ser de såklart inte ut på mig, detta är taget från deras hemsidor, och sitter säkert på något med storlek 25 eller nåt.

Kalasfin

I söndags var Stella på kalas hos sin polare Nora som fyllde två. Eftersom hon skulle hem till en liten fashionista så åkte finkläderna på.

Strumpbyxor från Gant, kjol från HM, stickad hood från Ralph Lauren och jeansjacka från Levis.

Stella hade jättekul på kalaset, även om hon kanske tyckte det var lite snopet att bli matad med banan istället för att sitta med de "stora" barnen vid barnbordet och äta tårta själv - med händerna! Ja, lilla Nora var galet söt när hon tog sin tårtbit
och åt med handen som en bulle med följden genomgräddigt ansikte. Ja, hur skulle hon kunna veta skillnaden? Sötnos!


Lite fiskdamm blev det för lilla Stella såväl som de andra. :-)



Tack Nora med föräldrar för ett mysigt och trevligt kalas!

Det var allt kryp-poletten

Under kvällens "lufta-rumpan-stund" satte jag ned Stella på badrumsgolvet och vände mig för att hämta något i köket. När jag sedan kom tillbaka möttes jag i hallen av en krypande tjej - som alltså själv gått från sittande till krypställning och krypit 7-8 steg. Det var säkert lite extra rörelsefrihet i avsaknad av blöja som gjorde det lilla extra.
Så nu har den berömda poletten har fallit ned, med andra ord! 

Jag filmade sedan hennes fortsatta krypande, men eftersom det var en naken liten tjej så är den inte YouTube-vänlig tyvärr.


Ja, det var allt en händelserik vecka förra veckan, när Stella passerade 9 månader och firade det genom att upptäcka hur världen ser ut lite närmare från stående på knä och ståendes mot bord mm, dit hon häver sig upp. Hon börjar bli stor, det är ett som är säkert. Yippie och Snyft....

Retrobaby

Känns mönstret igen? Det är gamla klassikern Hummel som gör tuffa kläder till de små. Denna pyjamas fyndade jag idag på Gigi Kids, när jag gick för att köpa en present till Stellas nya kompis Sune. Han fick en likadan, för den var ju så tuff.



Nu är det dags att plocka undan det mesta i storlek 74, för det börjar bli litet. Framför allt alla pyjamasar åker upp till knäna, så det är dags för en påfyllning - därav dagens shopping.

Som ni ser på bilden till höger så är det också stående som gäller här hemma nu. Stella vill ställa sig upp och stå mot allt!

Derbydags

Näe... Stella får inte följa med (än), men supportar ändå (enligt pappan iallafall).




Man kan ju nästan tro att Stella på översta säger nåt småkaxigt till DIF, som åkte på torsk mot de gröna idag... :-)

Vårrunda i år och för ett år sedan

I helgen var vi i Solna, så då tog vi en joggingtur där. En del av turen gick runt Råstasjön, och det knoppades i träden och kändes allmänt vårlikt. När jag sprang runt kände jag igen sträckan, och blev onekligen lite nostalgisk... Efter lite googlande har jag kunnat konstatera att min "känsla" var rätt - gångvägen runt Råstasjön är nästan precis lika lång som den runt Jackie Onassis reservoir i Central Park i New York. Den sjö som jag rundade minst en gång om dagen för ett år sedan, när Central Park var det ställe där vi motionerade varje dag. Fram till graviditetsvecka 25 joggandes, och sedan under powerwalks. Åh, underbara minnen av ett underbart ställe i en underbar stad!

18 april 2009, vår vid Råstasjön i Solna, Stockholm, Sverige.


14 april 2008, vår vid Jackie Onassis Reservoir i New York, USA.




Jag föredrar förra årets runda, men årets mage - bebis utanför istället för i!

Stella kryper!

Ja, den rubriken är värd ett utropstecken.

Det hände mycket för Stella motoriskt förra veckan, och en grej var att hon själv började dra sig upp i krypställning och där stod och gungade. Innan har hon struntat i det, eftersom hon ju tar sig fram så snabbt ålandes... Någon gång kunde hon ta ett litet steg bakåt, men inte mer än så.

Nu på morgonen har jag och Stella hängt i hennes rum, där det ju finns en stor matta - dvs, aningen bättre krypunderlag än parkettgolv. Då har hon gått upp i krypställning, och när hon ville framåt så satte jag handen för så hon inte kunde kasta sig på magen och åla som hon helst vill. Då började hon, och tog armar först och ben sen och tog sig fram en hel massa steg! Så jag testade, om och om igen - och ja, Hon kryper!

Duktiga lilla tjej! VIlket roligt framsteg!

Det kändes ju faktiskt okej...

Givetvis måste jag redovisa resultat från Stellas nattliga utflykt...

Innan jag fick barn så hade jag en inställning att man måste våga lämna bort, att man till viss del måste fortsätta leva sitt gamla liv och inte bli så bekväm. Det tycker jag fortfarande. Men vissa saker är en sak i teorin och en i praktiken, och ingenstans kan man föreställa sig hur det känns när man får det där barnet och en hel massa känslor kommer och bokstavligen slår knock-out på en. En kärlek större än vad som kan beskrivas, och ett band mellan sig och barnet som känns både tajtare och starkare än man kunnat tänka sig.

Så det här med att för första gången lämna Stella en hel natt, det var inte en så enkel sak som jag trott/hoppats innan, utan kändes rejält i mammahjärtat. Men någon gång måste ju vara den första, och igår var det dags.

Nu hade vi andra roligheter för oss... i form av mat- och vinklubbs-arrangemang hos oss. Middagar hemma har vi ofta, men "klubben" är lite extra speciellt, och kräver sina förberedelser. Det var inte fel att inte ha ett barn att hinna ta hand om samtidigt, och dessutom blev kvällen sen och innehöll Singstar på hög volym.

Jag somnade skönt, sov gott och... vaknade såklart alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Men däremot kände jag mig helt avslappnad, och känner att vi absolut kan/bör/ska göra detta fler gånger. Stella hade såklart varit hur nöjd och duktig som helst, och hennes farmor och farfar var jätteglada över sitt nattliga sällskap.

Lite onödigt var att jag istället för att sova fick uppleva 1½ otroligt låååångsamma timmar mellan 9-10.30, då jag trodde Stella skulle komma 9 och väntade och längtade järnet.

Men iallafall. En lyckad premiär, och en riktig win-win för oss, Stella och hennes farföräldrar!

När lämnade ni bort ert barn en hel natt första gången?

17 minuter...

Så lång tid har det gått sedan Stellas farmor ringde och sa att de satte sig i bilen. Hur kan det ta mer än 17 minuter från Solna?!?! Nu har det gått 17 minuter och 30 sekunder. 45 sekunder.
Snart så. Snart så kommer min prinsessa hem. Yippie!

18 minuter. Åååååååhh va lång tid det tar!!!

:-)

Intet ont anande sover hon sött i

MMS

Intet ont anande sover hon sött i sin fullpackade vagn. Så mycket saker blir det, när det ska till att sovas borta. Japp! Inatt blir det premiär, första natten utan Stella. Känns helt sjukt och nervöst, även om jag inte är nåt orolig egentligen. Stella kommer ha det toppen med farmor och farfar hos faster i solna. Efter att inatt ha lagt oss kl 3 och vaknat av Stella vid 7 imorse försökte H övertala mig om en barnfri natt inatt, nu när vi verkligen har chansen. Jag ville såklart inte.. så då bestämde han helt enkelt det. Var nog lika bra :-). Det ska bli mycket spännande att se hur det går. Inte för henne, utan för mig. Blir det en god natts sömn eller det omvända tro. Spännande värre. ;-) En liten klump i magen kommer jag garanterat ha imorgon bitti... Men nån gång måste ju vara den första! Wish us luck...


Marint mode även för de små

Nedanett par smakprov på det marina modet för de minsta hos Proud.se. Ljuvliga outfits!


Vilken härlig dag utan barn det bl

MMS

Vilken härlig dag utan barn det blev idag när Stellas farföräldrar kom spontant. Nu lite after work ute på Tures med min man :-)


En helt vanlig lunch hos oss

Mamman är inte fullt lika entusiastisk som barnet, kan man påstå utan att överdriva.




Egomorsor eller Puckofarsor?

Jag har flera gånger tidigare nämnt föräldraledighet i min blogg, även om jag inte berört ämnet på djupet. Genom att hänvisa till en artikel av Camilla Läckberg fick jag fram en del av mina åsikter, men såklart inte alla - likväl som hon har åsikter som inte till fullo kan jämföras med mina.
Det är en balansgång det där, att lägga nivån i bloggen rätt så att ingen (i min bekantskapskrets framför allt) känner sig utpekad, trampad på osv. Det är aldrig min mening, och mina reflektioner bygger oftare på debattartiklar än reflektioner av min omgivning. Och vad gäller mina vänner så vet jag ju saker mer ingående där, så där är jag inte alls lika objektiv eller bestämd i mina ideologier. Fast jag har ändå åsikter, och starka övertygelser på ett generellt plan. Sån är jag!

Något jag tycker att är något av det viktigaste är att papporna är föräldralediga ordentligt (ej att förväxla med ett "krav" på 50-50). Det finns inget annat sätt som kan göra att pappan till fullo förstår hur den föräldralediga vardagen är. Exakt vad ett barn kräver när man har huvudansvaret för detta, dag efter dag. Hur det - mitt i all njutning - samtidigt är jobbigt och ett evigt meckande för att få ihop allt med tider för mat och sovning  - underhållning och stimulans - lugn miljö och trygghet. Hur man hittar balans i tillvaron, hur man gör för att barnet ska må bra och vara harmoniskt. För att inte tala om en förståelse för det eviga plockandet som pågår hemma... till följd av att hemmet går från nystädat till kaos inom loppet av några sekunder. Det finns också många bevis på hur utebliven pappaledighet även sätter sina spår längre fram i form av mindre vabbande osv, vilket alltså ger långt mer konsekvenser gällande jämställdheten än den tid som föräldraledigheten sträcker sig. Detta alltså i ett mikroperspektiv (familjen) - makroperspektivet (samhället) kan jag återkomma om en annan gång.

Det finns många orsaker till att papporna inte är hemma, och de man oftast hör handlar om ekonomi, "möjlighet" att vara borta från jobbet och behov. Den ena argumentet sämre än det andra! (i allra flesta fall) Vad gäller det sista - behov - pratar man ofta om barnets behov av sin mamma. Visst, under den ammande perioden givetvis - men lite senare är pappan såklart en fullt lika trygg hamn för bebisen. Behovet ligger nog i många fall snarare hos mamman, som verkligen vill vara hemma och tar varje chans att göra det. Som inte riktigt släpper in pappan till hundra procent.

Men.

Varför jag skriver det här är för att jag igår kväll läste en artikel i en Mama-tidning (november 08) som hette "Släpp in pappan, Egomorsor!". Bakgrunden var att mammorna fortfarande snittar på 350 uttagna föräldradagar per barn och papporna bara på 58 dagar. Kontentan med artikeln var att det är mammorna som behöver bli bättre på att släppa in papporna, att det är mammorna som är egoistiska och den största anledningen till att fördelningen ser ut som den gör.

Ja, jag kan hålla med till en viss gräns i det här med mammor som väldigt självmant tar all föräldraledighet. Men Herregud! Någon gräns måste det väl finnas? Hur mycket ansvar ska egentligen läggas på mammorna? Papporna har väl för sjutton en egen vilja de också, och är väl de som framför allt behöver stiga fram och berätta hur gärna de vill vara föräldralediga, som bör veta vikten av detta och jobba för att få ihop jobbpusslet så de kan vara hemma i större utsträckning. Först i de fall där pappan säger att de vill vara pappalediga och mamman övertygar dem om motsatsen kan det här ansvaret läggas över på mammorna, och kallas helt egoistiska. Inte förrän då! Och tillåt mig tveka om att detta verkligen händer i särskilt många fall.

En 'lite' egoistisk mamma - och av dessa finns många, och jag räknar mig själv till en av dem - säger sig gärna vilja vara hemma si och så länge. För att man vill helt enkelt. Vill njuta av allt det underbara det innebär att vara föräldraledig, och det så länge man bara kan. Pappan har då två val - att säga "okej" eller att kräva större del av föräldraledigheten. Jag tror att de allra, allra flesta säger okej, och då kan man inte tala om egomorsor utan om pappor som tar ett aktivt beslut om denna uppdelning. På bekostnad av sin tid med barnet, denna underbara första tid, och barnets tid med sin pappa. 

I mina ögon gick artikeln absolut ett steg för långt. Allt ansvar varken kan eller bör läggas på mamman. Eller pappan heller för den delen. Utan båda!
Och med detta sagt anser jag oss ha en bra bit kvar, till jämställda förhållanden och ett jämställt föräldraskap. Till det mål som alla borde sträva efter, såväl ur ett mikro- som makroperspektiv. Alla - mammor såväl som pappor. Att det sen är sorgligt att inte alla gör det, utifrån egen bästa förmåga, det är en annan sak.  


Namnsmycke

Jag lånar Stellas urfina namnsmycke titt som tätt. Älskar det! Än så länge kan hon inte säga att jag inte får det, eftersom hon bara är 9 månader och inte förstår sånt än. Så jag har några år på mig att köpa ett eget. Har varit lite inne på att köpa ett likadant som hennes faktiskt.

Jag läste tips om ett annat hos Fyra nyanser av rosa. Halsbandet nedan är också riktigt höjdarfint och finns att köpa hos My Retro Baby för $76. Så nu tipsar jag vidare. En mycket fin present till sig själv. Eller någon man tycker om, kanske en älskad fru eller en fantastisk mamma. Inte för att jag tipsar någon annan än mina läsare, men ändå. ;-)


En hel trädgård nästan

Det här är ju ingen modeblogg, om man bortser från ett och annat bebisplagg och några allmäna shoppingfunderingar. Detta karaktäriseras av att jag inte lägger upp Dagens Outfit. Inte heller säger jag "så den fick följa med mig hem" när jag köpt något. Att jag igår skrev "Är den en keeper?" är ett extremt undantagsfall. Och inte heller skriver jag såhär när jag hittat något: "Vill. Ha."

Men eftersom ni var sååå gulliga med förslag på vart jag kunde hitta blommigt så måste jag ju redovisa resultat. Stort tack för all hjälp! Jag sonderade terrängen rejält, och gick på era tips som alla var bra.

Det blev till slut denna från det tredje HM jag besökte. Den får funka, för nu orkar inte jag leta mer, och någon som verkligen inte orkar leta mer är min dotter.


Grön klänning i sidenmaterial typ från HM. Djup v-ringning både fram och i ryggen.

Vad gäller accessoarer så blir det nästan som nedan.


Enligt foto: Svarta strumpbyxor (aprilben inget att visa direkt. Inte alls faktiskt). Svarta skor från Nine West. Favoritarmbanden från Marc Jacobs.
Ej enligt foto: BH som går att vika ner fram. Barn i fothasorna. 

Ljuvliga klängperiod

Stella är duktig att leka på golvet, men hennes absoluta favorit just nu är att vara i mitt knä, eller hänga runt min hals. Hon vill helst att jag ska sitta på golvet. Då krälar hon snabbt fram till mig med stora mått av målmedvenhet, och kämpar det mesta hon bara kan med sina små armar, händer och fötter för att komma upp i mitt knä. Hon slår sina små knubbiga armar runt min hals och viftar med de små benen tills hon står mot mig. Sen häver hon sig mot mig, ännu närmare, slår armarna tajtare runt min hals och gapar stort. Smakar lätt på min kind, slafsar och nafsar lite - det är nog hennes sätt att pussas. Då fnissar jag högt och Stella njuter och gurglar av skratt, och nafsar ännu lite mer, på min kind, min haka och min hals. Jag skrattar högre, och Stella likaså. 
Närheten kan inte bli större, kärleken inte mer påtaglig, lyckan inte mer uppenbar.

Åh snälla, låt denna klängiga period aldrig gå över!

Nyshoppat

Idag gick vi till Kappahl i Globen och gjorde en Irma copycat. Gullig mössa och t-shirt, eller hur?!


Mössa och t-shirt från Kappahl.

Jag köpte också en jacka på HM. Det känns inte helt kul med overall nu, tycker jag, och även om hennes GAP-fleece är både mysig och fin så har jag känt att det finns ett behov av en lite varmare jacka med smidigare öppning med dragkedja. Vi har en något tunnare jacka från Ralph Lauren som vi inte tagit fram än, men den är lite stor och är nog mer rätt när det blivit ytterligare lite varmare i luften. 

HM-jackan är lite fodrad, känns något vattenavstötande, är av anorackmodell fast med dragkedja i sidan och i beige-grön. Vad tycker ni, är den en keeper?


Jacka från HM.

Givetvis är RL-jackan röd ;-). Blir toppenfin under solfattiga dagar under hela sommarhalvåret.


Jacka Ralph Lauren.

Skärgårdspremiär

I måndags, dvs på annandag påsk, så gjorde Stella debut i skärgården. Hon verkade trivas, men det är ju inte så konstigt med sitt påbrå. Vi har ju faktiskt haft båt så länge som en hel sommar. ;-)
Vi gjorde en utflykt till ett par vänners ställe i närheten av Sandhamn, och fick en urmysig dag, det lite ruggigare vädret till trots. God mat och total avslappning samt en liten promenad på ön stod på schemat för dagen.



Under den mysiga påsklunchen röjde Stella runt och övade krypning mm...



...så för att få det lite lugnt vid matbordet en stund så hittade vi ett perfekt föremål för ändamålet - en korg i precis lagom storlek. :-)


Under den icke-så-vagnvänliga promenaden konstaterade vi att skärgårdsvindarna är lite kyligare än de på fastlandet, så åkpåsen fick värma Stella lite extra. Och som hon myste där i pappas famn - hon till och med somnade!



Lite avkoppling...



Hemresa med vällingstund.



Stort tack familjen W och blivande makarna J&M för en mysig avslutning på påskhelgen!

Något blommigt

Nästa helg åker jag med jobbet på konferens i Italien - Comosjön närmare bestämt. Det ska bli grymt nice! Förutom två saker... Det ena är såklart att lämna Stella. Men det kommer gå bra, jag är laddad och någon gång måste ju vara första gången. Och tänk vad mycket sömn jag kommer få! Eh, not... Inte riktigt så det funkar med mitt jobb på konferens. Men vem vet, kanske väljer jag någon kväll att lägga mig i tid. Plötsligt så händer det, som de säger i trissreklamen. ;-)

Det andra är att klädkoden för sista kvällen är något blommigt. Vart sjutton hittar man det? Jag har småspanat överallt, men det har inte gett något. Det ska ju ändå kännas fräscht och snyggt. Imorgon åker jag till stan, och mitt hopp står till Topshop och Oasis, har fått för mig att jag skulle kunna hitta något blommigt där. Annars får jag rulla mig i en blomrabatt eller nåt...


Twitter?

Efter bloggar och Facebook och Yammer och ... har nu Twitter gjort sitt stora intåg. Vissa undrar varför man inte kör Twitter istället för Facebook, och andra tycker att båda är kul.
Själv är jag skeptisk... Orkar man verkligen med ytterligare ett ställe? Själv gillar jag när folk uppdaterar sin Facebook-status ofta, och räcker inte det? Fast samtidigt... Jag tycker att det är kul att se vad mina vänner gör, de där små sakerna som ger en än tydligare bild av dem. Så kanske..?

Jag skapade ett konto för att kolla var några vänner som twittrar skriver, men jag tyckte det mesta kändes rätt ointressant. Inte hade jag energi att leta efter guldkorn heller, och jag tror inte att så många av mina vänner finns där ännu. Så efter att ha kollat in snackisen tog jag bort kontot igen.

Hur gör ni? Kör ni twitter?


Stella 9 månader

Idag blir Stella 9 månader. Stora tjejen! Så för min egen skull kommer en liten summering av vad Stella kan.
 

Ålar men kryper ej. Eftersom hon i flera månader ålat snabbt, så har hon inte så stort intresse av att krypa. Hon kommer ju redan överallt hon vill! Nu står hon i krypställning och gungar lite dock, innan hon slänger sig på magen för att åla när hon vill framåt.
Reser sig mot saker. Hon klättrar upp till stående mot oss om vi sitter mot golvet, och mot vissa saker. Hon drar sig inte upp mot bara bord eller så än, men det är verkligen inte långt borta.
Går med stöd. Favoriten är med gåstolen med lite hjälp, det går snabbare och lättare än om man håller henne i händerna. Fast än är det vingligt värre...
Härmar ljud och ord och förstår vissa ord. Hon kan säga många konsonanter, dock ej M (till mitt stora förtret, en viktig del av ordet Mamma). Frågar man efter lampan tittar hon på närmaste lampa och säger ofta mppa (om man lyssnar noga, haha). Tittar på pappa och säger papa. Sen hur mycket hon förstår av orden och hur mycket som är härmande vet man ju såklart inte... Men hon är verkligen en snackig tjej, låter mer än alla bebisar vi brukar träffa. Hon testar också sina ljud, och om hon tjuter i falsett och man härmar henne så skrattar hon högt. Just våra ljud och skratt är det hon själv blir att skratta mest av.
Är nyfiken på mat. Hon vill ha allt som vi äter och prova allt på min tallrik, men är väldigt kräsen på puréer. Gröt är en favorit, så på BVC-inrådan att ge grötmellis istället för annan mellis om hon ätit dåligt gör att det kan bli 2-3 portioner på en dag. Lasagne är annars favoriten, så det får hon nästan varje dag.
Ammar fortfarande. Stella ammas tidigt på morgonen, samt som lite påfyllning innan det är dags för förmiddagssovning. Det blir ofta en gång på eftermiddagen också, framför allt om hon ätit mindre bra till lunch.
Har 8 tänder - fyra uppe och fyra nere.
Är tum- (och napp-)-fri. Efter att ha varit tumsugare från 2 månaders ålder har hon numera slutat suga på tummen. Hon har dock en snuttis som hon verkar gilla och koppla ihop med att sova.
Sover bra på nätterna. Hon somnar mellan 19 och 19.30, och sover till mellan 06.45 och 08 på morgonen. Hon äter oftast en gång, men sällan före 05, och då flyttar jag oftast över henne så hon sover mellan oss. Det är inte bara för hennes skull, morgonstunderna när man vaknar av henne är underbara.

Stella är glad nästan jämt, bjussar på leenden till kända och okända och är allmänt charmig och nyfiken som få. Men hon har humör, och kort stubin om hon inte får som hon vill. Blir hon rejält trött blir hon också rätt ilsk, så det är viktigt att lyssna noga på hennes signaler och följa ett givet schema så gott det går.

Hon är det bästa som finns, och har gett oss 9 månader av lycka. Grattis, finaste!

Påskbilder

Lite bilder från påsken i Dalarna. 

Två påskgubbar och en påskkärring - Världens finaste kusiner





God mat i massor, här långfredagslunch på Gamla Staberg  - en gammal bruksgård en bit utanför Falun. Hur charmig som helst! Att sedan maten både är god och närproducerad, det gillas såklart lite extra.


Promenader fick vi flera, och den härligaste var när vi gick Bysjörundan. Det är en vandringsled i närheten av mina föräldrar, med en massa kulturella och historiska inslag. Och vädret... Kan det bli härligare?


Skotska långhåriga kor.


Vackra, vackra Dalarna!


 En picknickpaus var obligatoriskt eftersom vi gick i ett par timmar.


Världens finaste tjej myser av frisk luft och solsken.

Tack (mor-)mor och (mor-)far för en härlig helg!

En festmåltid

Bebispannkaka som man får äta helt själv - det är inte helt fel det inte, tycker denna kräsmagade lilla tjej.


Fast hon gillar ju allt hon får äta själv... Små bitar av parmesanost och oliver bland annat. :-)

Bebispannkakan gjorde jag inspirerad av ett bebisplätt-recept från Andra mosboken. Jag körde med mestadel dinkelmjöl, men lite vete- och lite graham också. Inget salt såklart. Eftersom Stella gillar att äta själv så borde man ju kunna mata till detta lite - mixa i lite keso med stavmixer och kanske lite rivna morötter eller majskorn eller så.

Det är lite jobbigt att hon är så kräsen på pureérna - det är i princip bara Sempers 6-månaders Lasagne som går ner, och gröt förstås. Fast samtidigt så är det ju kul att hon är nyfiken på mat, vill prova allt vi provar och tycker att det är okej bara hon får äta själv eller smaka från något jag håller i. Trixet är bara att hon knappast lär bli helt mätt på småplocket, med tanke på vilken tid det tar att få i henne maten då. Fast det är väl kanske bara en träningssak... Snart kanske hon får i sig hela portioner av att äta plockmat själv. Och jag gör hellre köttbullar osv än att mosa och pure-a, det är ett som är säkert!

En glad vagnåkare

Idag tyckte Stella det var så mysigt att komma ut i solen så hon log gång på gång och visade alla sina fina tänder - alla 8. Snacka om ett leende som smittar...


Måndagsbestyr...

...såhär på en tisdag.

Idag blir det lugnt hemma, med en fortsatt väldigt snörvlig och skrällhostande liten tjej. Jag är tacksam för att hon är på gott humör iallafall, med en äventyrslust som är på topp - det stås i krypställning, görs avancerade försök till att ställa sig mot saker (funkar ibland, mot mig t.ex) och allt undersöks i ett rasande tempo.
För egen del blir det till att ta tag i tvätthögarna från hell, packa upp och fixa en massa här hemma. H har åkt till London för jobb i några dagar, så det blir till att hålla ställningarna. Jag hoppas därför att Stellas natt inte var lugnet före stormen - hon vaknade nämligen först halv 6 utan att ha gjort ett knyst innan det (förutom all hosta före midnatt), och somnade snabbt om för att vakna för morgon runt 7.

Nu sover hon en förmiddagslur och jag laddar med en kaffe och kollar på bilder från vår härliga påskhelg.

Ha en härlig måndag! Näe just ja, tisdag var det ju. Det betyder förresten en skön kväll, med inte bara ett utan två avsnitt av Desperate - yayy! Dessutom blir senaste The Hills-avsnittet snart tillgängligt på MTV's hemsida. Nice.


Sovmorgon

Imorse vaknade Stella - och således hela familjen F - klockan halv 10. Det har typ aldrig hänt förut, och var såklart skönt. Fast... Det innebar att vi hade 10 minuter på oss innan vi behövde sitta i bilen, fullt utrustade för en heldag i skärgården. Hur konstigt det än må låta så hann vi. Imponerande! Och "lite" stress var det värt, vi har haft en urskön dag med familjerna W och (snart) W.

Vad som var mindre skönt än sovmorgon var såklart den vakennatt som låg till grund för den. För det är såklart antingen eller. Mellan midnatt och 06 vaknade Stella ungefär varannan timme av att hon övat krypning mm i sömnen och stod på knä - där hon förvånat vaknade och undrade vad sjutton hon skulle göra nu, och varannan timme av att hon hostade så. Att vakna en gång i timmen är inte helt skönt, måste jag säga.

Vi håller tummarna för en lugnare natt. Och går inte den önskan in så önskar jag en sovmorgon av det längre slaget. Tills imorgon eftermiddag eller nåt, ungefär. Det kan jag behöva.

Godnatt!

Stella kommer bli 177 cm lång

Iallafall om man ska tro den här länken.

Tror ni det stämmer i så hög utsträckning som det står?

Det står också om en avvikelse på mellan +/-10 centimeter, och att 9 av 10 barn hamnar inom detta intervall. Att hon kommer bli mellan 167 och 187 låter ju helt klart logiskt. Själv tror jag absolut att hon kommer att hamna mellan 175 och 180 typ. Och vilket som blir väl hur bra som helst. :-)

Snyggt från Kappahl

Jag har dålig koll på vad Kappahls barnklädsutbud, för jag är inte in där så ofta. Men när jag i förra veckan träffade Irma som hade urfin mössa och t-shirt samt windstopper fleece därifrån inspirerades jag att titta in på deras hemsida. Jag hittade en hel del fina saker på hemsidan (där jag dock ej hittade fina mössan och fleecen). Jag har satt ihop några favoriter här nedan, som gärna skulle få flytta in i Stellas vår/sommargarderob. Bra priser är det också. Kvaliteten har jag dock ingen koll på.
 



Bilder saxade från www.kappahl.se

Tillbaka i Stockholm

Nu är vi tillbaka hemma i Stockholm igen, med en genomförkyld bebis. Det slår aldrig fel, tror att hon blivit förkyld varenda gång vi varit i Dalarna... Förmodligen är hon ovan vid avgasfri luft. ;-)
Det enda positiva med detta var att hon sov hela vägen hit, så vår bilresa var riktigt mysig i solen.

Påsk är verkligen en underbar helg. Det är fokus på familjen, men mycket lugnare och med färre måsten än under jul. Man äter god mat, umgås med nära och kära och njuter av ledighet - och som i år också av en massa vårsol. Vi har haft det toppen hemma hos mina föräldrar och hunnit med mycket mys, långpromenader och joggingturer och kvalitativt umgänge. Det är även skönt att få lite avlastning med Stella, och få lite sovmorgnar. En kompisfest blev det också.

Något annat som är härligt med påsk är att när man tror att helgen är slut, så har man en hel dag kvar. Det känns lyxigt! Så ikväll firar vi det med att bjuda några kompisar på middag och ha det bra ett tag till. Härliga tider!

Långa inlägg

Om ni tycker att mina inlägg är lite väl långa ibland så är det här anledningen:
63 words

Speed test


Jag är helt enkelt sjukt snabb på tangenterna, så eftersom jag typ skriver lika snabbt som jag tänker så är det lätt att det blir lite överskott av ord...

Hur snabb är du? Testa här.

Älska vår!


Arbetarbarn

Levis worker jeans. Tuffaste brallorna fyndade i NYC, såklart. Skulle uppskatta priset på dem där till runt en sjättedel av vad de kostar hemma. Eller halva priset av ett par liknande från PoP alternativt snäppet mindre än ett par från HM, om man hellre vill göra den jämförelsen. Visst sa jag fynd? Och ingen är förvånad att vi reste hem från New York med en hel kabinväska med grejer åt en ännu ofödd Stella, eller..? :-) 


Outfit: Levis worker jeans, NY Yankees-hood.

Glad Påsk alla! önskar en ovanligt söt l

MMS

Glad Påsk alla! önskar en ovanligt söt liten påskkärring


Stellis äter mellis

Övning ger färdighet.

Lite duktig är hon iallafall, tycker jag - även om det där med att hon helst äter mat man kan plocka med visar sig tydligt även här... Inte någon direkt hit när det är yoghurt-banan-blandning som serveras.
Vanligtvis älskar hon när hon får smaka av det jag har på tallriken, och plockar och äter glatt smörgås, avocado, grönsaker, havrefras, små korvbitar mm. Hon börjar bli riktigt duktig på pincettgreppet, och får i sig säkert hälften om jag lägger små smörgåsbitar framför henne. Ibland kan man om hon tröttnat - eller inte vet att det kommit en ny smak som frukt - lura henne genom att ge maten från fingret istället för skeden. :-)


Skulle hellre stå och spana hela r

MMS

Skulle hellre stå och spana hela resan. Bälte sucks tycker Stella.. och kräver en liten paus på vägen till Dalarna. Och vi ångrar att vi inte tog oss tid att byta bilstol som vi tänkt. Detta blir sista utflykten med babyskyddet.


Inte den mest harmoniska bilresan.

MMS

Inte den mest harmoniska bilresan.. Stella har tröttnat big time .


Kompisgung



Såhär mysigt hade Stella med sina polare Irma och Elea i Drakenbergsparken i tisdags. Lilla Elea fick göra gungdebut med de stora tjejerna. Kan det bli gulligare än såhär?!



Stellis i sina rosa Converse. Hennes tredje par basketkängor - oj vad hon sliter på dem! ;-)

Föräldraledighet hemma hos oss



Vila på bryggan. Skönt tycker vi båda.

Besök av påskharen


Eller så var det jag som tyckte att världens bästa man var värd en liten påskpresent. Lite extra energi och strumpor är just vad han behöver.

Dagens outfit i lager på lager

Lindex velourbyxor är underbara, och absoluta favoriter här hemma är leggings/tights-varianten, vilka Stella har vi vitt och brunt. De ingår i Lindex "tag 3 betala för 2"-utbud, liksom basbodyn till vänster.


Outfit: Underst ljusrosa/brun body och bruna velourleggings, Lindex, svarta Novali-mockasiner, lila klänning från IdaT och av gammelfaster hemstickad härlig tröja.

Nyklippt

Så. Skönt. Så det enda som skulle behövas nu är att någon kommer hem och blåser mitt hår varje morgon, förslagvis samtidigt som jag ger Stella grötfrukost. Då kanske jag skulle kunna lyckas upprätthålla standard.


Ingen? Nähä, synd. Dålig investering även denna gång alltså ;-)

Villervalla i massor

Nu har jag varit så djup i flera inlägg, så dags för lite yta. Och lite mer bild och mindre text!

Åter igen - Små Grodorna vid Fridhemsplan typ - nära Västermalmsgallerian, precis vid brofästet mot St Eriksplan på Kungsholmensidan - är en underbar barnklädesbutik. Bilderna nedan är bara två av väggarna med Villervalla-kläder. Barnklädsbutiker får gärna vara överfulla, så länge man ser vad som finns - som här. Och oj vad mycket snyggt!
 

Kolla in de grymma jeansen i mitten av den vänstra bilden, och tuffa jeanskjolen i mitten av den högra.

Har du någon favorit i vårens kollektion?

Igår fick Stella en mössa. Jag skulle kunna förköpa mig på barnmössor, det finns ju så mycket fint och en härlig mössa kan lyfta en hel outfit!


Förlorat hus

Eller inte förlorat kanske, men aldrig vunnet.
Ja, de som ser mig på Facebook har redan kunnat utläsa att vi senaste dagarna budat på ett hus. Det kom ganska plötsligt... Vi har kollat på lägenheter med ytterligare ett rum ett tag, men inte hittat något som kännts helt hundra. Vi har stor yta i vardagsrum-kök idag, och vill ha minst lika mycket rymd - svårt att hitta i lägenheter. Halvhjärtade span mot radhus/parhus har alltid dissats då vi inte är redo att öka avståndet till stan särskilt mycket.

Så dök det då upp, vårt drömhus. Allt var helt exakt som vi ville ha det, det fanns inte ett enda fel. Så vi vässade armbågarna och gjorde oss redo för att fajtas om detta unika objekt. Det kommer ut ca ett sådant om året. De senaste som sålts var i oktober 2008 och september 2007. Dvs, det senaste när det var som tuffast på marknaden, och det innan när det var högtryck. Jämfört med utropspriset på "vårt" hus var oktober08-huset +300' och september07-huset +1050'.

I detta nu är huset uppe i +1000' från utgångsbud. Helt sjukt. Och näe, det är inte vi som sagt. Vi hängde med ganska länge, men detta tycker vi inte att det är värt, hur grymt det än må vara.

Sorgligt känns det... men samtidigt så händer allt som händer av en anledning. Och nu vet vi vad vi vill ha... eller iallfall vilken känsla man ska ha i kroppen för att ge sig in i en budgivning. Så jakten går vidare, och tills vidare trivs vi i vår härliga lägenhet, precis som de senaste 3 åren.

Partytopp

Det var inte länge sen man köpte typ en ny partytopp i veckan. Den gamla goda studenttiden... och ett par efterföljande år. Numera sker det däremot enormt sällan. Min klädstil kan sammanfattas med Business chict som andas after work. Japp, ska funka bra på jobbet men inte vara för stramt, och ska funka att gå vidare i och då känna sig lite sådär nice. Just andas after work är enormt viktigt. :-)

Men nu. Om jag ska på fest och vill ha nåt lite lagom party, vart sjutton ska man ta vägen då? Detta var mitt stora problem idag. Ja, egentligen redan i lördags men då valde jag att helt enkelt nöja mig med att klä på mig ett stort leende och en inställning att det funkar.

På fredag får jag nog dock gå naken. För idag gick jag till Gina Tricot. Provade bland annat slitna jeans, ni vet sådana med färdiga hål på. Sen kom jag ihåg att jag faktiskt inte är 19 längre, inte ens 22, och gick ut tomhänt. Samma på Monki. Jag är inte heller 25 och inte söderchic för 5 öre. MQ. Nej, jag är föräldraledig för tusan. Vila brukar kunna glimma till, men näe allt kändes bara för mycket. Eller lite. Eller ansträngt. På HM kan ju såklart det mesta hittas, men hallå - det är bara FÖR stort och FÖR mycket saker, och kräver barnvakt redan innan man tagit första varvet. Zara är en annan favvo, men då måste man typ in till city (eller Nacka) och det orkar jag inte. Och efter alla dessa ställen har såklart bebis tröttnat.

Tomhänt. Men naken på fest på fredag känns ju som en alldeles ypperlig idé. Suck.

Tillbaka till jobbet

Jag ska börja jobba igen efter sommaren. Mina ideologier och våra klockrena yttre förutsättningar till trots så ska vi inte dela lika på föräldraledigheten, utan det blir kring ett år för mig och ett halvår för H. Jag får erkänna att det stör mig lite att vi inte gör bättre... samtidigt som jag villigt erkänner att jag är sjukt glad över tiden jag får hemma med Stella - även om det är på H's bekostnad. Dvs, jag är glad att han inte bett om mer - för jag skulle inte ha ett enda argument emot. Det är ju inte så att Stella numera behöver mig något mer än hon behöver sin pappa. Så jag är på ett egoistiskt sätt otroligt glad att detta blev en helt naturlig överenskommelse mellan oss, och njuter av min föräldraledighet till fullo.

Men.

I förra veckan kom de - känslorna som jag lite väntat på. Tanken på att det ska bli roligt att börja jobba igen, och en känsla av att jag säkert kommer känna mig mätt på föräldraledigheten när jobbdagen kommer. Och nästan en längtan tillbaka.

Jag satt där med matskeden i handen. Tre tallrikar med påbörjad mat framför mig. En svårmatad dotter och jag som trugande mamma som försökte med alla medel. Med vetskapen om att jag en stund senare kommer tvätta en genomkladdig dotter och samtidigt kladda ner på toaletten och ta reda på detsamma. En kort stund därpå med Ajax-flaskan i handen sanera - ja verkligen sanera - bord, stol och golv. Skölja ur kladdiga matburkar och tallrikar, plocka med disk, försöka återställa kaoset hyfsat. För att några timmar senare börja om igen.
Då kom tanken - Är det det här jag ska göra? 
Rätt och slätt.

När jag funderade på det hela ett varv till kom en annan känsla. Jag får verkligen pengar för att vara hemma med mitt barn! Detta samtidigt som jag åker till jobbet för massage och ser fram emot en konferens i Italien. Så då kom känslan av att vara värsta parasiten. Samhälls- och arbetsgivarparasit. Usch och fy! Sån är ju inte jag!

Så - Ja. Där kom den. På ett sätt har jag väntat på känslan, och nog vetat att den ska dyka upp förr eller senare. Och möjligtvis kom den varken förr eller senare utan just när man kunde förvänta sig.

Fast sen. Sen lekte jag med min underbara dotter. Sjöng lite, läste ramsor. Satt på golvet och klappade händerna.`Gosade och pussades lite. Övade med gåstolen och röjde runt. Tog på lite kläder, rullade ut i vårsolen. Gick en promenad och tog en sväng till en lekpark och gungade.

Och jodå - det är klart att det är det här jag ska göra. Njuta livet som föräldraledig, unna mig detta avbrott från jobbvardagen och utan dåligt samvete för något eller någon njuta av hemmalivet med världens underbaraste person. Min fina fina dotter. Bättre finns inte!

Och jobbet finns kvar - i runt 33 år eller så till. Så det kan vänta. I några månader till iallafall.

Stellas syssling

Stella gillar ju verkligen bobbycaren hon fick av sin söta syssling Ella - som jag berättade om i ett inlägg i förra veckan. Nu finns bilde på Ellas sida där Ella med största koncentration putsar bilen. Hon ville ju överlämna en skinande bil! Gullunge!

Mamma S är grym att ta foton och fixa med också, och här är några urfina på Stella från 60-årsfesten.

Nästan FÖR bra

Jag har ont i kroppen. Stegräknaren - men framför allt vårvädret - påverkar mig nästan FÖR mycket. Idag har jag gått lite drygt 23000 steg. Då var 3000 steg av dessa (konstigt få?) ett CorePuls-pass på SATS - urjobbigt. Så det var helt klart så att jag tjänat ihop till kvällens trevliga middag inklusive ett glas vin på Judith och Bertil ihop med Jenni. :-)
Men nu är jag trött såväl i kropp som i knopp. Godnatt!

Fysisk smärta vs. psykisk

Jag pratade tidigare lite om oron för skador för Stella. Det var då på det fysiska planet. Något som jag tycker känns på ett sätt ännu läskigare är dock psykisk smärta.

Jag har sagt det till H många gånger, att att det finns så mycket känslor som jag önskar att Stella aldrig behöver uppleva. Jag vill aldrig att hon ska känna sig riktigt rädd, eller ensam, utelämnad, trampad på, hånad ..., ja listan kan göras lång. Bara tanken på att hon ska känna den typen av känslor får det att göra ont i mig! Men det är ju en del av livet. Jag kommer aldrig kunna förhindra att hon upplever dessa känslor, likväl som jag själv upplevt dem alla.  

Det känns därför som att en av mina absolut viktigaste uppgifter är att lyckas fostra henne till en person med skinn på näsan, sunt förnuft och en styrka i sig själv, så hon klarar dessa situationer, och kanske till och med går ännu starkare ur dem. Det är dock en utmaning som känns betydligt tuffare än att lyckas skydda henne från faror i hemmet. Hur gör man? Jag kanske får fråga mina egna föräldrar om det, för de har lyckats göra det med mig. Vad är hemligheten, mamma?

Lekplatsen Blockriket

Att området där vi bor växer i en väldigt snabb takt råder det inget tvivel om. Och jag måste säga att de är duktiga, de som jobbar på exploateringskontoret, för det råder verkligen ett helhetstänk över områdsplaneringen.

En rolig grej för oss som har kids i området är den stora lekplatsen Blockriket som anläggs vid Årstabrons fäste. Det är ingen traditionell lekplats, utan en äventyrslekplats med klätterlek, utsiktstorn, sanddyner mm, och som är mer en naturpark. Den ser verkligen ut att bli häftig, och området är riktigt stort.



Här finns kartan på bilden ovan i pdf-format, om någon är intresserad av detaljplaneringen.

För Stella lär det dröja ett tag innan parken blir intressant, men den som väntar på nåt gott... Själv väntar jag mest på något annat "gott" i vårt område - det här. :-)

Apropå näsblod och oro

Vi kommer aldrig kunna skydda Stella från precis allt. Det är bara att inse. Så någonstans måste man nog ta ett beslut - ska man ens försöka göra det?

Min kloka kusin pratar lite om detta idag i sin blogg - inspirerad av en artikel i Allt om barn, och inställningen i hennes familj känns väldigt sund. Givetvis skyddar man från sånt som kan vara livsfarligt, men i övrigt låter man nyfikenhet och upptäckarlust få vara på topp. Det var inspirerad av henne jag inte satte lådstopp på lådorna här hemma, utan istället flyttade om i lådorna så de lägsta innehåller ofarliga saker. Med viss rädsla för klämda fingrar dock... vilket jag fortfarande tänkt försöka göra något åt.
Givetvis kommer man långt genom att låta det sunda förnuftet råda. Kokande vatten är nog min största rädsla, och sedan tycker jag att tippskydd på bokhyllor och grindar för trappor är två av många självklarheter. Här hemma väljer vi också att vara konsekventa vad gäller sladdar och eluttag, även om det inte finns någon risk med uttagen i just vårt hem.

Men i övrigt. När jag var i Asien och luffade runt på egen hand som 23-åring sedan läste jag en bok av Jonas Gardell. I den stod en mening som satte sig på min hjärna, och som jag fortfarande ofta tänker på.
Trygghet skapar rädda människor.
Med det menade han att vi i Sverige är så vana att vara så otroligt skyddade att den invanda tryggheten slår över i rädsla för allt och inget. Det blev så otroligt påtagligt i Asien, då man satt på ett lastbilsflak och skumpade fram genom djungeln helt oskyddad. Men vad skulle kunna hända? Det gick ju inte i 110 direkt, och trafiken var minimal på grusvägarna. Garanterat inte värre än att åka bil hemma liksom.
Jag tog mycket fasta på detta, fast givetvis alltid med stort mått av medvetenhet och eftertanke - att utsätta sig för onödiga faror är ju enbart dumdristigt. Men utöver det finns ingen anledning att gå omkring och vara rädd för precis allt!

Jag tror att detta är en inställning som jag skulle vilja att genomsyrade vår uppfostran av Stella. Även om det kanske kommer innebära näsblod fler gånger.

Hur resonerar ni?

Liten med näsblod

Idag gjorde Stella premiärvisit på H's jobb medans jag fick min efterlängtade massage. Hon var hur mysig som helst och lattjade omkring. Sen satt hon på golvet som hon alltid gör, och hade lite leksaker framför sig. Helt plötsligt stupade hon framåt och slog i näsan och började blöda näsblod till och med. Stackaren! Hon har ju inte vält på typ 2 månader, och framför allt har hon aldrig vält framåt, så det var ju rätt konstigt faktiskt. Och även om man tycker synd om henne som fick näsblod och allt så är det ju sånt som händer.

Hon verkade inte lida så länge, lite gråt bara men sen var det bra igen. Jag antar att det bara är att börja vänja sig vid små olyckor - i takt med att hon kan mer så utsätts hon ju också för mer.

Dagens sanning

Kommentarer överflödiga. :-)


Total återhämtning

Helt ok natt. Lite gnäll kl 02, som jag ignorerade och Stella somnade då om själv. Hon vaknade igen 04, verkade rätt hungrig  men jag lyckades söva om henne efter lite kämpande, även assisterad av H. Vaknade igen kl 05, fick mat och somnade snabbt om innan hon sedan vaknade för morgon 06.45.

Klockan 10 la jag mig med Stella i vår säng, och vi somnade båda snabbt. Sen vaknade vi... två timmar senare. Oh heaven!

Då blev det lite halvbrått för att hinna in till stan för en halvtimmes massage på jobbet. Bara att komma dit och prata lite med några av mina härliga kollegor var en boost i sig, börjar faktiskt längta tillbaka lite. Men framför allt var såklart grymma massagen det bästa.

Därefter blev det en trevlig fika med vännen Jenni, ackompanjerad av en glad (men ack så högljudd) lillsessa. Sedan blev det en långpromenad hem, toppad med lite shopping på vägen.

Summa summarum - Jag känner mig som en människa igen! En pigg och glad sådan, som är allmänt nöjd med livet. Lovely!

Självorsakad trötthetsattack

Uj, vad trött jag är! Dags att gå och knyta sig.

Men faktiskt inte för att jag haft nattliga fajter med Stella. Inte alls. Hon har faktiskt sovit hela nätterna utan mat sedan mitt bakslag i torsdags. Inatt hade dessutom H jouren, och själv sov jag med öronproppar. Rätt tugnt också. För jag är nämligen trött för att jag var på fest igår, och inte kom hem förrän runt halv 3-tiden. Och inte behagade jag lägga mig då heller, utan fick lov att kolla lite hemnet igen och Facebook. Ja, jag är skadad. Men iallafall.
Fest! Det händer ju inte så ofta nuförtiden. Nu var det en av mina allra finaste vänner, M, som fyllde 30 och hade drinkparty i sitt hus. Vi hade urkul, det var skaka rumpa i vardagsrummet och hela konkarongen. Idag är jag dock glad att jag inte är mycket för sprit utan väljer bort detta för svagare varor med godare smak. :-) Har orkat med både visning och promenad och joggingtur och bebislek.

Det är lustigt det där förresten. Jag tas nog som en himla partyglad prick. Och det är jag också, utan tvekan! Fast ofta handlar det mer om ett härligt flow, att få en massa energi från att umgås med härliga människor och ha riktigt roligt. När jag var gravid och givetvis enbart höll mig till Carlsberg non-alcoholic på festerna var det flera som sa "Men.... Du är ju likadan nu också!" när jag röjde på dansgolvet, skrattade högst och inte behagade rulla hemåt förrän typ alla andra gått hem.
Sen vet jag inte vad jag vill ha sagt med det. Ett litet sidospår bara. 

Festen var iallafall grymt kul, och snacksen som serverades sammanfattade kvällen och värdinnan väldigt bra - lite extra allt. Extra glatt, extra pratigt, extra mysigt. Vad som serverades? Nachos med massa stora tallrikar med dipp bestående av gräddfil, rödlök och en hel massa Kalixöjrom. Underbart! ;-)

Och får jag välja så skulle jag hellre ta lite trötthet från fest någon gång då och då än från eviga nattuppvak. Fast var sak har ju sin tid, förstås...

Tack för en grymt trevlig fest, M (och J), och än en gång grattis på din dag!

Vår hos Villervalla

Villervallas vår/sommarkollektion finns sedan en tid i butikerna. Villervalla är ett av mina absoluta favoritmärken - färgglatt, könsneutralt och väldigt bra kvalitet till okej pris. Vårfärgerna är verkligen fina, och allra finast tycker jag att multiranden är. I just denna färgkombo fick Stella en klänning av farmor och farfar när de var här - hur fin som helst. Tack! Vi handlade på Små Grodorna - en av Stockholms i mitt tycke absolut bästa barnklädesbutiker.


Sommarklänning från Villervalla. Storlek 86, så inte invigd ännu - men kommer fungera hela sommaren. Invigning får nog bli i Turkiet om en dryg månad.

Grönvit premiär

När H köpte denna tröja åt Stella i NYC så var tanken att den skulle funka under denna sommar - för att ha när det vankas match. Och igår var ingen vanlig dag, för igår var det allsvensk premiär och således fotbollspiké som gällde för familjens Bajenfans Jag skulle säga att de är 1½ till antalet.


Outfit: Piké från Ralph Lauren. Pappa föredrar Lacoste.

I ny jeansklänning

Lindex har den här ljuvliga jeansklänningen för bara 149 kronor. Hur söt som helst, och mjuk och mysig i materialet - en ny favvo hos mamman utan tvekan!

Här är vi med Lisa & Irma på mysiga Ulrikas café och catering på Söder, innan onsdagens parklek. Riktigt goda sallader och hembakt bröd samt trevlig personal gillade vi där.  


Outfit: Body HM, Jeansklänning Lindex, strumpbyxor Gant.

Tjejkväll

Stella och mamms är själva hemma ikväll. Vi har det riktigt mysigt faktiskt med Singstar och allt. :-) Fast nu sover Stella (efter välling! yippie!) så kanske ska jag ta fram dansmattan istället. Snacka om helkväll!



Dagens lekoutfit

Skönt när overallen kan skippas! Fast det var inte det bästa med dagens utflykt - utan det var att J och M kom och hängde med oss. Yippie!


Outfit: Mjuka jeans från Nameit (inköpta av snälla 'moster' E), PoP-tossor, Villervalla-mössa, GAP-fleece under och Molo-jacka.

När Stella äter...

...så passar hon på att titta på lite bilder så hon ska komma ihåg hur hennes nära och kära ser ut - eftersom de inte bor så nära. Detta fiffiga underlägg hittade jag på Stockhome.


Underlägget är för tillfället fyllt med foton på mormor, morfar, farmor, farfar, faster, morbror & E och kusinerna A & N.

Stackars barn

Jag var ståndaktig inatt. När Stella vaknade kvart i 2 sövde jag om. Och sövde om. Och sövde om. Men jag har aldrig hört henne så upprörd... Fy, det var verkligen inte kul! Nu förstår jag vad folk pratar om som säger att deras barn skriker på nätterna... Stella har faktiskt aldrig gjort det, det kan vara lite tröttgråt på sin höjd. Vid halv 3 somnade hon nästan till, men efter en pyttestund så grät och skrek hon igen. Så då värmde jag 120 ml välling och stack åt henne flaskan. Hon ratar ju välling sen en tid, men jag vill inte amma henne för jag har upplevt det som att hon är närhetstörstande på natten också, och då handlar det ju bara om vana. Men inatt tog hon flaskan och slukade och sen grät hon igen. Värmde 80 ml till. Hon slukade det också, jollrade till glatt och somnade sedan om till halv 7... Då fick hon amma och sov sedan till 8.

Hungrig klockan 02?! Vad i hela...? Suck! Vad gör vi nu?

Parklek i Stora Blecktornsparken

Parken på bilden nedan (som är lånad från WIkipedia) heter Stora Blecktornsparken. Den ligger i närheten av Skanstull, och där körs en utomhusvariant av Öppna Förskolan. Det erbjuds sångstund varje dag klockan 11, säljs kaffe och hembakat till billig peng (15 kr ihop) och det finns bytnings- och värmningsfaciliteter. Klockrent! Parkleken är hur mysig som helst, och förutom en stor och trevlig lekpark och rejäla gräsytor så finns där också kaniner, getter och grisar.


I onsdags var jag och Stella där tillsammans med Lisa & Irma, Carro & Elea. En urmysig dag! Jag vågar lova att jag kommer bli en stammis där, och hoppas att de andra tjejerna vill följa med fler gånger. Både de små och mammorna verkade gilla det, så jag har höga förhoppningar om detta. :-)


Stella och Irma gungar och skrattar högt.


Lite mys i sanden och så lite mer gunga. Ja, Elea är lite för liten än, men tittar på.


En något trött Stella spanar in en av getterna.

Rådjur i krokarna

Har jag berättat att vi bor på landet? ;-)
Igår kväll tog vi en liten promenad vid Årstaberg. Kan ni se alla rådjuren på bilden?

Att det finns en massa rådjur i krokarna visade sig inte minst häromdagen, då ett tog sig in på Coop på Liljeholmstorget. Läs denna story - knappt man kan tro att det är sant!


Facit: Det var inte mindre än 7 rådjur som stod och spanade på oss. Charmigt värre!

Öppna förskolan

Jodå, vi är där också! Utomhus i all ära så är det ju fortfarande mysigt att träffa massa andra bebisar och mammor. När nu Stella närmar sig 9 månader tycker jag att det är helt okej att gå på dagarna för de över 10 månader också.

Stella hittade korgarna med bollar och tyckte det var roligt värre.

När Stella blev lite högljudd (eh...) under sången fick det bli en tidig fika. Genom fönstret från köket ser man alla andra barn sitta i ring och sjunga. Inte Stellis. Hon var lite för trött för det den här dagen. :-)

Vårtecken

Under vintern har jag tänkt att den allra bästa tiden att vara mammaledig, det måste ju vara på våren! Att kunna njuta av alla fina dagar som är, och inte bara hoppas att soldagarna ligger på helgerna när man är ledig. Och nog tänkte jag rätt! När det är sånt här härligt väder som de senaste dagarna, så är vi ute i princip hela dagarna, gungar och myser, och jag går bort många timmar om dagen och njuter av den härliga solen som värmer. Såhär har våra senaste dagar sett ut i stort.

Jag promenerar och iakttar vårtecken. Kolla in den ståtliga svanen som nästan ser ut att stå på vattnet - läckert! Denna vecka landade jag på 18000  steg i måndags, 13500 i tisdags och igår onsdag hade jag gått 10000 före klockan 12... sen tappade jag min stegräknare (igen!). Idag har jag gått minst lika långt. Underbart. Jag messar mina mammakompisar och hoppas på sällskap och får det ibland - och annars får ljudbok i iPoden underhålla.


Vi går till någon park och gungar - Stella älskar det! Själv tycker jag att det är kul att hänga i lekparken - resor bättre än att leka hemma på golvet!

Rutschkana kan också funka kanske... eller ja, om några månader iallafall.

Tar en kaffe i solen eller käkar en ute-mellis.


Ja det är härliga dagar allt! Jag njuter för fullt, och är glad att hela april, maj och juni ligger framför oss innan något ännu bättre väntar - riktig svensk sommar med hela familjen ledig tillsammans.


Yes we can!

Med den rubriken skulle man kunna tro att det är dags för ett politiskt eller allmänt genomtänkt inlägg om något aktuellt ämne eller så. Men hey, det är ju bara inte sånt som min vardag kretsar kring för tillfället. Jag tänkte istället bara berätta att nu j*lar är det dags att ta tag i nattstöket. Vi VET ju liksom att det är upp till oss att ta kommando och vänja Stella av med sina nattliva uppvak hon började med igen för en knapp månad sedan. Mat två gånger per natt är helt enkelt inte nödvändigt för en 8½-månadersbebis.

H är en klippa. Han är verkligen helt grym. Trots att det är vardag började vi med natt 1 av kämpa-nätterna inatt. Vi kan inte börja på fredag då H ska ut med några kompisar då, och det kändes nödvändigt att han börjar - eftersom Stella blir argare när det är jag (jag har ju liksom maten närvarande hela tiden), och jag lättare kapitulerar när hon gråter eftersom jag ju kan ta till det hon allra helst vill ha. Så med öronproppar i har jag sovit gott hela natten. Underbart! H har kämpat som en tok, och spenderat natten i soffan samt på mattan i Stellas rum. Klockan kvart i 7 tog jag in henne till mig för första maten sedan kvällsgröten 12 timmar tidigare. Hon somnade sedan om en timme till. 

Under natten hade hon varit ganska svår-omsövd, men när hon väl somnat sovit ganska många timmar i stöten - dvs, inte hungrig. En fantastiskt insats av H verkligen, och nu är det upp till mig att ta över staffettpinnen och kämpa vidare.

Så inatt är det jag som ska vara stark. Det gäller bara att intala sig vad det är som gäller, att veta att jobbigt kortsiktigt blir bättre långsiktigt.

Yes we can!

Bloggtips: Fyra nyanser av rosa

Upptäckte just att en av mina tidigare favoritbloggare (i mamma-gengren, så gillar ni inte det så gör er icke besvär): Tia Hellén med sin blogg Fyra nyanser av rosa. En grymt rolig och välskriven blogg. Tips!

Stellas rum

Nu är Stellas rum så gott som klart. Här är det färdiga resultatet:

Hela rummet sett från dörren. Det är ganska litet, men räcker gott för en liten tjej. Matta och gardiner från IKEA. Gunghäst från Kalikå. Roligt djur från Fischer Price. Liten bebis signerad H&L.

Säng STOKKE Sleepi (skulle vilja spraya vit... kanske blir om vi flyttar). Sängkläder och sänghimmel IKEA. Fåtölj med Klippan-filt.

Två tavellister från IKEA, en med barnkammarböcker och en med mjukisdjur. Sidan av bokhyllan är målad med magnetfärg underst, så foton och annat kan fästas där med magneter. För hyllan hänger en rulllgardin, Tiny Zoo av Karin Mannerståhl. Gömmer både våra pärmar och böcker som är på översta hyllorna, och några av Stellas hyllplan.

Hylla med backar för leksaker från IKEA. Tavellist och vägglampa i form av blomma från IKEA. Tavlan i mitten har kusin Arvid målat. Letar fler ramar till babysims-korten. Limegröna kuddar är hemmasydda av undertecknad. Dörren går till vår klädkammare.

Perfekt förvaring av alla leksaker, tycker Stella!

Stella verkar trivas på sitt rum, och vi brukar sitta på mattan och leka lite, spela musik i CD-spelaren och mysa. På kvällen läser vi godnattsaga i fåtöljen.

RSS 2.0